“Restless” Peter Mackie

0
57
Peter Mackie, större än livet självt

AV ALLA whiskybaroner var Peter Mackie den som kände starkast för maltwhisky. Han var ensam om att inte matcha fram sig själv som varumärke, något som uppfattades som innovativt av samtiden. Parallellt med sin blend sålde han aktivt både Lagavulin och Craigellachie. Han behöll sitt oberoende livet ut och vägrade liera sig med sina stora konkurrenter.
Peter Mackie var en entreprenör i ordets mest moderna bemärkelse. Dedikerad till hårt arbete, exakt planering och rigorös disciplin gick han under smeknamnet ”restless Peter”. Han gjorde inget halvhjärtat. På kontoret på 13 Carlton Place i Glasgow hängde en stor skylt med orden: ”Ta inget för givet”. Författaren Robert Bruce Lockhart beskrev Mackie som ”en tredjedel geni, en tredjedel storhetsvansinnig, en tredjedel excentrisk.”

För oss är han mest känd som Lagavulins och White Horses härförare men i samtiden såg man honom lika mycket som politisk agitatör i tory-partiet. Han var djupt involverad i dagspolitiken. Mackie ville reformera skattetariffsystemet och var för skapandet av en federation av kolonierna med ett gemensamt parlament. Hjärtefrågan var att höja kvaliteten på tidens blended Scotch. Hans blend White Horse var först med skruvkapsyl på flaskorna vilket skyddade whiskyn bättre än naturkorken. Och Mackie ville ha mycket maltwhisky i mixen. Hans idéer nedtecknas av skribenten Alfred Barnard i pamfletten ’How to blend a whisky’. I häftet återges vad som sannolikt är receptet för White Horse: 5 delar Glenlivet, 3 delar Islay, 3 delar Lowland, 1 del Campbeltown och 4 delar grainwhisky (bara 25%). ”Idén är att producera en blend så perfekt att kunden ser den som en dryck, inte en blandning av flera”, menar Barnard. Bara den finaste Highland-whiskyn får komma ifråga och den ska vara vällagrad, 7-10 år är idealet men enklare blends för vanligt folk kan vara 2-4 år. Och så bör whiskyn efter blending läggas tillbaka på fat för att giftas samman i 3-6 månader. Viktigt att känna till är att whisky vid den här tiden inte var reglerat i lag. I det whiskykrig som blossar upp står maltmakarna i norr mot blendingfabrikörerna i söder. Den ursprungliga whiskyn gjord på mältat korn känner sig hotad av den nya tidens billiga grainwhisky som ”späder” ut produkterna. Målet för Highland-maffian var att bannlysa grainwhisky helt vilket i så fall skulle sänka ”modeflugan” blended whisky. Mackie är ju både ock och han försöker ta en medelväg i debatten. Ålder är viktigare än smak när man väljer ut komponenterna i sin blend, rapporterar hans språkrör Barnard. I whiskyutbudet rankas Islay-malten högst tack vare sin ”avrundade feta karaktär”. Pamfletten avfärdar dåtida kritik mot Islay-whiskyn som ”numera görs med omsorg, smaken är mer delikat och mindre grov eftersom man använder torr torv och inte fuktig när malten torkas.” I parlamentet i London argumenterar Peter Mackie för en glidande skatteskala som premierar ålder och kvalitet framför yngre enklare whisky:
– Allmänheten vill ha ålder, i stora doser. Erfarenheten säger oss att stökigt fyllebeteende uppstår där ung primitiv sprit säljs. Medan män som överkonsumerar gammal vällagrad whisky bara blir sömniga och slöa, och icke stridlystna!
Den liberala regeringen köper inte argumentet utan höjer skatten på whisky rakt över med en tredjedel i 1909 års budget. Åldern nämns inte alls och det är först 1915 som ett minimum av 3 års fatlagring lagstadgas.

Mackie var en berest man med många järn i elden. 1918 skänkte han avelsdjur till Rhodesia för att uppmuntra djuruppfödning. Han finansierade också en antropologisk expedition till Uganda i eget namn. På hemmaplan på Speyside skötte han sitt destilleri med järnhand. I källaren på destilleriet under styrelserummet bereddes enligt ett hemligt recept Mackies näringsrika BBM-mjöl – Bran, Bone & Muscle. Alla anställda var beordrade att köpa mjölet och baka bröd som hela familjen skulle äta. Ett sätt att skapa en marknad för en produkt som idag känns långsökt! Andra projekt som ebbade ut när Mackie dog var tillverkning av betongskivor samt sädeskakor för djur, väveri för Highland-tweed och distribution av karragentång (förtjockningsmedel). Mackie anordnade också årliga inspektioner av de anställdas trädgårdar och premierade det hushåll som hade den mest välskötta täppan. Ur detta perspektiv kan man tänka att hans bortgång var en lättnad för somliga!