Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!

       


 


     

 
Skotsk gin på gurka!?

Det mesta ginet görs i whiskyfabriker. Scotch-husens grainwhiskydestillerier spottar ut lika mycket vodka och gin som whisky. Äntligen intar en skotsk gin scenen. Hendrick’s smaksätts med gurka och rosenblad. Och det blir gott. Mycket gott.

Det ska vara en skotte till att göra gin. Whiskymakaren William Grant med bästsäljare som Grant’s Scotch och singelmalten Glenfiddich har gett sig in i gingörarbranschen. Ginet kallas Hendrick’s och säljs med gurkan som attribut. En man ridande på en gurka syns ofta i reklamen, som i alla delar är hejdlös. Marknadsförarna klär sitt ginmärke i brittisk dekadent kolonialstil. I egenproducerade tabloiden ’The Unusual’ Times berättas skrönor a la Grönköpings Veckoblad. Var ska t ex en duellerande fäktare göra av sin gin med gurka i stridens hetta? Lika bra att släppa värjan och njuta den sista drinken, blir uppmaningen. Tidningen är en del i Hendrick’s avancerade event-marknadsföring. Strategin är att fånga upp trendsättarna som får ryktet att gå. För att skruva imagen ytterligare några varv, lanserar man på fullt allvar ”Tea Time Martini”. Du hörde rätt, ta drajan på eftermiddagen istället för te. En av Londons hippaste barer, Apartment 195, bjuder på ”afternoon-gin”. Prisvinnande bartendern Charlotte Voisey blandar sin draja på 4 delar Hendrick’s gin, 1 del torr vermouth samt en bit mosad gurka för att framhäva ginets gurktema. Småkakorna är väck, istället serveras en matig gurk-sandwich till drinken.

Hendrick’s smyger inte med sitt skotska ursprung, en skotsk gin funkar tydligen i självaste London. Faktum är att mycket av den engelska nationalspriten är just skotsk, innanför glaset alltså. Diageo gör Gordon’s gin i Skottland, förvisso behöll man länge ett tunt engelskt alibi. Råsprit gjord av Cameronbridge Distillery i Fife rullades med tankbil till England där kryddorna kokades in i en gammal Old Tom Pot Still (kopparpanna). Skottarna påpekade att de nog kunde fixa smaksättningen också – med 80-talet maltwhiskydestillerier i ryggen är ju skottarna antagligen världsbäst på just pot-destillering. Muttrande tillät engelsmännen Girvans Head Distiller John Ross ansvarar för gin-tillverkningen.att tester utfördes i numera rivna Pittyvaich Distillery i Dufftown (tillika hemstad för William Grants Glenfiddich). Numera gör Gordon’s all sin London Dry Gin i Skottland.
Grants Hendrick’s tillverkas i Girvan Distillery i sydvästra lågländerna. Förutom en massa grain-whisky som placerar Grant’s fyra i världen bland blends, destilleras neutral sädessprit. En del säljs till konkurrerande ginmärken som Bombay Sapphire, merparten går till vodka-märken, en fraktion nyttjas för egna boutique-ginet Hendrick’s.

Till skillnad från whiskymakaren sätter gintillverkaren en ära i att använda absolut ren sprit. När whiskymakaren måste ta med sig utvalda godartade finkeloljor från destilleringen vill ginfabrikören bli av med allt, ginresan börjar från noll med helt neutral spritbas. Girvan spottar ut rektifierad sprit som renats med hjälp av åtta kolonn-pannor sorterade i tre steg – analyzer, purifier, rectifyer. Själva gin-produktionen sker i en liten sidobyggnad i utkanten av Girvan-komplexet under ledning av Head Distiller John Ross. Och det är nu de elva botaniska växtdelar som ska ge smak gör sitt intåg. Det tar 2-3 timmar att packa en korg, de mest skrymmande kryddorna underst och de mindre ovanför. Bara tre personer känner till det exakta receptet – enbär, koriander och angelikarot dominerar med citron- och apelsinskal som tillägg, därtill ingår kummin, kamomill, kubeberpeppar, fläderblomma, mjödört och violrot. Korgen placeras i toppen av en kolonnformad panna av Coffey-typ kallad Carter Head för att umgås med heta alkoholångor under tio timmars destillering. Pannan tillverkades 1948 och renoverades nyligen för 100 000 pund, bara fyra pannor finns kvar i hela världen.


Torkade citrusskal (t.v.) placeras tillsammans med andra växtdelar i behållaren (t.h.), ytterligare
tre fullpackade insatser placeras inuti Carter Head-pannan.


Den andra pannan är av pot still-typ och tillverkades av London-firman Bennett & Co år 1860. Pannan laddas med 1000 liter råsprit åt gången (spriten vattnas ner från 96 procent alkohol till 55 procent). Kryddorna får stå och dra i alkohol upp till två dygn innan en åtta timmar lång destillering inleds som lyfter alkoholhalten till ungefär 85 procent.
De båda gin-pannorna har letats upp av självaste styrelseordförande Charles Gordon, gin-projektet är hans ”baby”, en gammal dröm som går i uppfyllelse. I båda fallen tillvaratas mellanpartiet av destilleringen, början och slutet spolas bort och återanvänds i nästa destilleringsomgång. Pannorna körs separat med varsin laddning kryddor varpå spriten blandas samman. Så här långt liknar Hendrick’s en vanlig gin. Det är nu den udda essensen tillsätts – naturliga oljor extraherade från torkade rosenblad (handplockade i Bulgarien) samt ångkokad färsk/frystorkad gurka (från Holland). Egentligen inte tillåtet, enligt EUs regelverk ska ”London distilled dry gin” göras på neutral alkohol av säd, ett urval av 100 olika kryddor där enbär dominerar måste destilleras in, inget får tillsättas i efterhand. Skottarna använder heller inte London Dry-beteckningen, men funderar på att inkludera gurka och rosenblad i destilleringsfasen, för att kunna åberopa kvalitetsbeteckningen i marknadsföringen. Frågan är hu gurksmaken ska överleva destilleringen? Bäst är nog att köra vidare på Scotch Gin-spåret.


Moderna effektiva Carter Head (t.v.). Bortom manluckan i blått lilla Bennett-pannan (t.h.) med sin karaktäristiska bubbla som "knuffar" tillbaka alkoholångorna och ökar kontakten med kryddorna.

Idag mäktar Hendrick’s med att göra 1500 liter om dagen, årlig maxproduktion blir en halvmiljon liter (inte mycket jämfört med Girvans 75 miljoner liter). Under våren 2006 fasas en nytillverkad Carter Head-panna á 250 000 pund in i produktionen för att möta efterfrågan. Den plåtburksliknande svarta flaskan med naturkork har nämligen hittat sin publik. Medvetna konsumenter som förstår att det krävs en utsocknes skotte för att vända blad i ginets historia. Long Live the Queen!

 
”Undrar vad ginet ska heta”, funderade Wm Grants styrelseordförande Charles Gordon, och kom att tänka på destillerichefen norröver som jämt skröt om hur mycket whisky han drack, när han egentligen bara konsumerade gin&tonic. Inte nog med det, karln var barnsligt förtjust i de gurk-mackor moster Mimi Hendricks serverade till teet. Macho utåt, mammas pojke hemma. Hendrick’s fick det bli, beslöt herr Gordon.
Hendrick’s lanserades trevande i USA 2000-2001. Sedan attackerades hemmamarknaden UK. Spanien stod på tur våren 2005, när ginet i april plötsligt fick fullskalig listning på svenska Systembolaget. Men försäljningen tog aldrig fart, på ett år har man fått iväg knappt 5000 flaskor och 1 april drar Systembolaget in produkten. Förklaringen är priset, den svenska marknaden är inte redo för ett lyxgin. Hendrick’s får backa några steg och jobba sig in som prestige-gin via barerna. När kundkretsen är etablerad ställs flaskan tillbaka i hyllorna.

Hendrick’s Dry Martini & GT: Två klassiska drinkar lyfts till nya höjder med Hendrick’s. En Dry Martini med lite mosad gurka i botten triggar ginets gurkarom och levererar en mjuk följsam ginsmak, aromatisk och samtidigt uppfriskande. En rundare draja med bibehållen spritskärpa. Gurkskivan på kanten är dessutom en vacker dekoration.
Gin’n’Tonic med ett par gurkstavar nedstuckna bland iskuberna utsöndrar (med bubblornas hjälp) en frisk doft av nyskuren gurka, rätt häpnadsväckande faktiskt.

[16/2/06] LÄS MER om GIN: Den engelska nationalspriten -->
 

Publicerad: 2/2/2006
Läs fler reportage
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com