Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!


 
[AFLODAL bloggar om Malt-VM] Whiskyspot arrangerar Maltwhisky-VM 2014. 110 destillerier från hela världen gör upp om titeln ”Världens bästa maltwhisky”. 21 deltävlingar över hela Sverige, därpå fyra semifinaler och slutligen en ’Grande Finale’. Juryn utgörs av ”whiskyälskare” som blindprovar och röstar fram den bästa whiskyn.
 
“Det ska smaka ISLAY
om röken”

 
ISLAY BIG SMOKE med Lagavulin och Ardbeg i huvudrollerna blev en succé för de forna mästarna trots svaga insatser. Ardbeg vann VM-finalen 2005 med en formidabel 10-åring kokad av förre ägaren Allied. Lagavulin sopade hem finalen 2007 med sin oefterhärmliga 16-åring, då i sitt esse. Dagens tappningar kämpar för att återerövra sin storstilade karaktär utan framgång. Lagavulin stretar emot ett grinigt lagersaldo och tycks ha påverkats av att receptet ändrades många år tillbaka då röknivån i maltkornet skruvades ner. Ardbeg å sin sida hittade aldrig tillbaka till originalkoket med den nya Glenmorangie-regimen, spriten saknar fruktspektrat och har brutaliserats på ett sätt som McDougall-familjen aldrig skulle ha accepterat. Ardbeg Ten vet vi nu var vi har, efter nystarten 1998 har utgåvan stabiliserats. Tian är ett blekt spöke av vad som en gång var. Visst har den kraft och energi men det är just det som är problemet, whiskyn kör över sig själv och har tappat bort finliret som gjorde Ardbeg till ett av världens finaste destillat. Avsaknad av frukt är dess akilleshäl. Onyanserade röksjok bärs fram av neutral sötma. Whiskyn har gått på sin egen myt, nu är den verkligen öns rökigaste men Ardbeg handlade aldrig om omättlig rök utan intelligent måttfullhet. Lagavulin ursäkt att inte vara top-of-the-world längre är mer diffus. Ingen utomstående har någonsin fått till stånd ett samtal med Lagavulins blender som gömmer sig i Diageos inre. Vi vet att whiskyn blandas till på mestadels refill-fat. Efter expert Michael Jacksons prat om sherry-referenser var ledningen till slut tvungna att dementera: 16-åringen har aldrig sett skymten av sherry-butts. En katastrof har inträffat, nutidens utgåva liknar snart ingenting. När glaset ställdes fram under vår VM-provning sjönk modet, knapp tyst doft, äppel-mäsk anas men ingen rök att tala om, sämst av alla sex. Smaken överrumplar en, rik och fruktig, verkligt häftig entré. Sedvanlig upptrappning och stegvisa evolution kommer dock av sig ungefär som en misslyckad sufflé. Vagt brusande krydda och aska mot slutet in i en rätt så allvarlig medicinal final som hämmas av för mycket sötma. Ordningen återställs av en droppe vatten, till del, men den är så långt från fornstora dagar att man undrar hur det är möjligt?
Holmgången i Helsingborg var den svåraste hittills i VM. Kvaliteten var hög på samtliga sex rökmalter, ingen föll igenom. Juryn var knäpptyst och arbetade koncentrerat under hela kvällen. Frågan som malde i det tysta var – kan fastlandsrök vara godare än Islay? Svaret blev nej och belyser rökkategorins dilemma. Islay har definierat hur rökwhisky ska smaka och alla avvikelser bestraffas instinktivt. Helsingborg-juryn var välutbildat på Islay-whisky, mångåriga veteraner som präglats på öns oförlikneliga medicinala torvrök. Det spelar mindre roll om ARD och LG inte presterar som förr, blotta närvaron är skäl nog att välja whiskyn i en blindprovning eftersom smakerna känns igen och är trygga. På förhand sa jag att den ende som kan utmana är japanen. Inte för att Nikka White är rökgapig eller särskilt Islay-orienterad utan för att den är japan, alltså på många sätt överlägsen sina skotska förfäder. Aromen är en godisorgel med höga och låga frukttoner, rik och varierad. Torvröken lockas fram med lite vatten, underbara gammelestrar dekorerar. Wobblande fruktmun med enorm kryddstegring och rökekon mot slutet. Enastående och klart godast i startfältet. Röken är fonden som lyfter fram den goda omtumlande frukten. Här föll min guldröst, japanen presterade på en helt annan nivå än européerna. Franska Glann ar Mor stod dock för det stora scoopet. Maken till begåvad ungrökare (3 år) har jag sällan mött. Snacksalig i samma päronjublande tradition som irländska Connemara från Cooley. Fast här är päronsplitten så påträngande att det blir äckligt, gott! Smaken är trots de 3 åren lång och frukt-spirituell vattnad. En riktig frukt-delikatess med tydligt markerad röknärvaro. Ovattnad avbryts en sensationell päron/marsipan-parad av heta kryddvirvlar och skitig rök. Så långt från Islay man kan komma och obarmhärtigt sågad av juryn.
Hur gick det för fastlandsskottarna? Båda är riktigt bra. Benromach med gruvliga 67 ppm fenoler i rökkornet är fenomenal. En rökstänkare som helt klart kan matcha den bästa Islay-whiskyn. Ärlig doft av torvrök snärjd i kakig sötma. Atombombsklassad kryddembargo i den söta maltkornskäften där fruktsyra biter ifrån innan nagellacksrök ansätter den stackars munhålan. Benromach tar på allvar upp kampen med närbelägna Benriach om den bästa Speyside-röken. Campbeltown-fabriken Glen Scotia hör man aldrig om. Knackig produktion och utgivning genom åren har äntligen styrts upp och nu rullar det på. Jag har fått några rökfat härifrån som slår det mesta i rökhistorien. Nya 14-åringen håller fanan högt och snuddar poängmässigt vid 90-gränsen. Inte så avancerad kanske men väldans god. Fjärmar sig från Islay och bjuder istället på diesel/verkstadsgolv ihop med torvröken. Smaken fascinerar med en droppe vatten, Kalles kaviar dyker upp mot slutet eller är det böckling? Bra stabil rökwhisky, lite väl enkel kanske. Men Glen Scotia har stordåd på gång, vänta och se.

-Henrik Aflodal

 
Kvalprovning XVI: Helsingborg 24/9
1. Lagavulin 16 år 43%
2. Ardbeg 10 år 46%
----------------------------------------------------------
3. Nikka White 43%
4. Benromach Peat Smoke 46%
5.
Glen Scotia 14 år 48% peated (justerad styrka)
6
. Kornog 46% (Glann ar Mor)
 
59 p
42 p

34+6 p
15+2 p
12 p
2 p

Juryn väljer de två bästa sorterna. Ettan får 3 poäng och tvåan 1 poäng. Juryordförande Aflodal har dubbla röster som särredovisas ovan.
 

Publicerad: 10/3/2014
Läs fler krönikor
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com