Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!

[VM-KRÖNIKA] Maltwhisky-VM arrangeras för tredje gången. 110 maltdestillerier från hela världen gör upp om titeln ”Världens bästa maltwhisky”. 22 deltävlingar över hela Sverige, därpå fyra semifinaler och slutligen en ’Grande Finale’. Juryn utgörs av ”whiskyälskare” som blindprovar och röstar fram den bästa whiskyn. Juryordförande är chefredaktör Henrik Aflodal som här rapporterar inifrån de första deltävlingarna.
Läs mer!   1-6 | 7-12 | 13-17 | 18-22
 
 
      

“Länge leve Mortlach!”

Världens största whiskytävling Single Malt World Cup tar halvtidsvila. I Maltwhisky-VM har vi under våren avverkat 12 av 24 deltävlingar. 63 destillat från lika många destillerier har synats av den månghövdade juryns kritiska näsor. Totalt ska närmare 130 maltwhiskies testas för att vaska fram de 48 bästa som senare i höst gör upp om tolv finalplatser i slutspelets fyra semifinaler.
VM-äventyret började i skånska Osby i slutet av mars. Glen Grant utmanades av sina grannar i den lilla whiskystaden Rothes på Speyside. Skåne-juryn var fokuserad och klarade sin uppgift galant, ivrigt spottandes mellan varje tävlingsbidrag för att hålla huvudet klart. Två singelmalter tar sig vidare från varje deltävling och i Osby var det enkelt, 2/3-delar av rösterna delades mellan Cutty Sarks signaturmalt Glenrothes och italienska jättesäljaren Glen Grant. Med 2 futtiga poängs övervikt ledde Glenrothes då kuvertet med min röstsedel revs. I egenskap av huvuddomare räknar jag dubbla röster. Visst är Glenrothes sherrybuteljering charmig och denna standardutgåva imponerade på mig. Men idag kunde ingen slå de rena malttonerna parat med en formidabel energi hos Glen Grant.
Till Vingåker kom Chivas-malten Strathisla för att utmanas av sina grannar och en räcka Nordsjökustdestillerier. Sörmlänningarna var uppsluppet sammanbitna. Några höjde på ögonbrynen när jag beordrade allmän spottning. Utslaget var glasklart, folket satte resolut ned foten. Själv fick jag brottas med mina omdömen. Fyra av de sex sorterna låg nära varandra poängmässigt men till slut vek jag ner mig för den sherry-uppmjukade godsaken Glen Keith. Whiskyn blev vinnare i båda lägren, en felfri 10-åring med stor personlighet som samlade närapå varannan röst. Fabriken ligger mitt inne i Keith och invigdes 1960 som Chivas-gruppens andra egna destilleri. Dessvärre står pannorna tysta sedan mars 1999, skada på en så fin whisky.
Om andra semifinalplatsen blev det kamp inpå mållinjen. För mig stod det emellan Strathisla och An Cnoc som verkligen överraskade, en avancerad singelmalt jag tidigare inte fått
VM-provning I: Osby 24/3
1. Glen Grant 1992 Cellar Reserve 46%
2. Glenrothes Select Reserve 43%
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Glen Spey 12 år 43% (Flora & Fauna)
4. Auchroisk 10 år 43% (Flora & Fauna)
5. Speyburn Bradan Orach 40%

VM-provning II: Vingåker 22/4
1. Glen Keith 10 år 43%
2. Strathisla 12 år 43%
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Inchgower 14 år 43% (Flora & Fauna)
4. An Cnoc 16 år 46% (Knockdhu)
5. Strathmill 12 år 43% (Flora & Fauna)
6. Glen Deveron 10 år 40% (Macduff)

VM-provning III: Västerås 23/4
1. Clynelish 14 år 46%
2. Teaninich 10 år 43% (Flora & Fauna)
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. The Dalmore 15 år 40%
4. Glenmorangie 10 år 40%
5. Pulteney 12 år 40%
6. Balblair 1997 12 år 40%
därifrån, verkligen ett destilleri att hålla ögonen på framöver.
Med i matchen var också Inchgower, en obskyr blending-malt jag alltid haft ett gott öga till, ett singelmaltämne som borde få mer utrymme av ägaren Diageo. Aromen avgjorde, Strathislas sprudlande frukt som följs upp i gommen är svår att motstå.
I Västerås väntade ’Northern Highlands Derby’. Whiskyn norr om Inverness håller hög klass. Smakerna drar iväg mer än de gör på Speyside, whiskyn är större och mer viljestark. Och historierna är mer färgstarka och grovkorniga. Det här är Skottlands mesta glesbygd i mångt likt vårt Norrland. Kargt landskap med tuffa väderförhållanden och folk av hårt virke. Länge laglöst land vilket gynnade smugglarkulturen. I vår tid sitter några av Skottlands tyngsta varumärken här uppe, Glenmorangie och The Dalmore, inspirationskällor för ”wannabe-brands” som Balblair, Pulteney och Clynelish. Den bästa whiskyn däruppe är förvisso Glenmorangies. 10-åringen är en perfekt skapelse men försiktig i sin approach vilket gör den usel i en blindprovningssituation. För mig är det (som vanligt) kvällens höjdare men precis som vid VM-arrangemangen 2005 och 2007 höll inte auditoriet med mig. Övertygande etta blev istället Clynelish, enda whiskyn med rök i receptet. En rök som visserligen inte märktes någonstans i whiskyn men självfallet finns där och bildar fond för de andra smakerna. Jag satte whiskyn som tvåa efter viss vånda. Dalmore är ju charmig med all sin sherry men nu fick det räcka tyckte jag, med tanke på tidigare valt sherrygodis som Glenrothes och Glen Keith. Den höga nivån i Northern Highlands går utöver sherry-tricks. Jag hade hoppats mer på blending-malten Teaninich, kanske Skottlands mest underskattade maltwhisky som borde ges mer spelrum av ägaren Diageo, men den har tappat lite mark sedan sist.
Västerås-borna föll dock för den okända ekvilibristen Teaninich, mellan tvåan, trean och fyran skiljde bara 4 poäng!

VM-kvalet i Malmö kretsade kring en fascinerande 1800-talsgestalt. Bortglömde whiskykungen John Duff började sin bana som värdshusvärd i lilla byn Lahnbryde öster om Elgin. Lärde sig göra whisky på Glendronach bortåt Aberdeen för att 1876 bygga egna fabriken Glenlossie söder om hemorten. Hans passion verkar ha varit skapandet av nya destillerier. Efter utlandsäventyr och misslyckade destilleriprojekt i Sydafrika och Amerika återvänder Duff på 1890-talet till Skottland och öppnar 1894 Longmorn. Strax före whiskykraschen 1898 bygger han en andra enhet intill som stängs 1900 men återinvigs 1965 under namnet Benriach. Duff kommer ingen ihåg men hans destillerier lever i välmåga.
Storfavorit var supermalten Longmorn, VM-finalist både 2005 och 2007. Men i år snubblade whiskyn nästan på målsnöret. Nye 16-åringen med sina 48% är en kraftfull betvingande whiskyupplevelse. Blindprovningsmomentet gör att provarna inte är förberedda på den impact som drabbar dem. Longmorn skrämde mer än tjusade. Någon droppe vatten i glaset uppenbarade ett himmelrike, för mig en 90-poängare och solklar etta. Istället vann Benriach med trygg marginal, lite av en skräll med tanke på den tuffa konkurrensen. När rösterna räknats var Glen Elgin tvåa, en skicklig malt med intensiv smak. Longmorn låg bara på tredje plats, 5 poäng bakom. Då vecklades min röstsedel med dubbelt röstvärde ut. Och eftersom guld ger 3 poäng fick Longmorn 6 poäng till, i sammanräkningen en futtig poäng före Glen Elgin. Starka Mannochmore blev bara fyra vilket var en missräkning. Mannochmore är ett modigt destillat med röjig käft som man minns. En underskattad malt få känner till. Den räckte längre än Glen Elgin som har en svagare nos.
I Malmö tog åldern ut sin rätt, 16-åringarna gick vidare, följt av 12-åringar och sist en 10-åring. Och att Benriach drog längsta strået är kanske inte så konstigt, whiskyn är det enda riktiga varumärket i samlingen, omvittnat skicklige blendern Billy Walker gör sitt yttersta för att nå längst i varje buteljering, och den här gången blev det fullträff. 
VM-cirkusens största favorit är Mortlach. Tillika den första världsmästaren på startlinjen, whiskyn utsågs ju till världens bästa sherryfatlagrade whisky 2007 och var finalist 2005. I Göteborg sopade den banan med sina medtävlare, idel oloroso-doppad mörkhyad whisky. Hela startfältet kom från Diageo, utgivna i serien Flora & Fauna, samma etikett fast med olika djur- eller växtmotiv. För mig är saken klar, svårt att se någon som kan hota Mortlach i en trolig final. Vi pratar 90+ i poäng, helt enkelt absolut världsklass. Här fick vi se en skymt av världsmästaren.
Om den andra semifinalplatsen blev det benhårt. När församlingens röster räknats låg Dailuaine och Pittyvaich lika och Benrinnes en futtig poäng upp. Min silvermedaljör Dailuaine som med dubbla röster fick 2 poäng gick om med en poängs marginal. Men valet var inte självklart, Benrinnes överraskade stort på mig, så här bra har malten aldrig varit.
VM-provning IV: Malmö 27/4
1. Benriach 16 år 40%
2. Longmorn 16 år 48%
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Glen Elgin 12 år 43%
4. Mannochmore 12 år 43% (Flora & Fa.)
5. Glenlossie 10 år 43% (Flora & Fauna)

VM-provning V: Göteborg 28/4
1. Mortlach 16 år 43% (Flora & Fauna)
2. Dailuaine 16 år 43% (Flora & Fauna)
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Benrinnes 15 år 43% (Flora & Fauna)
4. Pittyvaich 12 år 43% (Flora & Fauna)
5. Blair Athol 12 år 43% (Flora & Fauna)

VM-provning VI: Nyköping 4/5
1. Yamazaki 12 år 43%
2. Linkwood 12 år 43% (Flora & Fauna)
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Miltonduff 15 år 46%
4. Glen Moray 16 år 40%
5. Ben Nevis 10 år 46%
Jag fick också vatten på min kvarn när det gäller Bells gamla sorgebarn. Pittyvaich som var tänkt att göra exakt samma whisky som Dufftown intill men aldrig lyckades och idag jämnats med marken, samt Blair Athol där blenden idag har sin kommersiella hemvist. Båda dras med sturig spritkvalitet även om Blair Athol rensats upp på senare år. Den var dock i sammanhanget intetsägande. Och Pittyvaich visade verkligen sitt mest eländiga jag, finkligt och vasst skuren.
I Nyköping gick första asiat in i tävlingen. Och Japans förste maltmakare Yamazaki grundad 1923 gav ingen pardon. Sörmlänningarna gav whiskyn mer än dubbelt så många röster som konkurrerande skottar. Striden om den andra semifinalplatsen blev desto tajtare. Precis som vid sherry-drabbningen i Göteborg var det jämnt mellan tre malter, Linkwood och Glen Moray låg lika med Miltonduff en poäng över. Flest guld-röster av de tre hade Linkwood men Miltonduff övertrumfade med fler silverbläckor. Jag listade Linkwood som etta, whiskyn gick om konkurrenterna och knep den andra semifinalplatsen bakom japanen. Linkwood är ett suveränt destillat. Lätt till karaktären men oerhört begåvad. Denna buteljering besatt en underbar detaljrikedom och snittade på 90 poäng kvalitetsmässigt. Yamazaki kunde inte matcha den prestationen trots en som väntat fruktälskande mun. Miltonduff utmanade smakmässigt men doften knöt sig vilket ju inte räcker till avancemang.
En trend i kvaltävlingarna verkar vara tydliga segrare men hård kamp om andraplatsen. I Västerås förlorade Dalmore silverstriden mot Teaninich med två ynka poäng. Nästkommande provningarnas tendens att gå på den äldre whiskyn uppåt 15-16 år förkastades här då två 12-åringar gick vidare. Och att provarna förbiser alkoholstyrkans impact är ju oväntat. Whisky på 46%-nivån har mer koncentrerad smak och sticker därför ut mer i en blindprovning. Att det inte gav utslag här beror antagligen på att panelen spottade och behöll skärpan. Folket ser bortom kraften hos 46orna och mäter höjden i prestationen, höga poäng krävs i samtliga faser, från arom över smak till eftersmak. Ett styvt arbete av Nyköpings-juryn som undvek fallgroparna, whiskyn med bäst kvaliteter gick verkligen vidare.

-Henrik Aflodal
VM-general Single Malt World Cup 2010

LÄS om fler VM-deltävlingar!   1-6 | 7-12 | 13-17 | 18-22


 

Publicerad: 5/31/2010
Läs fler krönikor
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com