Hur skapar man en singelmalt? Enkelt. Koka ihop bra maltsprit, vänta en massa år och sedan buteljera. För Dewar som nylanserar tre destillerier är själva ”vätskan” det enkla, att bygga varumärket är svårare. Och med 70-talet gåpåiga singelmalter från Skottland därute, finns det verkligen plats för fler? Henrik Aflodal pratar med Stephen Marshall, skaparen av’ Last Great Malts’ – Dewars nysatsning på singelmalt.

Stephen Marshall

SINGELMALTSCENEN LEVER och frodas. Visst har vår glupska törst efter skotsk maltwhisky urholkat lagren hos vissa stora varumärken men utbudet av destillerier har aldrig varit större. Bredden har växt de senaste 20 åren fast inte så mycket som man kan tro. När jag bläddrar igenom mina smaknoteringar från slutet av 1990-talet finns såklart de kända whiskyhusen där. De stora katalogerna med många tappningar kom från Aberlour, Auchentoshan, Balvenie, Bowmore, Dalmore, Glendronach, Glenfarclas, Glenfiddich, Glengarioch, Glengoyne, Glenlivet, Glenmorangie, Glen Moray, Glenturret, Highland Park, Laphroaig, Macallan, Springbank. Och så de berömda solo-seglarna: Cardhu, Cragganmore, Dalwhinnie, Glen Grant, Glenkinchie, Glenrothes, Jura, Lagavulin, Royal Lochnagar, Oban, Strathisla, Talisker. Totalt 30 etablerade singelmalter. 90-talet födde maltwhisky-boomen med outtömliga lager att ösa ur. Bakom de stora försökte ytterligare 31 maltdestillerier synas: Aberfeldy, Ardbeg, Balblair, Ben Nevis, Benriach, Benromach, Bruichladdich, Bunnahabhain, Deanston, Edradour, Fettercairn, Macduff, Glen Keith, Glen Ord, Glen Scotia, Knockando, Knockdhu, Littlemill, Loch Lomond, Miltonduff, Pulteney, Scapa, Speyburn, Speyside, Tamdhu, Tamnavulin, Tobermory, Tomatin, Tomintoul, Tormore, Tullibardine. Under 00-talet har nya stjärnor klivit fram: Ardmore, Arran, Caol Ila, Clynelish, Dufftown, Glen Elgin, Glendullan, Kilchoman, Glengyle, Longmorn. Plus medelmåttiga tillskott som Bladnoch, Glencadam, Glenglassaugh. Och när vi nu är halvvägs in i 2010-talet läggs nya spännande namn till samlingen: Aultmore, Royal Brackla, Craigellachie och Mortlach. Sammanfattningsvis expanderar alltså skotsk maltwhisky fortfarande, ytterligare tretton maltdestillerier marknadsför sina destillat. Därute slåss idag över 70 fabriker om din gunst. Manfallet har hittills varit smått. Bara Glen Keith, Miltonduff, Littlemill, Tamnavulin har kastat in handduken. Glenturret som ’hostar’ The Famous Grouse Experience har retirerat till specialutgåvor som enkom säljs på besökscentrat.
Den absolut mest spännande rörelsen på marknaden det senaste halv-decenniet är Dewars ’reclaimande’ av singelmalten. Aberfeldy och Macduff (kallad Glen Deveron) har varit med ett tag men för Aultmore, Craigellachie och Royal Brackla är det urpremiär. Få har smakat denna trio, whiskyn har sporadiskt förekommit i ’independent bottlings’ genom åren. Och när de plötsligt dök upp i mitten av 00-talet i halvofficiella tappningar gick de omärkt förbi. Brackla var tunn och tanig, modstulen och deppig. Aultmore kom ut som en trivselmalt, liksom lealös utan skarpa konturer. Bara Craigellachie imponerade men nådde ändå inte upp till de bästa independent-utgåvorna. 2005 anställdes Stephen Marshall som Brand Ambassador för Dewar’s blended Scotch. Marshall kom direkt från Scotch Malt Whisky Society (SMWS) där han varit en av testledarna för att välja ut vilka fat sällskapet skulle buteljera. Som sidosyssla till rollen som ambassadör fick han i uppdrag att utveckla maltwhiskyportföljen.
– Avsikten med vår tidigare utgivning var att personalen på de tre destillerierna skulle kunna köpa hem en flaska. Det var inte tänkt att de skulle spridas nationellt men Gordon & MacPhail erbjöd sig att distribuera whiskyn inom UK.
Produkterna kom första gången 2004. Stephen Marshall ville så fort som möjligt bli av med flaskorna vilket var svårt eftersom de ju faktiskt sålde och drog in pengar, även om det bara handlade om några hundra nioliterslådor per år.
– Problemet var att whiskyn inte representerade husstilen. Utgåvorna sattes ihop utan precision och omtanke och buteljerades vid 40% med karamellfärg. Det fanns ingen idé bakom, ingen ’brief’ som beskrev vad destilleri-karaktären skulle vara.
Redan efter ett års utvecklingsarbete var Stephen och hans team 2006 redo att rulla ut den nya maltwhiskylinjen men projektet stoppades av en nytillsatt chef.
– Jag blev såklart besviken. Så här i efterhand var det rätt beslut. Såväl design som berättelser fungerade inte. Jag minns att Royal Brackla kom i flest åldrar, och Craigellachie hade en snygg etikett med bilder på Telford-bron över floden Spey.