Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!


 
[AFLODAL bloggar om Malt-VM] Whiskyspot arrangerar Maltwhisky-VM 2014. 110 destillerier från hela världen gör upp om titeln ”Världens bästa maltwhisky”. 21 deltävlingar över hela Sverige, därpå fyra semifinaler och slutligen en ’Grande Finale’. Juryn utgörs av ”whiskyälskare” som blindprovar och röstar fram den bästa whiskyn.
 
“Världsmästare Glenfarclas hotad av dansk whisky!”
 
MALT-VM:s tuffaste sherryfatstest blev en rysare. Regerande världsmästaren Glenfarclas matchades mot hårdast tänkbara motstånd. Tunga oloroso-dräpare kämpade om juryns gunst. Om andraplatsen slogs tre tappningar och mästaren hamnade direkt i brygga. 15-åringen är högst ordinär ovattnad med en standard-sherry-nos som knappast sticker ut i en blindprovning. Men en vattendroppe förvandlar whiskyn till mästare. Munnens krydda blir mer konverserande och komplex. Men det är i efterspelet texten läggs ut, länge länge. Stor ek vallar sig fram bland sherry, jordig rökfeeling i bakgrunden, whiskyn stannar slutligen i engelsk fruktkaka. En sällsam skapelse som tar ut svängarna men inte för mycket. Och här la jag min guldpeng. Hemligheten är att sherryeken balanseras upp av bourbonfat. Men i den stora villervallan av duktiga sherryutgåvor kom finliret bort. Istället utmanade danska Braunstein (!) skotten. I utkanten av Köpenhamn görs whisky i en underlig tysk panna som normalt förekommer i fruktbrännerier. Resultatet blir spritigt värre i unga år men masserad i sherryträ och med 5 istället för 3 år måste jag medge att det är rätt bra. Noll doft tyvärr men smaken är förunderlig och annorlunda, helt nya aromidéer som inte förekommer någon annanstans. Direkt sherryfläkt med apelsinskal, därpå parfymstick som byts i smak av Ahlgrens bilar och fruktkaramell. Vattnad får whiskyn dessutom en örtig resning av muskot och mejram. Den goda smaken måste komma från slutlagringen på Chateau d’Yquem sauternes-fat som lirar fint med destillatets egenartade örtighet. I min värld en whisky kring 80 poäng. I andra ringhörnan utkämpades en strid mellan två sedan länge indragna buteljeringar. Vid tiden för förra VM-turneringen 2010 drog Diageo in sin Flora & Fauna-serie. Ett katastrof-beslut som berövar oss mycken whiskyglädje framöver. Nu försvinner många duktiga destillerier tillbaka in i mörkret för att ägna sig åt blended-produktion. Personligen fastnade jag för Dailuaine med sin klassiska syltiga oloroso-arom och en oljig gom fylld av mastiga gammelestrar som brakar in i en halvlång sherry-finish med skarp mentol-eterisk ek. Jag fattar att publiken ryggar tillbaka, whiskyn är inte lätt att ta till sig. Mer till lags är Benrinnes med sjungande sherry-frukt i nosen och en typisk oloroso-käft som mot slutet biffar till sig när destillatet börjar mullra, och rökdallret i den långa olroso-finishen är underbart. Benrinnes fick min silverröst, den är ju så god. Men åt vinnaren fanns inget att göra. Edradour tog hem segern med god marginal. 12-åriga Caledonia är en personlig favorit men den här versionen är motsägelsefull, bitvis bedrövlig, ibland briljant. Aromen är stabil, mycken sherry naturligtvis men eken är spirituell och ger doften studs. Men en sötsliskig kaffeton sabbar munnen ihop med sedvanlig Edradour-parfym (som sherryfaten ofast förmår dölja). Situationen räddas av kryddvärmen som i eftersmaken får sällskap av rök (!) vilket stöttar den famlande sherryn. Hur som helst är Edradour vidare till semifinal och där hoppas jag att en mer stabil version är tillgänglig annars är destilleriet chanslöst. En annan whisky som helt kom bort den här eftermiddagen var japanska Karuizawa. Nedlagt och kultförklarat kokade man sprit för sista gången år 2000. Den sista flaskan 12-årig malt dracks ur av oss, nu återstår bara löjligt dyra singelfatsläpp. En hygglig japsare som skulle lyckats bättre i ett svagare heat. Aromen är brötig som så ofta när det handlar om asiater men den goda oloroso-syltiga smaken med bitig citrus lovar gott innan allt försvinner i ett tomt slukhål av växande ek. Ändå vänder whiskyn i skimrande oloroso i en ren söt eftersmak. Men Karuizawa har alltid varit bättre långlagrad, den sturiga spriten tar tid att tämja.

-Henrik Aflodal

 
Kvalprovning XV: Katrineholm 20/9
1. Edradour 12 år Caledonia 46%
2. Glenfarclas 15 år 46%
----------------------------------------------------------
3. Benrinnes 15 år 43% (Flora & Fauna)
4. Braunstein 12:1 46,7% sherry
5.
Dailuaine 16 år 43% (Flora & Fauna)
6
. Karuizawa Spirit of Asama 12 år 48%
 
39 p
22+6 p

24+2 p
22 p
8 p
6 p

Juryn väljer de två bästa sorterna. Ettan får 3 poäng och tvåan 1 poäng. Juryordförande Aflodal har dubbla röster som särredovisas ovan.
 

Publicerad: 9/26/2014
Läs fler krönikor
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com