Som ende skandinaviske whiskyjournalist bjuds Whiskyspots Henrik Aflodal in att testa Special Releases. Det handlar om årets mest emotsedda whiskysläpp från Diageo, unik ovanlig whisky från utdöda och aktiva destillerier. Här är 2017 års resultat. Vi räknar ner med ett whiskytips per dag och avslutar med Brora och Port Ellen.

Glen Elgin ligger i ett stillsamt villaområde i lilla byn Whitewater. Svärmar av svalor häckar i området och rör sig hemtamt i destillerimiljön. Från utsidan kan man beundra pannornas stora worm tub-kar som kondenserar alkoholångorna. En anledning till varför destillatet har mer karaktär än många andra i gruppen. Blender-kollegiet talar varmt om whiskyn och jag håller med men doften får man aldrig till. En ocean av instängd frukt som bara väntar på att få komma ut. Den officiella premiären skedde 2002 med en 12-åring. En liten vattendroppe förstorar allt i gommen. Rik frukt, nektar och tangerine ihop med pirrande krydda, sent sött gräs. Lång luftig eftersmak, nektarlik och lättsam men fet mandelmasse-ek ger en oerhört läskande smakupplevelse, mild värme bär. Så här ska whisky presenteras!

Glen Elgin smälldes upp i all hast under whisky-boomen 1898, men byggandet avbröts av whisky-kraschen som utlöstes av att störste malt-uppköparen Pattison ställde in betalningarna. Glen Elgin färdigställdes i mindre skala än det var tänkt, arkitekt Charles Doig, expert på ‘compact living’ i whiskysammanhang, slutförde uppdraget. Doig förutspådde att destilleriet skulle bli det sista i Skottland på 60 år. Han fick rätt, nästa maltfabrik, Glen Keith, började byggas 1957. Den trassliga starten reddes ut först när en av destilleriets kunder, blenden White Horse, köpte Glen Elgin via moderbolaget Scottish Malt Distillers (dagens Diageo). Fabriken gick på vattenkraft fram till 1950. Expansion följde 1964 då väggarna slogs ut för att få plats med två pannor till, utöver de ursprungliga två. Singelmalten hette förr White Horse Glen Elgin och såldes på destilleriet samt i Japan.
I Special Releases är den 18 år och med för tredje gången. En sherry-diktad utgåva spännande nog hämtad ur två skilda batcher från 1998. I den ena har man använt Pombe-jäst vilket frammanat destillatets gröna äpplen som därpå berikas i 1st fill sherry butts. Den andra nyttjade vanlig cerevisiae bryggjäst som lades i refill sherry-ek.

Jag doppar nosen i glaset och får en djup sötaktig odör av ketchup och spaghetti, sädig unken sötma – typiskt! Men vilken gom. Sherrypulserande med konfekt-pitchar. Ostkantsexotism som vattnad sväljs av oloroso-sherryn. Efter mer vatten rent sherry-sjungande. Ek-värmen kommer i eftersmaken där kaffeek hotar men oftare blir det mer praliner. Sherryn leder rallyt och allt ändar i syrligt äpple, mums. Man kan liksom se hur Keith Law har valt fat och balanserat de mer oförblommerade sherry-bomberna med återhållsam sherryek där Glen Elgin själv kommer ut. All den där underbara citrusfrukten som börjar med småpilsk tangerine alstrad under den långsamma jäsprocessen. Vi snackar 23-24 smakpoäng vilket är ett formidabelt betyg. Keith som älskar estrar måste haft kul när han valde fat till den här desserten.

Glen Elgin 18 år 1998-2017 54,8%

Review av Henrik Aflodal  Djup sötaktig odör av ketchup och spaghetti med kaffestick och fenoler, under farin/syrup. Mörknar med vatten, syrlig sherry och rödvin, praliner med mjuk toffee. Med mer vatten renare, svarta vinbär och sherry med oljig tobak under.
Sherry och körsbär i munnen, strax hallonkonfekt, därpå nougat-fetma och ekpirr. Lång lugn avslutning, halvtorra 85%-iga praliner med dämpad sherry under. Utvecklas med vatten, sherryn färgas av ostkant (!), strax sötare körsbär (bra), mot slutet typisk oloroso. Crescendo av sherry och ekkrydda i eftersmaken, bitig svartvinbär och fylligare brödtoner, lite kaffe ansluter, hetpustar efteråt.

3rd Special Release 5352 flaskor; 1st & refill sherry European oak. SB-nr 40074, 3799 SEK.

90/100p 20 24 23 22

Vad tycker du?

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här