Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!


Lästips! “Japansk whisky som spelkort"
 
[AFLODALs KRÖNIKA] Hanyu är det japanska kultdestilleriet som gick i graven kring millennium-skiftet. Arvtagaren Ichiro Akuto (som står bakom nybygget Chichibu) sitter på kvarvarande fat som portioneras ut i form av ”spelkort” omdanade i nya fatmiljöer för att tilta smaken en smula. Hanyu är en supermalt som klarar manglingen i främmande ek bra. Stor tragik att stället är borta…
 
“Hanyus underbart kreativa kortspelande”
 


 
SNACKAR VI HANYU snackar vi spelkort. Whisky från nya hogshead-fat á 250 liter omstoppad i allskön exotiska fat en kortare tid. Whiskymakare Ichiro Akutos avsikt är att variera smakutbudet och bli av med 53 fat (vi väntar med spänning på jokern). Problemet med ’wood finishing’ är i expertkretsar känt. Den alltför korta lagringstiden i en ny extrem fatmiljö upprör känslolivet hos whiskyn, aromen stockar sig, smaken bråkar till sig, eftersmaken hotar att kantra. Kemin måste få stabilisera sig, whiskyn måste få tid att integrera alla nya aromer, den andra lagringstiden bör utsträckas till minst 2 år, gärna 3 eller varför inte 5-6 år. Vanligare är några månader och resultatet är talande. En fullagrad Hanyu är mest pålitlig, här kommer arom, smak, eftersmak i mål ordentligt.
Mitt första möte med Hanyu var ”olicensierat”. Våren 2005 smakade ett gäng holländska whiskyentusiaster en japansk whisky under en provning på beryktade Highlander Inn i Craigellachie på Speyside. De råkade antagligen på en av Ichiros första buteljeringar, kanske 1988 års vintage från några hogshead-fat. En fantastisk whisky med sammanpressad sötkryddig mun, vattnad ploppar fruktsirap upp plus alerta kryddor. En fascinerande egenartad käft som torde ha golvat holländarna. Kontrasten i eftersmaken gör också intryck, stillsam och behärskad, sävlig ek klättrar på sockrig sötma, finishen smälter liksom bort. Den sofistikerade detaljerade aromen, sorterad i många skikt, håller absolut världsklass. Holländaren Jeroen Koetsier luskade tag på en egen tunna, en rejäl puncheon-kagge som buteljerades och försågs med en gubbsjuk övererotisk etikett av en yppig japanska i kort kjol som ägnar sig åt stångstöttning i Highland Games-anda. Whiskyn döptes
dessutom till ’Full Proof Holland’ för att undanröja alla tvivel om avsikterna. Whiskyn är en verklig murbräcka. Uppfinningsrik nos, lågmält försagd slingrar den sig emellan sockerkaka, svettig handduk, gurka och marsipan. Smaken detonerar i fruktkaskader med röksläpp där komocka provocerar, svår parfymig finish upprör. Vattning ger whiskyn perfekt konstitution, besvärligt komplex och flerbottnad mun, vanvettigt god. Hos 1986 års vintage från ett enda hogshead-fat sitter också smaken som en smäck. Skön citrusmisshandel förvärras med vatten, sälta bromsar in citruslavinen och mer vatten bjuder in ek-marsipan. Eftersmaken är basic med häftiga marsipan-referenser, dubbel vattning inviterar rök.

Hanyu på ”vanlig” ek
Vanlig ek är egentligen ett slarvigt uttryck för begagnad ek. Träet är slitet och orkar inte jobba ner/om whiskyn så mycket. Begreppet kan utvidgas till att utesluta all vinek som ju gravt ritar om smakprofilen. Nya bourbonfat påverkar mer än refill men vrider inte om smakerna så radikalt som vinträ gör. Skottarna ids inte lämpa över sin whisky i bourbonfat, ska det vara ’wood finish’ ska fatmiljön vara mer extrem än så. Ichiro räds inte uppgiften. Originalkärlen är ju rymliga hogshead-fat, omflyttning till bourbonfat innebär mindre volym och snabbare lagringstakt, ekbearbetningen snabbas upp men går inte överstyr eftersom eken är lätt begagnad. Bäst är 21-åriga
Spader Kung. Stor fruktintensiv mun, stirriga estrar tar plats, med vatten dras eken in och till slut även röken, lång söt sorti. Ovanligt mycket ek-referenser för en japan, eftersmaken sätts i gungning av häftig sötbesk ek. Vuxet euro-aktig till karaktären, bourbon-träet står för en oväntad ek-boost. Två år yngre Ruter Tre har samma upplägg men går helt fel. Gommen dras med taskig struktur, ljum frukt interagerar hafsigt med ek och rök, eftersmaken tillhör eken och röken men beskan tar överhanden. Enda glädjeämnet är den ljusa omutligt positiva fruktgommen efter andra vattningen.
Att lägga över whiskyn på sprillans ny ek är mer spännande, whiskyn får en sjusärdeles kraftig ek-boost. Greppet ”uppfanns” av Colin Scott på The Glenlivet som stoppade om sin stjärna i helt ny fransk och amerikansk ek. Nyeken gav urwhiskyn sällan skådad energi, särskilt stor effekt hade de amerikanska stavarna, Glenlivet frustade av krydda. Här hittar vi också Ichiros bästa spelkort. Klöver Dam är en utsökt 20-åring från 1988. Härlig utåtriktad snok vid fatstyrka 56%, sötaktigt mörk med frigjord rök ovanpå, rik och vibrerande. Djup inträngande sötma i munnen, eken bygger komplexitet, äppeltoner gäckar. Lång böljande, savande söt finish, espresso och praliner åt marsipanhållet, alltsammans ändar förbluffande nog i grav rökaccent. En rasande god 94-poängare!
En överdos av nyek kan å andra sidan framkalla ekinfarkt som hos Spader Knekt, en 17-åring från 1990. Nyeken strular till det för nosen, vatten rundar av och suddar ut det som fanns. Munnen levererar mer nyttigt, ingen bourbon-feeling, istället färsk röd frukt, söt och god, särskilt eftersmaken vid fatstyrka imponerar, vad sägs om hallonkräm och mandelmassa?

Hanyu på fransk och japansk ek
Bourbon-eken har minst fyra år på nacken när den återanvänds, detsamma gäller fransk cognacsek. Bara tanken att blanda cognac och whisky känns underligt, inte vill man att virren ska smaka konjak! Ingen fara, whiskyn tar ingen skada, det handlar mer om ekens kvaliteter. Fransk ek bearbetar mjukare samtidigt som den ofta adderar en mild parfymton. Ichiros cocnacskaggar tar inte heller över, istället vårdar de Hanyus whiskyarv furstligt.
22-åriga Ruter Knekt har en fantastisk (nedvattnad) arom, syran väcks på djupet och balanserar vist torkad fruktsötma, jordig rök omger. Krävande fruktsyrlig mun, den smärtar och går djupt. Med vatten bottnar syran i ekbeska, lätt sötbesk något oljig och lång finish. Akta dig för att vattna för mycket, eken blockerar frukten och du går miste om den bitiga syran. Ruter Dam från 1985 får till det rakt igenom efter dubbel vattning. Utgående arom, pockande exotisk frukt, expansiv livlig fruktgom, syrligt på hugget. Krämig sorti, mandelmassa och ek-eucalyptus, perfekt avklingning. 16-åriga Hjärter Dam är inlåst vid ’cask strength’, gommen knyter sig, syltad pomerans levererar en kämpig finish. Vatten ger frukten mer utrymme innan den kväljande beskan stänger av, ett fall där franskeken går stick i stäv med destillatets intentioner.
Japanerna har ju även egen ek. Beståndet räcker dock inte för att försörja whiskymakarna, i likhet med den europeiska whiskyindustrin förlitar man sig på bourbonfolket som ju enligt lag alltid använder nyek och sedan avyttrar sina tunnor. Den japanska Mizunara-eken gick till stora delar åt efter första världskriget då stupade brittiska soldater krävde kistor. Träet har låga halter av tylose, ett stärkelse-liknande limämne, vilket gör faten opålitliga, läckage uppstår emellanåt. Lagringen är dock kraftfull, framförallt överförs höga halter av fragant aloe, naturligt förekommande i örnträdet. Och visst blir det bra. Toppnoteringen tillskrivs brittiske Europa-agenten Number One Drinks Co. De har kapat hogshead nr 9511 från 1990, en förförisk 17-åring. Mer europeisk i stilen än brukligt med häftig klassisk torvrök i potten. Munnen integrerar citrusfrukt, malt-gräs och rök. Dubbel vattning framkallar ett utbrott av fruktsyra. Eftersmaken är Sprite-liknande sprallig vid ’cask strength’ för att bli ytterst fint utmejslad med vatten; torvrök, mintek och citrusläsk förenas tajt. En rökwhisky-finish man drömmer om. En mästerlig malt värd 93 poäng. Nyutkomna Klöver Fem hyser en konfys Hanyu. Sprutar syra över gomseglet, som att tugga i sig ren askorbinsyra, ansiktet hotar att skrynkla ihop sig vore det inte för sirapen i botten. Ingen nöjestripp minsann men gillar du extrema kickar är detta fruktmonster helt rätt.
Att begagnade spritfat inte vrider om smakprofilen hos en whisky är inte helt sant. Den estersprängda romen färgar verkligen av sig, ofta alltför mycket. Orsaken är romens karamelliga sockriga dimension. Klöver Fyra är ändå en basic romwhisky utan övertydliga romreferenser. Romfatet tycks ha adderat en ren sockersötma som kamouflerar frukten som i sin tur bekämpar eken, munnen har en kraftfull levande sötma utan urskiljbara konturer.

Hanyu på starkvinsfat
Det var med starkvinseken ’wood finish’-fenomenet startade. Balvenie Doublewood bröt isen och Glenmorangie slog mynt av metoden med sina sherry-, port- och madeira-tappningar. Steget var inte långt, alltsedan långlagring blev ofrånkomligt på 1800-talet kom all tillgänglig ek från Sydeuropa via Bristol till Skottland/Irland i form av sherry- och portvinstunnor. Men vi börjar på bergiga ön Madeira med Hjärter Två, en Hanyu att trivas med, fint balanserad men som alltid med stor karaktär. Brakar på med väldig fruktsyra som Klöver Fem men här nyanserat återhållen av madeira-eken. Starkvinsaktig snok, rik frukt, bäst dubbelt nervattnad. Munnen hackar vid fatstyrka, böljande komplex fruktmun vattnad, mycken syra förvisso men dubbelvattnad släpps eken in och lägger ut praliner.
Jag har aldrig förstått vitsen med whisky på Pedro Ximénez-fat, en likörsöt efterrättssherry. Sällan överlever något annat än vämjelig sötma. För Klöver Tio funkar det överraskande bra, hemligheten är Hanyus sturiga temperament med egen krydda och tokiga estrar plus röken. Men oj vad det stinker efterrättsvin direkt ur flaskan, mullrande rökbeska på djupet. Snuskigt gott helt enkelt. I munnen galopperande sherryvin med tungt saftig vinexit. Vatten nyanserar och förvandlar gommen till ett sofistikerat Armagnac-destillat med rökskrammel samtidigt som finishen lättar betänkligt. Whiskyn blir trots övermåttan sötvin riktigt civiliserad.
Modigt kastar vi oss över sherry-utgåvorna. Det här med sherryfat är inte alldeles enkelt. Sherrywhiskyns moder Macallan sopade ner sin whisky i oloroso-fat av europeisk ek, därav den typiska oloroso-noten som förknippas med sherry. Priset på europeisk ek i kombination med ökat behov av sherryträ gör att man fraktar amerikanska vitekstavar över Atlanten till Spanien. En ledtråd är färgen, den amerikanska eken ger inte lika mycket färg ifrån sig, därtill minskar oloroso-dominansen. Ichiro hänger på och varvar ektyperna i sherrymiljö med ett spännande inspirerande resultat. Spader Ess är verkligen ett ess, en grym 21-åring där ålder och sherry motarbetar Hanyus stormiga spritbeska. Nosen växer med vatten, estrar hoppar på olorosobädd, någon droppe till och ett förföriskt fruktfält breder ut sig. Vattnet väcker en vulkan, aggressiv eruptisk mun, initialt sötvältrande godis/frukt, oloroson värker ut emellan arga kryddsting som ju förtar beskan.
Nyutgivna Hjärter Åtta är god men märklig. Hur ofta plockar man upp ostkanter och kantarell i en whisky? Särdeles spännande käft vid fatstyrka då tung oloroso stöter på konstiga ostkanter som blir just kantarell i eftersmaken, förmodligen transformerad rök som spelar gommen ett spratt. Men whiskyn är allra godast dubbelvattnad, bubblande rik och positiv sherryfrukt ramlar ut och biter av rejält i eftersmaken innan torvrök och ek bygger kropp.
Inte ofta man får ut det bästa ur en cask-whisky vid ett och samma vattningsläge. Ner mot 50% sammanstrålar arom-smak-eftersmak hos Ruter Åtta och bjuder på en klassisk sherryupplevelse. Nosen rensas från ekbråte och blir aptitligt sherryren. Munnen bjuder på en klassisk oloroso-tur med spännande metalliskt drop mot slutet, ek stagar upp i oloroso-finish.
Vi vänder på skivan och släpper lös amerikansk sherry-ek i Hjärter Sju som bjuder på lagom vass sherryfrukt, whiskyn lever om i munnen, röken skuggar. Syran imponerar efter dubbel vattning, samtidigt väcks kryddsprallig ek som förlänger eftersmaken, en behagligt rökig sorti. Bombsäkert köp för sherryälskare med känsla för rök. 15-åriga Klöver Knekt är från nådens år 1991 då pannorna somnade in på Hanyu. Frukt, krydda och rökbeska böljar fram och tillbaka, vibrerande sprudlande mun, lång oloroso-finish skönt infekterad av mörk rom. Bra dryckjom. 18-åriga Ruter Kung matchar spaderess-stjärnan men inleder lite skakigt. Munnen sorterar dåligt vid ’cask strength’, ostädad burdus, medicinal rökbombad utgång. Vatten får frukten att överrösta röken, eftersmaken kantrar och tappar bort sig. En andra vattning balanserar kärlen, katatonisk fruktsyra i batalj med djup sötma, mästerlig rökinblandning halvvägs. Eken lägger ut en lång rökbesk finish på demarara-socker, förtjusande Mörkmårdsaktig.
Priset i sherry-klassen tas av 93-poängaren Hjärter Ess, 22 år gammal och skickligt tillknackad i amerikansk sherry-ek. Lite strulig nos kanske, men munnen är slipprigt söt på ett positivt sätt, med vatten sherrybesk finish, en angenäm god avslutning. Mer vatten fullbordar gommen som slår i taket med 25 poäng, en absolut fulländad mun med genomgående livligt fruktspel där kryddor, ekbeska och rökmalt vävs in och ut på ett intrikat vis, en avancerad käft i världsmästarklass. En mun att döda för. Inte många steg efter kommer Ruter Ess, lika gammal men hämtad ur cream sherry-fat. Här har vi Hanyu i sitt esse. Unik bubblande fruktnäsa, uppumpat komplex – estrar-blommor-skinn surrar. Inte ofta japaner doftar som gamla åldriga skottar. Komplex tät estrig mun där eken graviterar mot slutet och skapar gammelestrig charm. Underbar lång sherryfinish med sprakande aromatisk ek och kittlande körsbärssaft. Allra bäst ovattnad konstigt nog.
Efter alla dessa ’wood finish’-spelkort är det skönt att få plana ut i en ”vanlig” sherrytappning. Noh från 1988 är rak i ryggen med fullödig integration av alla aromer, samtidigt känns den lite väl strömlinjeformad, bråddjupet och de vilda kasten saknas. Men en sån fin arom! Faktiskt whiskyns bästa element, hemligheten skrivs just HELLAGRAT i ett och samma sherryfat istället för omflyttning till ny fatmiljö. Fatvalet tillfaller brittiska Number One vilket betyder att aromen blir viktig, vi européer vill ju gärna ha finkalibrerade whiskynäsor, bortskämda med fina skotska bouqueter. Synd då att munnen viker ner sig och blir enkelt banalt fruktig med vatten. Bäst käft vid fatstyrka. Tyvärr lite skadskjuten, hade hoppats på mer efter den första sniffen.
Misströsta icke, vi har en hel del spelkort kvar. En stilla önskan vore att Ichiro Akuto väntar ut whiskyn, nu när nykoken från Chichibu börjar säljas kanske han har råd att bida sin tid. Spelkort med en slutlagring på 3-4 år skulle slå oss med häpnad.


Nyfiken på japansk whisky? Skaffa Henrik Aflodals bok Whisky! Japan!


Aflodal Recenserar

Hanyu 20 år 1988 56% “Queen of Clubs”
Dest 1988 | But 2008, Chichibu | finish hogshead #7003 am nyek
94/100p
EXC.BRA++
Bästa spelkortet i Ichiro Akutos lek är tveklöst Klöver Dam, en utsökt tappning från märkesåret 1988. Den här flaskan ska du bara skaffa. Härlig utåtriktad snok vid fatstyrka 56%, sötaktigt mörk med frigjord rök ovanpå, rik och vibrerande. Djup inträngande sötma i munnen, eken bygger komplexitet, äppeltoner gäckar. Lång böljande, savande söt finish, espresso och praliner åt marsipanhållet, alltsammans ändar förbluffande nog i grav rökaccent. En rasande god 94-poängare! Whiskyn har slutat sina dagar på ett fat av hogshead-storlek med stavar av amerikansk nyek. Oförvanskad ärlig Hanyu i sitt esse efter 20 år, ej manipulerad i vinek, mer av denna äkta vara tack!

Japan | Malt | Pris €€€€ | A23 S24 E23 K24

Hanyu 22 år 1985 58% “Queen of Diamonds”” 93/100p
Hanyu 22 år 1985 56% “Ace of Hearts” 93/100p
Hanyu 20 år 1988 57% “Jack of Diamonds” 93/100p
Hanyu 18 år 1988 56,3% “Full Proof Holland” 93/100p
Hanyu 17 år 1990 55,5% 93/100p
Hanyu 22 år 1986 56,4% “Ace of Diamonds” 92/100p
Hanyu 21 år 1985 58% “Ace of Spades” 92/100p
Hanyu 17 år 1988 vintage 56% 92/100p
Hanyu 18 år 1988 56% “King of Diamonds”/b> 91/100p
Hanyu 17 år 1991 56,8% “Eight of Hearts” 91/100p
Hanyu 23 år 1986 56,3% “Two of Hearts” 90/100p
Hanyu 18 år 1991 57,1% “Eight of Diamonds” 89/100p
Hanyu 21 år 1988 55,6% “Noh” 88/100p
Hanyu 21 år 1986 57% “King of Spades” 88/100p
Hanyu 18 år 1990 52,4% “Ten of Clubs” 88/100p
Hanyu 15 år 1991 56% “Jack of Clubs” 88/100p
Hanyu 18 år 1991 57,4% “Five of Clubs” 87/100p
Hanyu 17 år 1990 54% “Seven of Hearts” 86/100p
Hanyu 17 år 1990 54% “Jack of Spades” 86/100p
Hanyu 21 år 1986 vintage 58% 85/100p
Hanyu 16 år 1991 58% “Four of Clubs” 80/100p
Hanyu 16 år 1990 54% “Queen of Hearts” 72/100p
Hanyu 19 år 1988 56% “Three of Diamonds” 71/100p

Recensioner av Hanyu finns på www.aflodal.com
 

Publicerad: 10/20/2011
Läs fler krönikor
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com