Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!

[KRÖNIKA] Henrik Aflodal provar årligen
hundratals whiskies som bedöms enligt den gängse
100-poängsskalan. Max 25 poäng vardera fördelas
på arom, smak och eftersmak samt helhet.
 
Här är ett urval av det bästa under 2006.
Från maltwhisky av olika typ till amerikanskt
och irländskt. Dagliga whiskytips får du via
Aflodal's Whisky Files, en recensionsservice på www.aflodal.com.

Aflodals favoriter 2006

Whiskyåret 2006 är till ända. Ett rikt whiskyår med såväl starka nyheter som fräscha uppdateringar av standard-whisky. Jag vill börja med att uppmärksamma det självklara. Underskattade jättesäljaren Glenmorangie kräver resolut sitt erkännande, en ”billig” super-malt för alla situationer. Eller Glengoynes 17-åring som framgångsrikt vänster-jabbar mot de mer kända premium-malterna, utan tvekan värd en plats i strålkastarljuset. Däremellan pockar The Glenlivets Nàdurra på uppmärksamhet, whiskyn som startade karriären på flygplatser 2005 och nu börjar leta sig ut på lokala marknader, en naken briljant kändismalt ingen får gå förbi. Okända jaktmarker är Teaninich, en riktig tungvrickare som vänder ut och in på gommen, mästerligt och oväntat.
Bortom etablerade skottar stryker japansk malt, lyft till skyarna av en samlad whiskyexpertis, men svår att hitta häröver. Brittiska experter vågar inte ta orden i mun, jag säger rakt ut att japansk malt är bättre än den skotska. Självklart hostar du upp påståendet nu, om några år lär du svälja hårt, jag kommer att få rätt. För tillfället är Europa totalt dränerad på japansk whisky, allokeringarna räcker knappt till hemmamarknaden, vi får blandmalten Nikka Black – billig, ung och förkrossande bra.
Rökig Islay tar stor plats i den nordiska whiskymyllan. Världens (ohotat) bästa destilleri Ardbeg har knackat sig fram ett tag på ”medioker” whisky. Nu ”kräker” de plötsligt ut en närapå SOLITÄR-whisky, nos och gom slår allt på världsmarknaden för tillfället. De senaste årens pessimistiska gruffande från min sida på temat att ’en Gud får inte ha brister’ må vara förlåtet. Stor-destilleriet Caol Ila har i dagarna nedkommit med sin första Distillers Edition, dubbellagrad rök på muskatvinfat (!). Ajaj, vindopad rökwhisky brukar ända i katatonisk röra. Inte då, pikant muskat smeker varsamt destillatets torra rök utan att röra till det.
Inte bara öarna har rök. Fast min långvariga kärlekshistoria med Ardmore, Speysides sista rökwhisky i förkrigstil, tvingar mig ut på slingrande independent-vägar (destilleriet har ingen egen buteljering). Gordon & Macphail frälser världssamfundet med en perfekt 55-procentare. Vill du bryta ny whiskymark ska du testa ’cask strength’, beväpnad med en kaffesked för vattning står en oändlig upplevelseresa framför dig.
Lyxwhisky är vardagsmat för mig, gamla pavor på några tusenlappar vill producenterna gärna visa upp,
“Jag säger rakt ut att japansk malt är bättre än den skotska. Självklart hostar du upp påståendet nu, om några år lär du svälja hårt, jag kommer att få rätt.”
ofta är det riktigt bra (trots åldern). I år står Highland Parks 30-åring ut lite extra, av den smaken kan ingen begära mer, full pott. Och jag måste bara få komma ut med Glenfiddichs miljonärsmalt från 1937. Den är värd alla slantar om nu bara upplevelser kunde mätas i pengar. Fast för årets två stora whiskykickar måste jag fly maltwhiskylandet. Wild Turkey rye whiskey är större än någonsin, vargatänder sliter i övermåttan frukt, komplext och vansinnigt gott. En kick-boxande upplevelse som bara matchas av Irish Distillers första icke kylfiltrerade pure pot-still whiskey. Som jag har väntat på ett praktexemplar av irländarnas originalwhiskey. Rörd till tårar, lycksaligt smackandes, tack!

-Henrik Aflodal
Chefredaktör Whiskyspot.com
 

Standard maltwhisky
Nikka Black 43%
Åttaårig mirakelwhisky från Japan. Ovanligt söt för att vara en Nikka. Intensiv gom, maltig och söt start, tänder till med svartvinbärssaft, rök drar i bromsen mot slutet. Näsan har enastående balans, ett komplett lyriskt epos som förenar sötma-syra-rök-krydda-gräs. Harmoniskt blandäktenskap av rök från Yoichi och söt frukt från Miyagikyou. Obligatorium för varje Japan-kännare.
EXC.BRA++ 93/100 poäng

Glenmorangie 10 år 40%
Northern Highlands ess har blivit striktare med mer ek i kompositionen. Tyngre mun, blommor och frukt fångas in av rostad ek, gommen studsar till av mandelmassa. Eftersmaken känns igen, söt snäll frukt tas upp av integrerande ek, alltjämt lätt och elegant. Doften är som alltid ojämförligt förförisk. Här ökar eken komplexiteten men förtar intensiteten. Alltjämt en klassiker.
EXC.BRA+ 89/100 poäng

Teaninich 10 år 43%
Jättedestilleriet i Alness gör en spännande maltwhisky. Publikfriande doft av äpple-gräs-rök-popcorn. Superb fruktsyrlig explosion i munnen (gör ont!), balanseras av sötma och bladig-äppelkartig beska. Går upp i värmande fruktfinish, rökig och god.
Jag gillar smärta som alla luttrade whiskydrickare, därför är munnens fruktiga pisksnärtar mums, vändningen i lugn okomplicerad rökfinish är än mer chockerande, hade vansinnesritten fortsatt skulle poängen tippat över 90. Otrevligt trevlig uppdatering av en vanligen lugnare 'dram'.
EXC.BRA+ 87/100 poäng

Premium maltwhisky
Glengoyne 17 år 43%
Elegant 17-åring med bra tryck, inga 'flaws' eller brister. Maltig gom lyfts av äpple, samtidigt ger saltlakrits karaktär. Nötmassa rullar upp en lång avslutning som planar ut i sherry. Det låter gott och är också vilsamt, inga hastiga utspel stressar gommen, allt är planerat och säkert utlagt. Nosen är alltjämt maltig efter 17 års ekmangling, sherryn bolstrar försiktigt, fänkål långt ner i glaset röjer eken som dock håller destillatets citrustoner stången. Smålyxig men lättillgänglig premium-malt.
EXC.BRA+ 88/100 poäng

The Glenlivet 16 år Nàdurra 48%
Nàdurra är gäliska för ’naturlig’. Och det är den rena Glenlivet som visas upp här. Tagen ur nya bourbonfat (som inte grumlar destillatets själ), samt icke kylfiltrerad vilket sparar detaljerna i whiskyn. Calvadosliknande äppeldoft flankeras av tangerine och vanilj från eken (gräs i fjärran). Intrikat och intensiv smak: chokladkakor, torkad frukt, vanilj och tangerine – värd 23 poäng! Varmt vibrerande eftersmak, gräddkola hålls på plats av aktiv ek. Vattna? Nja, vatten förtar nosen och jagar upp gommen. Ska du vattna, gör det för smakens skull, glöm eftersmaken som ilsknar till på ett jobbigt sätt. Låt hellre vattnet stå och njut av whiskyn som den är – Nàdurra!
EXC.BRA+ 88/100 poäng

Islay-rökig maltwhisky
Ardbeg Airigh nam Beist 16 år
1990-2006 46%

Vid tjärnen ’ärri namm bejsht’ sökte förr fä skydd för vinden. Ardbegs whisky med samma namn är ett ess. Doft och smak slår en med häpnad, absolut enastående. Aromen är tyngre och mer omfattande med vatten, blandningen av tung rök, vaniljglass/päronsplitt samt bergamottolja är inte bara ovanlig utan också vansinnigt läcker. Men de stora (oförbehållsamma) ovationerna gäller gommen, kreosot sopas bort av hysterisk exotisk frukt innan smakerna delar upp sig i eftersmaken. Med vatten eskalerar fruktrallyt och röken förvandlas till bacon. En given solitär vore det inte för eftersmaken som måste bli längre och djupare. Å andra sidan fulländad som dryckeskamrat, bunkra för Guds skull!
EXC.BRA++ 93/100 poäng

Caol Ila Distillers Edition 13 år
1993-2006 43%

Snyggt ihopsatt de luxe-version av 12-åringen. Minst ettårig finish i sött pikant muskatvinfat gör smaken exotisk utan att stöta sig med röken. Gommen är god, marmeladsöt och intressant med rökelse-parfymerad muskat-ton, vinet konstrar stilfullt i munnen men lämnar eftersmaken i fred som är behagligt rökig med torrare ekunderstöd. Lyckad kombination, fortsätt med det!
EXC.BRA+ 91/100 poäng
Irish pot-still whiskey
Redbreast 15 år 46%
Fullkomligt bländande pot still-whiskey. Sherryfaten plockar bort whiskeyns hetta samtidigt som gommen berikas. Komplex djuplodande nos upphängd på svarta vingummin, därunder rosslar pot still-kryddor, perifert bladigt blommig. Tacka de icke kylfiltrerade 46 procenten för detaljrikedomen! Kryddar på direkt i munnen, sherryn fruktar av sig stort mot slutet. Eken retar skönt länge i en savande svartvinbärsfinish. Lite vatten fördröjer smakutvecklingen, det plötsliga fruktrycket chockar, rostad ek tar för sig i en renare torrare final. Mest avancerade pot still-utgåvan i min karriär. Bredda din smakrepertoar och skaffa en flaska, det är du värd.
EXC.BRA++ 93/100 poäng

Straight rye whiskey
Wild Turkey Rye 101° 50,5%
En sån här tyngd har inte Wild Turkey Rye någonsin haft . Bråkig kollosal råggom, bittersöt komplexitet som ej står att finna i den lugnare lättare bourbonkategorin. För smakglädjens skull blandar sig (tyvärr?) honung och marshmallows i, kaoset sötnar och blir underbart gott. Den feta eftersmaken fyller på med söt vanilj, rågen jagas på flykten. Medelbetyget dras ner av honung-citron-nosen som effektivt gömmer rågen.
Vi pratar annars om fantastiska 20-24-23-23, solitär-varning. De höga poängen har att göra med den fantastiska balansen mellan den upproriska rågdimensionen och den utslätande sötman, en komplex intelligens man sällan hittar hos en ung rye. Wild Turkeys bästa rye någonsin. Upplev väckelsen, ta rye till ditt hjärta!
EXC.BRA+ 90/100 poäng

Cask strength maltwhisky
Ardmore 14 år 1990-2005 55,8%
Gordon & MacPhail cask strength

Synnerligen smaklig Ardmore, allt överskuggande fruktexpansiv gom. Måste dyrkas upp med vatten, några droppar väcker eken som kliver in i smakens slutskede med julkryddor. Ännu lite vatten framkallar frisk gräsighet mot slutet och exponerar röken i en torrare och längre chokladig eftersmak. Den truliga citrusnosen växer med vattnet och integrerar skickligt maltens rökighet. Speysides sista autentiska rökwhisky bär på något stort. Maltmästare Robert Hicks antyder att första officiella släppet av en standard-malt väntar 2007, det ser vi fram emot!
EXC.BRA 87/100 poäng

Lyxig maltwhisky
Glenfiddich 64 år 1937 Rare Collection
Mellankrigswhisky från Speyside med rök i receptet. Efter 64 år på fat lyckas en doft av jordig rökighet a la böckling överleva omsvärmad av fruktkola, makalöst. Rik mastodont-gom, gammalestrigt fruktig med salt och rök. Aggressiv attack, oförsonlig efter alla år på ek, hur är det möjligt? Lugnare finish, behagligt mjukt ekig med plats för malten tillochmed.
Att världens dyraste whisky är en av de godaste är inget mindre än ett mirakel, oförklarligt, men så måtte Gudarna haft ett finger med i spelet när slutputsen gjordes, så här bra ska det egentligen inte vara. Divine Glenfiddich!
Kuriosa: Serveras för 3000 kr centilitern på restaurang Glenfiddich Warehouse no 58 i Gamla Stan, Stockholm. Dyrgripen lanserades 2001 till priset 10 000 pund, i maj 2005 gick en av de allra sista flaskorna i Hong Kong för 27 000 pund (cirka 375 000 kr), nytt världsrekord!
SOLITÄR 94/100 poäng

Highland Park 30 år 48,1%
Oj, vilken whisky! Saftig läskande smak, typisk HP. Det mest fantastiska är att 30 års ek ej begränsar smaken eller lägger krokben för finishen. 25 poäng betyder fulländad smakupplevelse, vi talar om sherry överrumplad av hetsig frukt (Pommac-läsk och romrussin), flankerat av rök och ekkryddor och blommor. Röken belägrar eftersmaken, ekbeskan hålls stången. Sherryn äger nosen tillsammans med citrus, understundom blåbär, annars rosor. FÅR EJ VATTNAS – aromen tappar sugen, ekbeska dräper gommen, alldeles perfekt vid 48,1%!
EXC.BRA++ 92/100 poäng

                  

För fler recensioner, uppsök Aflodal's Whisky Files -->
 

Publicerad: 12/23/2006
Läs fler krönikor
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com