“Att klä upp Royal Brackla som singelmalt var enkelt”

Att klä upp Royal Brackla som singelmalt var ganska enkelt, konstaterar Stephen Marshall. Malten är en klassisk robust Highland-whisky. Stephen som växte upp med TV-serien Take the High Road (skotsk såpopera som rullade från 1980 till 2003) minns att man refererade till Royal Bracklas ”bärnstensfärgade nektar”.
– Märket behövde rik karaktär och smak så vi ändrade stilen dramatiskt. Whiskyn har tömts i sherryfat av oloroso- och Pedro Ximenéz-typ. En typisk ’wood finish’-produkt, tungt sherry-diktad i stilen. En holländsk Brackla-samlare protesterade men jag tycker whiskyn funkar bra i starkvinsfat. Chefen Carol More instämmer att North Highland-karaktären går bra ihop med sherryn. Och destillerifolket ska man lyssna på.

Brackla fanns redan på United Distillers tid. Med start 1993-94 gavs den ut i Flora & Fauna-serien som 10-åring med en liten fink på etiketten. Beskedlig men med en mörk sida. Grön milt fruktig doft med vaga fenoler i fonden. Maltsöt medelfyllig mun med svällande fruktighet. Lång ren frisk avklingning med piprökig skugga. Ändå rätt så blek. Och av Dewars tre nykomlingar 2004 var Brackla också det svagaste kortet. 10-åringen hade väl en del goda idéer men energin att leva ut infallen saknades, whiskyn kom av sig hela tiden. Ölig maltdoft utan riktning. Fin gräsig mun som kärvade till sig med örter vilket bådade gott, men så kom whiskyn på sig i eftersmaken, fick panik och la sig platt och tyst – fegt! Jag noterade lite surt: ”Slappna av och gör din grej Brackla så kan det bli riktigt bra.” Nu har denna relativa tunnis mestadels lagrad på slitna hogshead-fat alltså fått bada i sherry-ek mot slutet och bygga lite kropp. Alla goda idéer som anades i ”personal-utgåvan” slår ut i full blom. Nya 12-åringen är en elegant balanserad singelmalt med integritet. Visst dominerar sherryn men destillatet vårdar sin ton och tränger igenom när det behövs. Mullig sherry-doft med stilton-vibbar, ibland frisk nektar. Medelstor och attraktiv, sherryn manifesteras i blåbärsmuffins och oloroso. Trots 40% provar jag att vattna försiktigt. Aromen blir mer avancerad. Röd frukt a la jordgubb- och rabarbermarmelad. Stick av grevé-ost, fet och nötig. Smakar ovattnad fet fruktkaka i sherry-stil, slingrande nektar varvas med exotisk frukt, halvvägs läder som förebådar kliande värme. Renare exit över gurkskal/grästoner. Eftersmaken är lång med sötaktig sherry som blir torrare, gräsiga äppelskruttiga övertoner landar i äppelskalig munkänsla. Mikrodroppen vatten fruktar till smaken ännu mer, mer färsk frukt typ hallon och jordgubbar samt nektar, följt av krämig sherry i svansen. Halvtorr sherry-finish, gurk/gräs-spektrat märks mer. Imponerande blender-handlag. Rund välkomnande whisky men samtidigt med särskiljande personlighet. Och att whiskyn vinner på vattning trots sina blyga 40% är väl fascinerande. Whiskyn lanserades hösten 2015 på en jaktmässa hemma i Morayshire. Nya Royal Brackla har en natur- och jaktimage. Målgruppen är inte godsägare utan snarare anställda vid godsen. En prisvärd whisky med kvalitet och kunglig glans.
Än mer intressant är 16-åriga premium-utgåvan. Jämfört med sherry-indoktrinerade 12-åringen har Brackla hittat sina egna estrar efter ytterligare några år på slitna hogshead-fat. Extra-badet i oloroso/PX-sherry märks egentligen inte utan breddar bara fruktbjudningen. Modig egen stil som går utöver den vanliga wood finish-floran där målet ofta är att assimilera så mycket som möjligt av starkvinsadditivet. Detta måste vara en av de bäst balanserade wood finish-produkter jag fått. Underbar rik doft av juicy fruit och citronläsk, centralt sega råttor och tyngre citruslikör. Smaken är fruktintensiv. Börjar i honung och tangerine, mineraler tillstöter ihop med citruslikör och exotisk frukt, mot slutet oljig ek. Finalen är marmelad-smaskig röksvängd ovanpå fet shortbread med sköna sötrökiga efterslängar. När Brackla fyller 21 år är det för sent. Nu funkar inte sherry-tricket längre. Whiskyn orkar inte lyfta, sherryeken ger ingen kick som det var tänkt. Skulle nog behöva ligga i starkvinsek i minst 2-3 år för att vända trenden. Ren söt smakstart, gräs och godis annalkas men bromsas av massor av 85%-ig ek-choklad mot slutet. Avslutet belägras av torr stram eksvärta, honung mildrar men eken blir alltmer svart-rökig. All den där torra strama eken i eftersmaken blir jobbig att svälja i längden. Skolexempel på den svårbemästrade 21-årsåldern. Massor av ek utan tillräcklig frukt/sötma för att utjämna plågorna. Blir bättre om några år. Råkar veta att man har en 25-åring i pipeline, den kan funka om den får tillräckligt mycket sherry-tid.