Kungliga Royal Brackla!

Royal Brackla har sin egen destilleridam för processvattnet. Lagerhusen lånas ut till Diageo, den egna whiskyn tas med tankbil ner till Glasgow och tappas på fat där.

Royal Bracklas historia är av annan art. Stället ligger mitt i Morayshire, Speysides jordbruksdistrikt. Man får kryssa sig fram på småvägar och göra tvära kast mellan åkerlapparna för att hitta fram till traktens destillerier. Brackla huserar på Cawdor Castles ägor och man anlöper ståndmässigt via en lövträdsallé. Slottet några miles bort stammar från 1400-talet och hamnade i familjen Campbells ägo nästkommande sekel. Idag tronar den sjunde earlen av Cawdor däri, Colin Campbell. Stället hemsöks annars av Shakespear-fans som vill höra om Macbeths kungadråp. Väl framme meddelas att dramats kung Duncan mördades på ett slott inne i Inverness, och att Macbeth i verkligheten grep kungakronan på slagfältet. Cawdor byggdes långt efter händelserna och den femte greven av Cawdor lär ha muttrat: ”Jag önskar att barden aldrig skrivit sin förbannade pjäs!”
1812 startade kapten William Fraser whiskytillverkning här i ett gammalt bryggeri från 1773. Säsongen 1817-18 skrapade han ihop 23 300 liter. Konkurrensen var mördande, trakten vimlade av illegala pannor. För att få det att gå ihop friserade Fraser böckerna men åkte dit. Customs & Excise bötfäller honom upprepade gånger: 1827 med £50, 1831 £300, 1836 £500, 1839 £200 samt 1844 hela £600. 1821 klagar han i en skrivelse till parlamentet i London: ”Det senaste året har jag inte sålt mer än 100 gallon whisky inom 120 miles radie trots att folk inte dricker annat än whisky.” Kanske var det därför han skeppade så mycket whisky söderut. 1833 meddelar Fraser parlamentarikerna: ”Jag skickar mer whisky till England än någon annan Highland-destillatör.” Just detta år tillverkas 167 800 liter jämfört med 1821 års 14 700 liter. Orsaken är förstås den reformerade lagen, 1824 års Excise Act sänker skatten från skyhöga till moderata nivåer. Att kapten Fraser 15 augusti 1833 var förste destillatör att få en ’Royal Warrant’ av kung William IV var alltså inte så konstigt. I sin skrivelse konstaterar Fraser: ”För tre månader sedan fick jag en order från hans Majestäts källar-mästare i London att skicka ett litet fat whiskey till St James Palace.”

Brorsdottern Victoria förnyade förbindelsen 18 maj 1838 efter sitt trontillträde. Att bli hovleverantör vidgade förstås marknaden. 1844 blir Andrew Usher agent för whiskyn, ett kontrakt som varar seklet ut. 1887 levereras så mycket som 318 000 liter. Fraser dör i oktober 1846. Sonen Robert tar kontrollen några år senare och regerar i ytterligare tre årtionden till 1878 då han säljer ut. 1860 skriver Nairn-bon James Augustus Grant till sin syster från Nilen-deltat ilag med upptäckaren kapten Speke: ”Vi stretar på i detta eländiga land på det mest lättsamma vis – efter middagarna känner man sig lika tillfreds som hemma efter ett glas Brackla.” På 1860-talet görs Usher till partner, Brackla används i hans framgångsrika blandmalt med Glenlivet som huvudingrediens – föregångaren till det som skulle bli blended Scotch. I en annons i The Scotsman i september 1864 saluför Usher en 5-årig Royal Brackla för 21 shilling per gallon: ”Whiskyn anses av domare i tävlingar vara den finaste i Skottland och har de senaste 35 åren haft kungahuset som beskyddare.”

När whiskyförfattaren Alfred Barnard tittar förbi i mitten av 1880-talet är Royal Brackla en av tidens mest kända destillerier. ”Gamla och nya byggnader upptar fyra tunnland mark. Ägarna har försett destillerichefen med ett fint hus och bekväma stugor till arbetarna. Whiskyn tas till stationen sex miles bort med en ångdriven traktor som återvänder med kol från Nairn. Det är nödvändigt att bränsledepåerna är välfyllda, destilleriet kan vintertid isoleras veckovis av drivsnö. Stället är vackert att beskåda. Tre dammar intill förses med vatten från Cawdor Burn, husen skuggas av pilträd.” 1890 utfärdar Greven av Cawdor, John Frederick Vaughan ett 57-årigt arrende för farmen och destilleriet, vattenrättigheterna och lov att ta torv från mossarna vid Clunas och Highland Boath. Samma år publicerar Illustrated London News en artikel på fyra sidor om Scotch Whisky med Royal Brackla i fokus. Whisky-boomen är i fullt sving och Scotch är i ropet. I mars 1894 diskuterar National Guardian destillering kontra jordbruk. Artikelförfattaren noterar att verksamheterna glidit isär. Brackla vill leasa ut jordbruksbiten för att fokusera på whisky. Tidningen konstaterar att det inte finns några pengar i jordbruk längre. Samtidigt poängteras att destilleriet under sina 80 år varit nära allierad med gården: ”Royal Bracklas destillatör Mr Fraser var lika fäst vid gården som sitt destilleri, och bitvis var jordbruket nästan lika lönsamt. Mot slutet av sitt liv skiljdes han från destilleriet men blev kvar på gården till sitt frånfälle.” De 120 hektaren bördigt land intill floden Nairn var förr en värdefull tillgång för destilleriet, idag vill whiskymakarna bara bli av med bördan, avslutar tidningen. 1897 produceras över 600 000 liter. Robert Fraser & Co ombildas till Brackla Distillery Co Ltd med direktörerna Andrew och John Usher, vinhandlaren James Andersson samt Bracklas destillatör Walter Newbigging. Aktiestocken omsluter £100 000 och i prospektet berättas: ”Brackla whisky har länge varit känd som en av högländernas bästa maltwhiskies. Efterfrågan har länge överträffat tillgången, därför har vi nyligen utökat verksamheten rejält.” Destilleri med tillhörande lagerhus upptar numera 5 hektar. Verksamheten rullar på under första delen av världskriget men i januari 1917 stänger fabriken för att öppna ett halvår efter krigsslutet i maj 1919. Uppstart sker med hjälp av nya ägarna John Mitchell och James Leith, vin- och sprithandlare från Aberdeen. Till posten som destillerichef rekryteras John Farquarson efter ett förflutet på Banff och Balblair. När han går i pension 1831 tar sonen Jack över. 1826 avlider Mitchell och företaget säljs vidare till John Bisset & Co. 1938 utfärdas en ’feu charter’ för marken. Skillnaden mot ett vanligt arrende är att destilleriet har besittningsrätt till marken istället för att hyra den på årsbasis, fortfarande erläggs givetvis hyra till godsherren på slottet. Kontraktet innebär skyldigheter till omgivande gårdar. Brackla Farm har exempelvis rätt att få ’burnt ale’ två gånger per dag, alltså den näringsrika kvarstoden från wash-destilleringen som bonden kan använda som gödsel eller djurfoder. 1943 säljs Brackla till jätten DCL. Stället står då stilla sedan ett år tillbaka. Det är krigets ransoneringspolitik som stoppat merparten av de skotska destillerierna. Området ockuperas av flygvapnet RAF. Comeback görs i november 1945. 1947-48 byts jäskaren ut, tio nya träbyttor ställs in. 1958 dras elektriskt ljus in i lagerhusen. I mitten av 1960-talet rekonstrueras anläggningen under 24 månader. Eldstäderna under pannparet skrotas, invändig uppvärmning med ånga från en koleldad kokare införs. Dessutom ställs ytterligare två pannor dit. Maltugnen byggs om och får mindre torkyta. Nya silos monteras upp för att ta hand om kompletterande inköpt färdigmältat korn. Nytt mäskkar installeras och sex nya träjäskar adderas plus en jästtank i rostfritt stål. Dessutom tas en ny kompletterande vattenkälla i bruk för att användas som kylvatten. När RAF under kriget byggde landningsbana borrade man nämligen egen brunn. 1970 byts kol mot olja som bränsle till kokaren. 1975 byggs nya rymliga lagerhus där faten ställs på pallar och får växa på höjden istället för de traditionella manshöga stenhusen där faten ligger på mage. 1985 tystnar Brackla på grund av recession, DCL har alldeles för många destillerier och när försäljningen av blends viker införs sparbeting. Många insomnade fabriker vaknar aldrig men Brackla får nytt liv 1991 och sex år senare investerar United Distillers (fd DCL) 2,2 milj pund för att uppgradera destilleriet. Året därpå tar Bacardi och Dewar över. 1999 adderas två jäsbackar i stål, samtidigt moderniseras styrsystemen i pann-huset med en ny kontrollpanel. Vid millenniumskiftet görs 2,6 milj liter. 2003 får Brackla en reningsanläggning för att avlägsna kopparester från andra destilleringens ’spent lees’ så att rent vatten kan dumpas i havet vid Moray Firth.