Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!


 
[AFLODALs KRÖNIKA] Det kan tyckas långsökt att döpa sin maltwhisky efter fornnordiska gudar. Men ur whiskymakarens synvinkel är det enklare att jobba utifrån en idé. Och med lite fantasi kan man nog inbilla sig att det smakar lite Tor, Freja eller Oden av Highland Parks Valhalla-kollektion. Henrik Aflodal testar och filosoferar kring hur en whisky egentligen blir till.
 
“Sagan om Thor,
Loki, Freya & Odin”
 


HUR SKA EN Highland Park egentligen smaka? Många inbillar sig att det ger sig självt. Man har ju ett givet utgångsläge med ett specifikt destillat som utvecklas på ett självklart vis i faten tills det blir dags att buteljera. Så enkelt är det inte. Varje destilleri har utifrån sina förutsättningar mängder av vägval att åstadkomma vitt skilda smaker. Det börjar med en vision, eller ’brief’ som skottarna själva kallar det. Så när Highland Park började jobba med sin Valhalla Collection tillägnad asa- och vanagudarna var det hos Tor, Loke, Freja och Oden resan startade. Vilka egenskaper hade gudarna? Och kunde man mejsla fram smaker i whiskyn som matchade förebilderna? Det var dessa frågor som snurrade runt i whiskymakare Max McFarlanes huvud när han började experimentera med Orkney-maltens fatförråd för att ”hitta på” helt nya smaker för HP. Vi har genom åren matats med en sherry-masserad stil där öwhiskyns rökighet i mitt tycke slarvats bort. I maltkornet man själv mältar och röktorkar på ön uppnås en fenoltäthet på 25 ppm som sedan blandas ut med rökfri malt från fastlandet. Mantrat att ”vi kokar aldrig rökmalten separat” har upprepats genom åren. Så är inte fallet, man har självklart gjort rökkok på den egna malten för att kunna använda i framtida rökwhisky-experiment. De senaste åren har rökhalten hissats till brutala 45 ppm. Men den speciella rökwhisky som smugits ner i Valhalla-pavorna är gjord på rökmalt från Bairds Maltings i Inverness för 16-17 år sedan. Förklaringen till de tydliga röksalvorna är hellre att man i Valhalla-serien i större utsträckning hoppat över sherryfaten.

16-åriga Thor sattes i glas 21 november 2011 i en upplaga om 23 000 flaskor. Gudanamnet förpliktigar och whiskyn var väl inte i samma klass som Tors beryktade hammare. Mer en kompetent lyxkryssare för överklassen, lagom lättåtkomlig och tack vare sötman riktigt god. Vi snackar avskalad clean-cut HP gjord på mestadels refill sherry-fat med en skopa nysherry-ek (som inte egentligen märks). Sötaktig åt godishållet utan sherrypåhäng med rakryggad kryddlinje och balanserande ek. Lättdrucken fast med stil. Sötsvallande marmelad-käft tar på rejäla kryddor och torrare ek i form av mineraler. Händelseförloppet stärks av vatten och dubbelvattnad blir munnen komplex när frukt och krydda varvas. Eftersmaken är snäll och god, läderartad beska försvinner med vattnet, mineralton bär dubbelvattnad. Doften andas lite torvrök på avstånd ovattnad, annars är det torkad frukt typ äppelringar med mineralinslag som gäller. En lite förutsägbar trevande start, pavan fick 87 poäng när jag testade den och gick ganska obemärkt förbi.
Betydligt mer originalitet byggdes in i andra försöket Loki. Sluge och vackre halvjätten Loke har fått plocka ihop sin högst personliga HP. I förstone tillrättalagd vid 48,7%. Får liv vattnad, fenomenal bubblande gom, oerhört drickvänlig och snacksalig, ett socialt djur för djupa samtal med vännerna. Rik frukt med bra syra, kraftig stagande chokladkaka följt av bred vibrerande äppelskalsbeska, bedagade fenoler bär, mörk choklad i botten. Läskande gott! Avskalad ren doft är befriande bland alla överlastade tillkrånglade utgåvor på marknaden. En pava värd 91 poäng men på tok för dyr med sina 1399 kr (whiskyn är bara 15 år) – mer en känsla av standard och med sansad styrka. 1200 av totalt 21 000 flaskor buteljerades i november 2012 och kom till Sverige i april 2013.

Med Freyas intåg i april 2014 stegrades insatserna, både prismässigt med 1499 kr men framförallt med hissad prestanda (93 poäng). Därtill en av tidernas mest rökiga Highland Park vilket inte är så konstigt eftersom whiskyn uteslutande hämtats ur 1st fill bourbon barrels (ingen sherry-ek alls). Samtidigt jublande pigg frukt som gömmer undan röken i nosen vilket är bra, nu luktar det supergott! En erotisk invit värdig fruktbarhetsgudinnan Freja, tillika vanernas främsta gudinna (namnet betyder härskarinna). Vad sägs om honungsmelon, hö och grönt äpple? Ovan skir torvrök och under knäckebröd, ibland nysågad ek, i kanten mineraler och fruktkola. En skvätt vatten förenklar nosen som tappar bort den färska frodiga frukten, enkel godissötma ersätter. I de övre regionerna bolmar dock torvröken förnöjsamt, på medeldistans ren honungsdoft svängd i rök. En mycket enklare och renare nos där frukten reduceras till ett minimum. Smaken av cocktailfrukt är likaså en fullträff för Freya, sedan ställer whiskyn om och släpper ut all rök. Den som är oförberedd kan bli irriterad, för det blir rätt så otrevligt. Röken levererar nämligen en överraskande avskalad och ren efterklang som är lång och halvsöt, skitig rök stupar i kreosot som vallas in i medicinal jod, osynlig fruktsötma gör det uthärdligt. Smaken utvecklas av lite vatten, mer färsk frukt och god sötma, syran behålls och röken får en mentol-klang mot slutet. Tyvärr kantrar eftersmaken och blir för söt, ihop med den medicinala röken blir effekten kväljande. Allra bäst vid 51,2%. Styrkan är sannolikt vald med avsikt. 19 000 flaskor släpptes våren 2014.

Fjärde och sista utgåvan släpptes i mars 2015, en ambivalent men samtidigt begåvad HP. Fascinerande otypisk och ett bevis för att man vägledd av en vision kan göra nästan vad man vill med ett destillat, med precision och fingerfärdighet i blandandet. Odin är modulerad efter Oden – den äldste, störste och visaste av asagudarna. I tyska munnar översätts namnet till ’rasande’. Odin smakar också likt ett avlägset krigsmuller. Märkvärdigt hopplock av pigg nysherryek och trötta refillfat. Ändå är sherrynoterna nedgrävda under en dov instängd rökbädd. I sina bästa stunder känns whiskyn gammaldags på ett ålderdomligt 1800-talsvis. Doften är en liten besvikelse nyhälld. Mild och tillbakadragen. Honungsgräddig liksom med mineraler och lite röd frukt därunder. Men i kanten anas söt rök och på djupet luktar det motorolja. Vädring lockar fram sherryn ihop med ostkantsrök. Det blir bättre med vatten. Någon droppe renar samtidigt som tyngden ökar. Doft av sherry och torkad frukt samt torvrök, gammelestrar blandas med multnande höstlöv. Trevligt. Lite mer vatten mjukar upp och gör näsan fylligare. Sherryfrukten tar plats, oloroso och dadlar blandas med farin, därunder bildäck och motorolja. En bedagad gammaldags feeling som jag gillar.
Smaken är vid 55,8 bullrig. Syrlig sherry greppar direkt påpassad av ett ivrigt kryddhulkande, halvvägs faller vi ner i en rökig-sotig soppa med halvtorr knastrande ekplanka som motvikt, utgången är oljig. Eftersmaken är lång och sotig med röd frukt, lakritsek mörknar och värme driver på, efterhand läskande. Lite väl stökig och intensiv käft kanske? Lite vatten skapar luckor för annat. Fortfarande strävt sherry-syrlig entré men mitt i äppelkakig fetma som förebådar röken. Eftersmaken är torrare och sotig-rökig, stram frukt bäddas ner i fet smörig ek som dras framåt av värmande kryddor. Munkänslan är positiv – äppeljosig och sherrykakig med rökekon. Här borde vi stanna, mer vatten strippar nämligen munnen. Starten med torkad frukt är lugnare men plötsligt drabbas gommen av konfys syra/krydda, det är asketiskt och endimensionellt. Röken försöker parera men får inte styr på händelseförloppet. Finishen är tunnare, sherry-syra med drag av svarta vinbär retar. Sotig rökkänsla i bakgrunden växer, ihop med syran en egenartad smakupplevelse, men som sagt tunn. Sjävklart ska du vattna en andra gång för att få uppleva denna märkliga tredje eftersmak.
En mångfacetterad HP, precis som Oden en sammansatt personlighet med många ansikten. Oden var den främste utövaren av sejdkonsten, en mystisk intelligent typ. Odin är också en återhållsam whisky som inte riktigt tar ut svängarna, mer eftertänksam och nyfiket utforskande. Med 93 poäng exceptionellt bra. Hämtad från 1st fill sherry butts av spansk ek samt refill hogshead-fat. Till skillnad från föregångarna är pavan kolsvart och ställs i en svartlaserad ekklyka (Oden är ju även dödsguden). Priset är väl häftigt tilltaget. En av totalt 17 000 flaskor kostar 1899 kr. Men är du inbiten HP-fan och vill uppleva något annorlunda ska du slå till.

Aflodal testar Valhalla Collection

 
Highland Park 16 år 55,8% “Odin”
But 2014 höst , Edrington | refill & 1st fill sherry
93/100p
EXC.BRA++
Oden är den äldste, störste och visaste av asagudarna. I tyska munnar översätts namnet till ’rasande’. Odin är också som ett avlägset krigsmuller. Märkvärdigt hopplock av pigg nysherryek och trötta refillfat. Ändå är sherrynoterna nedgrävda under en dov instängd rökbädd. I sina bästa stunder känns whiskyn gammaldags på ett ålderdomligt 1800-talsvis. Doften är en besvikelse nyhälld. Mild och tillbakadragen. Honungsgräddig liksom med mineraler och lite röd frukt därunder. Men i kanten anas söt rök och på djupet luktar det motorolja. Vädring lockar fram sherryn ihop med ostkantsrök. Det blir bättre med vatten. Någon droppe renar samtidigt som tyngden ökar. Doft av sherry och torkad frukt samt torvrök, gammelestrar blandas med multnande höstlöv. Trevligt. Lite mer vatten mjukar upp och gör näsan fylligare. Sherryfrukten tar plats, oloroso och dadlar blandas med farin, därunder bildäck och motorolja. En bedagad gammadags feeling som jag gillar. Smaken är vid 55,8 bullrig. Syrlig sherry greppar direkt påpassad av ett ivrigt kryddhulkande, halvvägs faller vi ner i en rökig-sotig soppa med halvtorr knastrande ekplanka som motvikt, utgången är oljig. Eftersmaken är lång och sotig med röd frukt, lakritsek mörknar och värme driver på, efterhand läskande. Lite väl bullrig och intensivkäft kanske? Lite vatten skapar luckor för annat. Fortfarande strävt sherry-syrlig entré men mitt i äppelkakig fetma som förebådar röken, sotig och mörkt ekförstärkt. Eftersmaken är torrare men fortfarande sotig-rökig. Stram syrlig sherry-frukt bäddas ner i fet smörig ek som dras framåt av värmande kryddor. Munkänslan är positiv – äppeljosig och sherrykakig med rökekon. Här borde vi stanna, mer vatten strippar munnen. Starten med torkad frukt är lugnare men plötsligt drabbas gommen av konfys syra/krydda, det är asketiskt och endimensionellt. Röken försöker parera men får inte styr på händelseförloppet. Finishen är tunnare, sherry-syra med drag av svarta vinbär retar. Sotig rökkänsla i bakgrunden växer, ihop med syran en egenartad smakupplevelse, men som sagt tunn. Sjävklart ska du vattna en andra gång för att få uppleva denna märkliga tredje eftersmak. En mångfacetterad HP, precis som Oden en sammansatt personlighet med många ansikten. Oden var den främste utövaren av sejdkonsten, en mystisk intelligent typ. Odin är också en återhållsam whisky som inte riktigt tar ut svängarna, mer eftertänksam och nyfiket utforskande.

Orkney | Malt | Pris €€€ | A23 S23 E23 K24

Highland Park 15 år 51,2% “Freya” 93/100p
Highland Park 15 år 48,7% “Loki” 91/100p
Highland Park 16 år 52,1% “Thor” 87/100p

Recensioner av svensk maltwhisky finns på www.aflodal.com
 

Publicerad: 3/3/2015
Läs fler krönikor
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com