Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!

[VM-KRÖNIKA] Maltwhisky-VM arrangeras för tredje gången. 110 maltdestillerier från hela världen gör upp om titeln ”Världens bästa maltwhisky”. 22 deltävlingar över hela Sverige, därpå fyra semifinaler och slutligen en ’Grande Finale’. Juryn utgörs av whiskyälskare som blindprovar och röstar fram den bästa whiskyn. Juryordförande är chefredaktör Henrik Aflodal som här rapporterar inifrån deltävlingar 7 till 12.
Läs mer!   1-6 | 7-12 | 13-17 | 18-22
 


“Glen Ord, Edradour & Connemara äger!”
 
Andra halvan av vårens deltävlingar i Maltwhisky-VM bjöd på skrällar. Meriterade storfavoriter kastades ut ur tävlingen och otippade malter slank vidare till höstens slutspel. Årets final avgörs ju i Stockholm 11 december där mästare i tre smakklasser ska koras: Rökwhisky, Sherryfatslagrad dito samt mellanklassen ’Malty’ som varken är extremt rök- eller sherrydominant. År 2005 och 2007 utsågs Ardbeg respektive Lagavulin till bästa rökwhisky, Glenfarclas och Mortlach blev bästa sherrywhisky och japanerna Yoichi samt Miyagikyou vann mellanklassen. Alla mästare utom Yoichi och Lagavulin har gjort entré i tävlingen och alla utom en har problemfritt gått vidare.
Mest framgångsrika whiskybolag är föga
Importörstoppen
Semifinalister efter 12 av 24 deltävlingar

Diageo 9
destillerier: Clynelish/Teaninich, Mortlach/Dailuaine, Linkwood, Glen Ord/Dalwhinnie, Glendullan, Talisker

Pernod Ricard 3 dest: Longmorn,
Glen Keith/Strathisla
Maxxium 3 dest: Glenrothes, Ardmore, The Macallan
Philipson-Söderberg 3 dest: Yamazaki, Connemara, Glenfarclas

Nigab 2 dest
: Glen Grant, Benriach
LVMH 1 dest: Ardbeg
Berntson 1 dest: The Balvenie
Cask Sweden 1 dest: Glengoyne
Galatea 1 dest: Edradour
överraskande Diageo. I Skellefteå tog man sin tredje dubbelseger med Glen Ord och Dalwhinnie. Totalt har dominanten tävlat med hela 22 av 27 destillerier och utfallet är förbluffande 9 avancemang! Även för andra bjässar har det gått bra, Pernod Ricard och Edrington/Maxxium har båda fått med sig tre malter till slutspelet. Västerbottningarna hade svårare att enas om silvermedaljören, det var jämnt mellan Classic Malts-stjärnan Dalwhinnie och Japan-ägda nysatsande singelmalten Tomatin. Jag fick i egenskap av juryordförande med dubbel röststyrka lösa knuten. Dalwhinnie imponerade storligen på mig, munnen har väl aldrig varit bättre, sötfruktig som sig bör med ett komplext kryddspel därovan. Och Tomatins sherrybefriade 15-åringen visar vilken känsla destillatet besitter, ren frukteufori. Ett svårt val men jag var bara tvungen att välja DW som min tvåa vilket förstärkte slutresultatet.
Etta blev överraskande Glen Ord (med över hälften av rösterna). En malt som nästan uteslutande försvinner ner i blends, samtidigt ett av Skottlands sista självförsörjade destillerier med eget mälteri. Glen Ord chockade oss alla med sina gammelestrar, en sorts mastig estrighet som brukar uppstå i samband med ökad oxidering efter långvarig lagring över 30 år.
VM-drabbningen i Mariestad bjöd på fler överraskningar. Det var upplagt för dubbelseger för familjen Grant med Glenfiddich och Balvenie, båda med snyggt sherry-draperade buteljeringar. Starkaste utmanare på pappret var eleganta Classic Malts-whiskyn Cragganmore som är en stor malt med fina kvaliteter. Mariestadsborna visade på en skrämmande beslutsamhet och pekade självsäkert ut två av malterna. Superwhiskyn Balvenie vann en jordskredseger med över
VM-provning VII: Skellefteå 11/5
1. Glen Ord 12 år 43%
2. Dalwhinnie 15 år 43%
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Tomatin 15 år 43%
4. Speyside 15 år 40%
5. Tormore 12 år 40%

VM-provning VIII: Mariestad 18/5
1. The Balvenie 12 år Doublewood 40%
2. Glendullan 12 år 43% (Flora & Fauna)
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Glenfiddich 15 år 40%
4. Cragganmore 12 år 40%
5. Singleton of Dufftown 12 år 40%

VM-provning IX: Avesta 19/5
1. Edradour 12 år Caledonia 46%
2. Glengoyne 12 år 43%
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Aberfeldy 12 år 40%
4. Glenturret 10 år 40%
5. Deanston 12 år un-chill filtered 46,3%
5. Tullibardine 14 år vintage 1993 40%
hälften av rösterna och anonyma blending-malten Glendullan gillades av en femtedel. Precis min uppfattning. Balvenie kan ej förbigås, pondus och excellence i samma andetag, en av världens stora malter. Whiskyn kommer att utmana Mortlach om sherrytiteln i en trolig final. Glenfiddich räcker inte till, whiskyn är för lätt under sherrydräkten, och behöver mer ek för att bli riktigt bra. Eleganten Cragganmore är fantastisk men alltför blyg i sin framtoning, jag längtar tillbaka till whiskyns kraftfulla dagar. Glendullan bombade på rejält i gommen, ett frejdigt fruktpiskande, för mig självklar tvåa.
Whiskyfolket i Avesta tog sig an Scottish Midlands maltmakare. Perthshires destillerier ligger bra till i den lummiga terrängen norr om Glasgow och Edinburgh på väg upp mot högländerna. Närheten till storstäderna gör att turisterna strömmar till. Malterna ses dock lite över axeln kvalitetsmässigt vilket bitvis stämmer. Whiskyn spretade verkligen, starten var tuff och det suckades en del halvvägs genom provandet, småtråkig hö- och gräswhisky ställdes ut. Tullibardine, Deanston och Glenturret ratades närapå unisont. I andra halvlek tände provarna till. Minstingen i gänget Edradour utklassade konkurrenterna med sin mäktiga sherrytappning. Måtte vara den bästa sherry-whisky jag fått från detta opålitliga destilleri. Kanske lite orättvist inlottad i sammanhanget vilket jag som tävlingsledare får ta på mig. Om silvret var kampen hårdare, Dewars Aberfeldy kämpade stoiskt mot förhandsfavoriten Glengoyne men fick se sig passerad på upploppet. Närapå omöjligt att välja. Aberfeldy är förtjusande, briljant komposition som hanterar sinnlig fruktighet, rökinfluenser och mildrande honungstoner. Glengoynes nya 12-åring målar dock större, eken kryddar på i gommen och lägger ut en mastig sugande finish där maltens sirapsliknande sötma dras av konfident ek. Båda förtjänar avancemang men bara en får följa med Edradours lyckopiller vidare.

Första öwhisky-racet i Maltwhisky-VM blev en rafflande uppgörelse mellan två av whiskyvärldens giganter. Världens bästa rökmalt år 2005 Ardbeg räknade hem exakt lika många röster som ”pepparkvarnen” Talisker (finalist 2007). Sorterna delade havet av Gävle-bor, jag höll alltså avgörandet i min hand! Ardbegs nya 10-åring är en burlesk rökupplevelse där frukten måste få mer plats, dessutom stör kryddor ut röken i gommen. Malten behöver nog 2-3 år till på sig för att hitta hem. Men whiskyn är fortfarande särklassig och odiskutabel etta denna kväll. För mig var Talisker en besvikelse, för liten doft och alldeles för mycket godis i munnen. Det enda som är på sin plats är pepprigheten, om än något kväst av sötman. Mer vital version krävs på semifinalnivå.
Övriga destillerier spelade statistroller i skuggan av favoriterna. I ruelsen efter Taliskers tillkortakommanden valde jag Bruichladdich som min silvermedaljör. En begåvad ung rökare på enkom nygjord whisky. Allvarligt rökskadad gom, röken döljer ungwhiskyn. Absolut charmant. Piggare och fräschare än Talisker.
Mest svårtippad i förväg var Faluns VM-batalj på temat ’Light Peat’, alltså lättrökt maltwhisky. En numera utrotningshotad whiskystil i Skottland eftersom blended-industrin premierar rökfria fyllnadsmalter designade för att smidigt försvinna ner i blends. Det säger sig självt att det enkla greppet att förse en maltwhisky med en sober fond av rök som ej stör ut det övriga aromspelet ger resultat. Den bästa whiskyn är helt enkelt lätt rökig. Och visst är det förunderligt att inte fler destillerier med singelmaltambitioner utnyttjar detta enkla knep? Rökfria maltmakare som vill erbjuda sina fans ett alternativ drar hellre på med rejäl rök i ett försök att tappa in på Islay-haussen.
Mesta kändisen på startlinjen, omtyckta Classic Malts-stjärnan Oban, var på förhand uträknad i denna ”dödens grupp”. Huvudnummer var istället de autentiska fastlandsrökarna Benromach och Ardmore. Två utlänningar utmanade, regerande världsmästare (i mellanklassen ’Malty’) Miyagikyou från Japan och irländska rök-frukt-kalaset Connemara. Och Falu-tävlingen blev den avgjort tajtaste, ingen överlägsen segrare kunde koras, istället fördelade sig rösterna jämnt, de två semifinalisterna vann drygt hälften av rösterna. Förklaringen var självklart att whiskyn genomgående höll mycket hög kvalitet, alla sorter rankades som ”exceptionellt bra”. Men en whisky stack ut. När Connemara dök upp i glaset kapitulerade jag. Frejdigt rökbolmande Ahlgrens bilar med storslaget sötsimmig fruktmun där röken äter sig in och lägger ut en likörliknande finish på
VM-provning X: Gävle 22/5
1. Ardbeg 10 år 46%
2. Talisker 10 år 45,8%
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Bruichladdich Peat 46%
4. Jura Prophecy 46%
5. Ledaig 10 år 43%

VM-provning XI: Falun 27/5
1. Ardmore Traditional Cask 46%
1. Connemara 8 år 46%
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Miyagikyo 10 år 45%
4. Benromach 10 år 43%%
5. Oban 14 år 43%

VM-provn. XII: Åkersberga 28/5
1. Glenfarclas 15 år 46%
2. The Macallan 12 år 40% sherry
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Hakushū 12 år 43,5%
4. Glenallachie 16 år 1992 43% (G&M)
5. Tamdhu 40%
tung svår medicinal rökbas. Hur mycket jag än ville ha Miyagikyou, Benromach eller Ardmore gick det inte att välja bort denna 8-åriga super-whisky.
När rösterna räknats stod det 50-46 till Ardmores fördel gentemot Connemara. Då kungjordes min dubbla guldröst med 6 poängs påslag, Connemara gick om och stannade på 52 poäng. Men mitt silver gick till skotten och båda fastnade på exakt samma poäng!? En märklig skrällartad resultatlista. Vem hade trott att en 8-årig irländsk rökare skulle kunna hävda sig i det här sammanhanget? Att japanske världsmästaren Miyagikyou åkte ut är synnerligen sensationellt. Minst lika oväntad är Benromachs sorti, den nya 10-åringen är en avancerad premiärwhisky från ett nytt destilleri. I vilket annat heat som helst hade alla fyra gått vidare.

Efter alla överraskningar var det skönt att få avsluta VM-våren med favoritavancemang. I Åkersberga ställdes världsstjärnan The Macallan mot familjemalten Glenfarclas, båda sherryinfuserade. Och kampen blev hård mellan de tu, Glenfarclas vann med några få poängs marginal. En halvmiss tycker jag som hellre sett japanen Hakushū i topp. Både Glenfarclas och Macallan underpresterade nämligen, bägge saknade sina dofter. GF luktade närapå inget och MC intog storsäljande tumbler-attityd, banalt så det förslår. GF:s långa bullrande oloroso-rika sherrymun övertygade dock. Men Hakushū hade mångt mer att komma med, japsaren har inte varit så här bra på många år. Utstuderad rökskugga bortom estrarna i nosen och munnen skruvar upp sötman mer än tidigare. Men i likhet med de båda skottarna tappar whiskyn greppet mot slutet och lägger sig platt.
För japanen är nederlaget extra bittert, whiskyn har missat slutspelet alla gånger. Kollegorna Yoichi, Sendai/Miyagikyou och Yamazaki har alla varit i final. Importören Philipson och Söderberg kan i alla fall dra på smilbanden, tre av firmans malter har gått till slutspel, förutom Glenfarclas även Connemara och just Yamazaki.

-Henrik Aflodal
VM-general Single Malt World Cup 2010

LÄS om fler VM-deltävlingar!   1-6 | 7-12 | 13-17 | 18-22

 

Publicerad: 6/21/2010
Läs fler krönikor
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com