Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!


 
[AFLODALs KRÖNIKA]
Henrik Aflodal fyllesnackar högt och lågt. ”Tänk på pocenten”, är budskapet. Inte för att bli full utan för att komma åt den arketypiska ursprungliga whiskyupplevelsen. Fylleri är otidsenligt, en billig rest av det gamla folkhemmet. Nu vill folk testa ’cask strength’, äkta whisky.
 

 
“Stark whisky är inne”

JAG LEVER i en bubbla. Och jag trivs fantastiskt bra med det. Min tillvaro kretsar kring whisky i alla former och jag sjunker allt djupare ner i ett underbart berikande whisky-bruk. Hela mitt vuxna liv har jag ägnat åt alkoholdrycker och det känns bra. Ibland undrar jag hur de andra har det. Trots att jag är firad expert inom mitt gebit och verkligen kan det här med sprit vet jag mycket lite om vanligt folks tillvaro. Kvinnor är en gåta. De gillar i allmänhet inte starksprit. Den vanliga förklaringen (som jag till fullo delar) är ruelsen dagen efter en rejäl bläcka. Sedan klagar de på att smaken är för stark och ibland att det borde vara sötare. Karlarna påminner om herrelösa hundar. De följer bara tanklöst efter. Vanan att dricka sitter så djupt rotad i den svenska folkstammen så om någon sticker till dig en öl, en vinare eller häller upp sprit i ett glas så dricker man. Identifikation förstärker beteendet. Yngre män hittar bekräftelse i framförallt bärs eller whisky. Man är vad man dricker. Sedan har vi den manlige absolutisten som måste ha det gruvligt svårt. Om nästan alla män tillhör första kategorin, fatta hur svårt det måste vara att vara uttalat ointresserad av alkohol. Man tänker att det måste vara något fel på killen, är han man eller mus? Inte minst i idrottskretsar med frisksportare som skidar nio mil, löper en mara och avslutar med 30 mil på cykel. Att sedan säga nej till en stor stark håller inte, nog sjutton har karln förtjänat biran! Min farsa var gymnastikdirektör och avslutade alltid sina långpass med en kall bärs. På utlandsresan var han noga med att få med sig en Chivas Regal hem, gubben hade klass. Vår föräldrageneration fostrades in i brännvinskulturen, när de var små flödade den vita spriten. Deras föräldrar tog sig en bläcka på logdansen i busken. Där jag växte upp i den jämtländska fjällvärlden var det busgrogg på läsk och hemkört som gällde bland äldre ungdomar.

Mansidealet är alltså intimt förknippat med förbehållslöst alkoholintag. Bästa sättet att få korn på svenskheten är att kolla in komikerna. Med undantag för larvige Johan Glans har svensken uppenbarligen blivit tråkigare/torrare. Det var roligare förr i Sven Melanders Nöjesmassakern. En figur som trollet Rulle känns otänkbar idag: ”Hej alla barn, jag heter Rulle! Jag är full – full Rulle! Hej då!” Sånt är ju hejdlöst kul. Eller danska bagarna Preben och Preben som istället för att baka ideligen tar ”en lille en”. Och bäst av allt, charterturisterna Olle och Helge som har stenkoll på sin konsumtion och sina inköp där det viktigaste är att ”tänka på pocenten”. Den här inställningen till alkohol lever halvhjärtat kvar bland svenska män. Manligheten har fått sig en saftig tackling av vinfloderna som rann över alla breddar med lantvinerna på 80-talet. Ändå verkar huvudsyftet med alkohol fortfarande vara att bli på lyset. Jag har själv varit där under studenttiden då gränsen överskreds många gånger med sanslös Ågren dagen efter. Med åldern har den redlösa berusningen ebbat ut, kan knappt minnas när jag var kraftigt påverkad av alkohol senast. För mig handlar det till 100% om smak. Mitt alkoholintag är reglerat och fokuserar helt på medveten njutning och utforskande av smaker. Jag dricker var och varannan dag men varierat med hög kvalitet och i obetydliga mängder. Lite medelhavsstuk fast ändå inte. I vinländerna dricker man måttfullt (värmen påverkar intaget) men ändå rätt tanklöst. Ett glas vin till maten, på sina håll en öl för att släcka törsten. För mig är smak på blodigt allvar eftersom den starka upplevelsen triggar eufori vilket i sin tur ökar livsglädjen. Jag dricker för att bli lycklig!
Paradoxalt nog har den hårdföra svenska alkoholpolitiken motverkat en sober alkoholkultur. De höga skatterna försvarar starkvarornas särställning och sätter oförtjänt brännvinet på piedestal med höga priser. Systembolagets vurm för vindrickande har å andra sidan flyttat fokus från pris till nyfiket utforskande av olika smaker. Det resursstarka statliga monopolet har kunnat bygga ett fantastiskt brett utbud av produkter, framförallt på whiskysidan. Jag vet att du som läsare delar min syn på alkohol. Hur förklarar du annars din samling av olika whiskies, somliga av er läsare har säkert 20-30 olika singelmalter därhemma. Att dricka ur allt är en hopplös uppgift så enda anledningen till mångfalden måste vara att du triggas av möjligheten att gå i mål varje kväll efter jobbet med en helt ny whiskysmak! Ni som är lika nördiga som jag känner igen den pirrande känslan inför ett nytt whiskymöte. Vad ska hända denna gång, vilka nya aromlandskap målas upp, kommer jag att charmas eller bli besviken?

Stark whisky är inne. Vi som ägnat många år åt ’cask strength’ vet varför. Aromämnen staplas på varandra vid 55%, smaken är koncentrerad och intensiv. Blandas whiskyn ut med vatten till 40% glesar man ut smakkomponenterna och resultatet blir vekare, helt enkelt en ”vattnigare” virre. Jämför med blandsaft där smaken är mättad och nästan explosiv, med vatten förvandlas den till beskedligt lättdrucken. Min första whiskyupplevelse är kanske den största. På gymnasiet vaknade intresset för starka drycker. Tillsammans med en kamrat nallade vi ur hans äldre brors barskåp och blandade till drinkar. Vår ”heliga graal” var att få till den perfekta regnbågsdrinken, alltså att försiktigt placera olika spritsorter i skikt utifrån vätskornas densitet. I 20-årsåldern reste jag till Skottland för att fotvandra och fiska. En expedition uppför britternas högsta berg Ben Nevis slutade på destilleriet vid foten. Detta var innan whiskyturismen, ändå fick vi vår rundtur av chefen som naturligtvis ändade i lagerhuset. Han var imponerad av vår attityd, att först besegra berget och sedan ge sig på landets brännvin. Med en ’valinch’ drogs en 60-talswhisky ur ett fat. Smakdetonationen golvade mig. Huvudet snurrade, tankarna rusade, whiskyn var äldre än jag själv! Ett helt liv koncentrerat till några få ögonblick. Efter dessa timmar i hjärtat av skotsk kultur tog mitt liv en ny vändning. På väg hem köpte jag Michael Jacksons ’The World Guide to Whisky’ och en karriär började ta form. Sedan dess har jag testat tusentals whiskysorter men allra mest spännande är att dyrka upp hemligheterna hos en ’cask strength’-whisky. För varje vattendroppe som tillförs ändras den kemiska balansen och nya aromer ploppar upp som förändrar spelplanen. Att lägga pusslet och kartlägga en whiskys inre liv är oerhört spännande och drivkraften som får mig att brinna för ämnet, varje dag.

-Henrik Aflodal

PS. Jag testar en hel del fatprover, alltså ”opublicerad” whisky. Ben Nevis är av förklarliga skäl ett prioriterat destilleri. Fat nr 1868 från 5 mars 1986 fick mig att stanna upp. En gammal distingerad malt ändå förbluffande drickvänlig med ett övermått av exotiska estrar. Perfekt balanserad vid 51,6%. Döpt till ”The First Dram”. Finns på Systembolaget varunr 85346, 779 kr.
 
Publicerad: 5/15/2013
Läs fler krönikor
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com