Som ende skandinaviske whiskyjournalist bjuds Whiskyspots Henrik Aflodal in att testa Special Releases. Det handlar om årets mest emotsedda whiskysläpp från Diageo, unik ovanlig whisky från utdöda och aktiva destillerier. Här är 2017 års resultat. Vi räknar ner med ett whiskytips per dag och avslutar med Brora och Port Ellen.

Blair Athol borde få svensken att ställa sig i givakt. Pitlochrys luxuöst inramade destilleri är hemvist för blenden Bell’s som var svenskfavorit för 30 år sedan. Spriten är sötaktig och göms gärna i ännu sötare sherryfat för att få någon slags karaktär. Vilket sällan funkar, ställets Flora & Fauna-utgåva är oftast ett sherrydränkt sockerpiller. Häromsistens fick jag tänka om. En vattendroppe skiftade perspektivet radikalt. Plötsligt lättade aromen, sötaktig skir torvrök framträdde! Under äppligt pigg, sherryn drevs ner i djupet. Smaken nyanserades och blev ljusare positiv. Oloroso-badande start ljusnade i druvjos-glimt, sent ånyo smörig ek och lite fenoler. Elegant på ett sätt jag aldrig stött på härifrån. Ovattnad i originalutförande ner mot 80-strecket, den lilla vattendroppen gör all skillnad, plötsligt 90 poäng!

Blair Athol har inte varit med i Special Releases förut. Kanske märkt av Bell’s status. Blenden är väldigt vanlig på hemmaplan i UK, en 8-åring som borde röna större respekt. Fabriken kallades Aldour (efter vattenkällan) i begynnelsen 1798. Stängde ner efter ett tag och återuppstod 1825 under nuvarande namn. 1886 tog Peter Mackenzie över som senare grundade Dufftown Distillery och vars företag köptes 1933 av Arthur Bell & Sons. Året innan tystnade maskineriet och först 1949 kom man på banan igen. Sedan dess har båda malterna kilat stadigt med blenden. Bell’s var whiskyn som vägrade bli uppköpt, stoiskt stod man ensam emot de stora drakarna och stärktes bara av stridens hetta. 1963 skrevs vinsten till 1 miljon pund! Tio år senare tjänar man 4 miljoner samtidigt sprängs drömgränsen 1 miljon nioliterslådor per år. På sex år sexdubblas försäljningen hemma i UK, 1980 är märket störst på hemmamarknaden. Det är nu allt går åt skogen. Whiskyn räcker inte längre till, man behöver mycket mer råsprit. Ett dekret utfärdas att klippa ut hjärtat vid 63,5% istället för kring 70%. Det innebär att man väntar ut svansen betydligt längre och spriten blir därmed såklart oren och finkelförorenad. Men volymerna exploderar, på tio år ökar tillgången på sprit med 300 procent. När den nya spriten slår igenom i blenden lämnar kunderna märket, det smakar ju faan. I juni 1985 köps det upphaussade bolaget av Guinness för ofantliga 370 milj pund för att sedermera fasas in i dagens Diageo.

Jag har ju fått dessa historier från förstahandskällor genom åren och är därför en smula skeptisk till destilleriet vars sprit självklart är återställd och uppsnyggad. Men faktum kvarstår, i glaset har jag aldrig övertygats. 23-åringen i årets Special Releases härrör från 1993, decenniet efter eländet. Självklart tappad på 1st fill sherry butts. Det visar sig vara en klassisk sherry-pava. Av Blair Athols förmodade fumlighet och brist på karaktär märks intet. Snarare är det så att destillatet mjukar upp och adderar till sherrytemat med fräschare estrar. Två decennier på aktiv ek har helt klart fått igång produktionen av rikare estrar i spriten. Vattnad tar sig sötlakrits från faten ut mot slutet, eftersmakens oloroso friskas upp av mintek. Fint levererat av Keith Law, stiligt blending-jobb. Han har förmodligen valt bort de värsta (coolaste) sherry-excesserna för att få det rätta ”lagom” gunget. Det är aldrig lätt att blanda enkom dominanta sherryfat av europeisk ek.

Blair Athol 23 år 1993-2017 58,4%

Review av Henrik Aflodal  Stor rik klassisk sherry-nos, körsbär och russin, sandelträ mjukar upp, bakom fräsch tuggummi-arom. Vattnad saftigare svarta vinbär och sultana-russin, mitt i hallonarom. Med mer vatten ännu rikare, farin och tablettask plus sherry och päronestrar, på djupet sötlakrits.
Sherry-mun tar på gammelestrar och nektar, sent gräs och Amaretto-likör. Halvlång till lång efterklang av oloroso och lite choklad där mintek friskar upp. Med vatten oloroso-saftig käft, strax läder och lite sötlakrits. Längre eftersmak, mer sötlakrits och sherry, efterhand en aning skalbeska. Mer vatten ger längre smak, aromatisk ek driver sherry och nektar framför sig, snart russin och fruktsoda, mot slutet sötlakrits. Lånt halvtorr eftersmak, alltmer eteriskt värmande, sherry gör det gott och mintek friskar upp.

1st Special Rel 5514 flaskor, 1st fill European oak oloroso sherry. SB-nr 40080, 4999 SEK.

91/100p 23 22 23 23

Vad tycker du?

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här