Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!


 
[AFLODAL bloggar om Malt-VM] Whiskyspot arrangerar Maltwhisky-VM 2014. 110 destillerier från hela världen gör upp om titeln ”Världens bästa maltwhisky”. 21 deltävlingar över hela Sverige, därpå fyra semifinaler och slutligen en ’Grande Finale’. Juryn utgörs av ”whiskyälskare” som blindprovar och röstar fram den bästa whiskyn.
 
“Världsmästare Glengarioch går på kraft”
 
ALVESTA WHISKYSÄLLSKAP är inga duvungar. Det formligen ångade av whiskykunskap och sund malt-elitism i salen. Startfältet lovade en tuff holmgång med duktiga singelmalter. Fyra av sex destillat låg inom några poängs marginal i betygsättningen i mitt protokoll. Fast poängen säger ju lite när smakerna skiljer sig åt. Hur ska man välja en vinnare när flera whiskies är lika bra? Småläningarna bet ihop och grävde djupt för att hitta det svaret. Två malter stod ut med gloriösa käftsmällar som få kunde motstå. De självklara favoriterna vann med ¾-delar av rösterna. 43% av juryn ställde sig bakom regerande världsmästaren Glengarioch som överraskande vann Malty-klassen för fyra år sedan. Whiskyn behöver ett ’nose job’, nu som då. All den där underbara obstruerande eken i munnen som gör själva whiskyn ställer sig i vägen i den brötiga kryddbråkiga nosen. Vinnaren ska ju vara fullständig är tanken med alla bitar i topp men vem kan motstå GG:s käft? Nu lite väl lam vid 48 men oj vad den blommar upp med lite vatten. Frukten bubblar, savande fruktkaka ihop med citrusmarmelad, juicy fruit bär länge. Halvvägs dyker plötsligt bullrig ek upp i par med het krydda och sent frustande torvrök. Efterspelet är långt och rökigt, alltmer tjärlika fenoler, därunder fruktkaka och värmande driv. Helt enkelt supergod sötkakrök! Whiskyn kan vinna finalen ånyo om inte Yoichi står i vägen, japanen kvalar i höst men vem tror på allvar att det inte blir i final igen? Hittills har ju både Sendai-Miyagikyo och Yamazaki lekande lätt gått vidare.

Arrans 14-åring var tveklös tvåa. Klokt nog hämtad ur 1st fill bourbon barrels. Den vackraste whiskyn på jorden kommer härur. Pigg amerikansk ek som inte likt vinfat döljer destillatets sanna jag. Doftar friskt fruktig med stagande ekfond. Inte så kryddbråkig som förr istället frejdig fruktfanfar med bra syra innan eken sköljer in, inkännande komplex smak. Lite vatten i glaset förlänger smaken som blir mer lågmäld men med pirrande ekkrydda. En helt annan whisky än för några år sedan då den mer liknade Glen Gariochs 12-åring med vilt orerande ek som gjorde djupt intryck på mig. Nu mycket lättare och lagom fruktsnällgod. Ändå tillräckligt mycket karaktär för att ta sig vidare. För kampen var hård. Jag tvekade länge inför min silverröst eftersom Oban imponerade stort. Så här bra och vuxen i stilen har västkustmalten inte varit sedan 1990-talet. Den där snälla sötgoda 2000-talsversionen är som bortblåst. Här luktar det jordkällare och äppelkärnhus med hallonbåtar inklippt. Vatten drar fram skitig torvrök som luktar svettig socka. Smaken är som alltid måttfull och balanserad. Aromatisk lagom besk ek drar söt malt, mitt i glimt av äppelkaka. Kryddpirrande mörk choklad-finish med rökskyar. Relativt lättdrucken vid 43. Med vatten ett odjur. Nästan oangenäm oljig mun, sötaktig äppeldricka räddar helheten. Växande ekberg i avslutningen med rökig kontext, nästan medicinal. Jojo, elak Western Highlands-whisky såsom det kan ha smakat i begynnelsen när Stevenson-familjen i slutet av 1700-talet landsteg från öarna och byggde både stad och whiskyfabrik i det lilla fiskeläget.

Kvällen bjöd på besvikelser också. Många blev långa i synen när jag avslöjade vilken whisky som var Strathisla. Den går icke att känna igen. Den där breda biffiga fruktväggen i käften är väck, lite björnbärsmarmelad försöker men sväljs av margarinfetma som i eftersmaken övergår i kokosfett, doften är instängt däven med ’offnote’ av desivon. Inte heller Mannochmore som i förhandssnacket var med som en av utmanarna till avancemang når upp till standard. Återhållen och passiv. Den bubblande frukten från förr byts mot tablettask-sötma och lite hoppande krydda innan eken fetar till det. Systermalten Glenlossie överraskade i alla fall på mig men var chanslös i sammanhanget. Gladare och ljusare fruktmun än brukligt, tidigare lakrits-finish utbytt mot piggare mintek dessutom, bravo!

-Henrik Aflodal

 
Kvalprovning VIII: Alvesta 8 april
1. Glen Garioch 12 år 48%
2. Arran 14 år 46%
----------------------------------------------------------
3. Oban 14 år 43%
4. Mannochmore 12 år 43% (Flora & Fauna)
5. Glenlossie 10 år 43% (Flora & Fauna)
6. Strathisla 12 år 40%
 
68+6 p
56+2 p

20 p
18 p
1 p
1 p

Juryn väljer de två bästa sorterna. Ettan får 3 poäng och tvåan 1 poäng. Juryordförande Aflodal har dubbla röster som särredovisas ovan.
 

Publicerad: 4/9/2014
Läs fler krönikor
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com