Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!


 
[AFLODALs KRÖNIKA] En nekrolog över superkultwhiskyn Brora som nu gör sin sista föreställning. Mästerlige Port Ellen från Islay har inte heller många andetag kvar. Diageos årliga släpp av Special Releases slår alla rekord. Buteljerna är riktigt bra, samtliga pendlar mellan 90 och 93 poäng. De senaste åren har kvaliteten varit måttlig till bra. Aflodal svärmar och imponeras...
 
“Sista rycket för
Brora och Port Ellen”
 

 
MAN BRUKAR SÄGA att de sitter i källaren, Diageos maltpluton med Dr Nick Morgan i spetsen. Längst upp huserar Johnnie Walker-gänget sida vid sida med Smirnoff och andra ettor i olika spritsegment. Morgan började som arkivarie av de historiska samlingarna och insåg snart att världen borde få smaka på whisky från alla maltfabriker inom gruppen. Han skapade sin egen position som malt-hövding i ett bolag där singelmalt mest handlade om Cardhu som sideshow till de ”riktiga” varumärkena. Morgan och anhang skapade Classic Malts som utökades med Hidden Malts och framförallt den finare linjen Rare Malts som med tiden landade i Special Releases. På senhösten avtäcker världens störste spritbjässe i tysthet årets dyrbara tappningar. De senaste åren har resultatet varit habilt, till och med knackigt, men 2011 pulvriserades taket och utgåvorna smällde igenom alla våningsplan förbi JW-bandets domäner. Häpnadsväckande 90 till 93 poäng samlar de fem gamlingarna i årets släpp.

Udda fågeln i gänget är grainfabriken Port Dundas från 1811 som tog ner skylten i slutet av april 2010 efter nära 200 års verksamhet (läs notis). Däri arbetade kolonnpannor av den gamla stammen signerade Aeneas Coffey och spottade fram grainsprit på vete, hellre än majs. Detta är första grain-släppet i Special Releases. Duncan Taylor har ju visat att gammal grain är fantastisk. Jag är tudelad, är detta en skämtare eller ett geni? Första reaktionen är: ”Fult försök att gömma gammelestrig espri i sherrydimma!” Whiskyn har fler bottnar visar det sig. En smart balanserad produkt med många ingångar, egenartad fruktkaramellig päronton åt juicy fruit-hållet skapad ur grainwhiskyn sticker hål på sherrybubblan här och där. Extrem päronpastill i eftersmaken ovattnad. Överlastad sherrygom dubbelvattnad, ändock perfekt balanserad, grainwhiskyn märks på förträffliga pear drops följt av mintkyssar mot slutet, som julgodis på julbordet! Ett mindre mirakel, kort sagt ett mästerstycke i blender-hantverk.

Port Dundas Distillery, Glasgow

Steget är inte långt geografisk till Rosebank. Diageos sista trippeldestillat som lades ner 1993 låg i Falkirk utanför Edinburgh. En gång i tiden med i Ascot Case, föregångaren till Classic Malts, sedan dess inte saluförd som singelmalt på allvar. Synd eftersom whiskyn är enastående, här en intelligent annorlunda Rosebank som fastnat på limesöt beska. Doften mest intressant ovattnad, artificiell sega råttor-sötma med fragrant polerad ek. Dubbelvattnad förenklad, en dov tuggummi-nos a la äppelskal och sherry. Munnen är laddad med sötsimmig limesaftig frukt, bubblande och sprudlande där aromatiska kryddor ökar trycket halvvägs. Dubbelvattnad distinkt ekbesk mitt i med äppelskrutt följt av vitpepparpuder. Lång värmande efterklang där söt citrusbeska bär och ekiga fenoler skitar ner. Visst har gammal Rosebank känsla, eken är på väg att dräpa det fantasifulla trippeldestillatet men än så länge bär det utan att brista. Historik RB-tappning, ett måste för Lowland-arkeologer.
Nästa stopp är Knockando från 1898 på Speyside. En mästerligt balanserad sherry-pava. Inte överlastat oloroso-skrikig som nysherry ofta ger upphov till. Frisk pigg oloroso-snok åt tangerinne-hållet med Trocadero och på djupet hö med svullna bigarråer. Lugnas med vatten, behaglig odör med touch av gammelestrar. I all sin enkelhet briljant. Munnen är lika lätt, leker förstrött med luftig torkad frukt som glider över i sherry, eken stänger in sur granved mot slutet. Lagom syrlig oloroso balanserar eken ypperligt i eftersmaken. Vatten drar fram eken halvvägs in i munnen, krydda vaknar och till och med fenoler hittar ut i en mer avskalad sherry-finish där ekmynta torkar upp. Underprissatt? Jovisst, ett praktexemplar av rik oloroso-whisky med finess och stil.

Skottlands mest mytiska maltmakare är hädangångna rökarna Brora och Port Ellen, båda dyrkas av en svans fanatiskt hängivna fans. Deras öde är intimt sammankopplat. Gamlingen i byn Brora får 1968 sällskap av en ny bjässe med tredubblad kapacitet. Året innan väcks Port Ellen ur sin slummer ute på Islay för att komplettera bolagets rökflotta. Det är Johnnie Walker med driv i steget som behöver mycken malt framöver. Det är ändå inte tillräckligt, mer rök tarvas. Originalet i Brora börjar 1969 spotta fram über-rökig whisky i fyra år till 1973 då man återtar det ursprungliga medelrökiga receptet. Men Islay-rökig whisky kokas ändå periodvis fram till stängning i mars 1983, i maj somnar även Port Ellen in. Ingen bryr sig, då alltså. Hysterin inleds i mitten av 1990-talet (respektive efter millenniumskiftet) då Rare Malts uppmärksammar den utdöda reliken Brora. Och strax efter millenniumskiftet sätts fokus på PE. Whiskyfolket upptäcker att whiskyn inte bara är bra, den är förbluffande suverän och kulten är ett faktum.
Vad gäller Northern Highland-fenomenet är detta den sista rapporten, salig Brora tar farväl. Sista officiella utgåvan, halva upplagan jämfört med tidigare årgångar, därtill den allra äldsta. Och 32 år är mer än röklegenden klarar av. Ekstockad nos sötas vattnad, spricker upp i äppelskal och skön torvrök. Dubbelvattnad större och friskare, småcitrus kivas med äpplen, doftar rent av ungdomligt, röken sugs nästan ner av sötpåslaget. Munnen är mer intressant, tydligt fasad vid fatstyrka, gammelestrar slår an tonen, direkt syrlig frukt följs av djupdyk i grönt äpple, halvvägs syrlig ekbeska med plötsligt tillslag av medicinal jod. Tyvärr ekstockat tom i eftersmaken. Vattnad blandas äppelsyran med kraftig ek och får en fet krämig avslutning där eken bär längre på smörig äppelpaj. Dubbelvattnad dränks både syra och ek av krämig torkad frukt från sherryfaten men i eftersmaken exponeras röken och stannar i härligt grönt äppelskal. Synnerligen svårnavigerad. Som sig bör kan tilläggas, Brora har aldrig varit lätt att tas med, aldrig fått grepp om vad whiskyn vill. Jag har egentligen aldrig anat talangen eller förstått destillatets storhet, förmodligen typiskt ”hajpad” på grund av sin status som utrotningshotad art.
Jag hade nästan gett upp hoppet om Port Ellen som de senaste åren tappat kraft och drivits in i ekskuggorna. Nu gör ikonen en remarkabel comeback på gamla dar, syresättningen i faten ökar när luftspalten tilltar och estrarna har pånyttfött Oraklet från Islay! Panik uppstår i våra whiskyhjärtan eftersom lagret obönhörligen sinar och bara några få årgångar återstår. Here goes: Vilken förbaskat bra röknos, röker på alltmer efter varje vattendroppe. Total symbios av äppelfrukt och bolmande rök, dubbelvattnad till och med gammelestrig! Ovattnad oförlöst fruktkola åt persikohållet. Ojämförbart mest avancerad i sin åldersklass bland rökmalter därute. Munnen bjuder på svällande estrar, simmig äppellag/suryp kantrar nästan i tung ekbeska/jodpåslag. Vatten förlöser komplex fajt mellan frukt och rök med sen sälta. Eftersmaken röker på utan återhållsamhet med salmiakbeströdd torvrök/jod. Oerhört stark utgåva som visar att gammal är äldst. Snart tystnar Port Ellen för evigt likt Brora. Världens bästa gammelrökare går då i graven, snyft.


Aflodal Recenserar

Port Ellen 32 år 1978 53,9% “11th Annual Release”
Dest 1978 | But 2011, Diageo | refill bourbon
93/100p
EXC.BRA++
Jag hade nästan gett upp hoppet om PE som de senaste åren tappat kraft och drivits in i ekskuggorna. Nu gör ikonen en remarkabel comeback på gamla dar, syresättningen i faten ökar när luftspalten tilltar och estrarna har pånyttfött Oraklet från Islay! Panik uppstår i våra whiskyhjärtan eftersom lagret obönhörligen sinar och bara några få årgångar återstår. Here goes: Vilken förbaskat bra röknos, röker på alltmer efter varje vattendroppe. Total symbios av äppelfrukt och bolmande rök, dubbelvattnad till och med gammelestrig! Ovattnad oförlöst fruktkola åt persikohållet. Ojämförbart mest avancerad i sin åldersklass bland rökmalter därute. Munnen bjuder på svällande estrar, simmig äppellag/suryp kantrar nästan i tung ekbeska/jodpåslag. Vatten förlöser komplex fajt mellan frukt och rök med sen sälta. Eftersmaken röker på utan återhållsamhet med salmiakbeströdd torvrök/jod. Oerhört stark utgåva som visar att gammal är äldst. Snart tystnar Port Ellen för evigt likt Brora. Världens bästa gammelrökare går då i graven, snyft.

Islay | Malt | Pris €€€€ | 2988 flaskor | A24 S23 E23 K23

Knockando 25 år 1985 43% 93/100p
Port Dundas 20 år 1990 57,4% 92/100p
Brora 32 år 1978 54,7% 90/100p
Rosebank 21 år 1990 53,8% 90/100p

Recensioner av Diageos Special Releases finns på www.aflodal.com
 

Publicerad: 1/9/2012
Läs fler krönikor
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com