Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!

       


 
 
Del II: Myten Highland Park -->


     
Skottlands krona Orkney
 
Orkney ligger utkastad i havet likt en kungakrona norr om skotska fastlandet.
I över trehundra år styrdes öriket av vikingarna som befolkade Orkney på
1100-talet. År 1468 fick James III av Skottland öarna i bröllopsgåva av danske Kung Kristian då han äktade dennes dotter. Ett gott parti och en bra affär för den fattige skotske kungen. Banden med Skottland är alltså inte så starka och gäliska referenser saknas. Den 17:e maj firas tillochmed Norges nationaldag! Å andra sidan bränns varje år ett vikingaskepp för att rusigt hämnas de oförrätter Orkney-borna utsattes för av våra förfäder.

ORKNEY består av inte mindre än 70 små öar bebodda av 20 000 invånare. Orkneys två destillerier (Highland Park och Scapa) ligger på den största ön, kallad fastlandet av öborna. Orkneyfolket ser sig själva som bönder med båtar (till skillnad mot Shetlandsfolket som kallar sig fiskare med bondgårdar). Nötkött och mejeriprodukter från Orkney har gott rykte i Skottland, liksom whiskyn.
Highland Park backas upp till fullo av ägaren Highland Distillers och firar ett storslaget segertåg världen över. Med flaggan i topp skeppas årligen 62 000 lådor (750 000 flaskor) maltwhisky till ett 50-tal länder. Nio av tio är 12-åringen, nummer 16 på topplistan över maltwhisky.
Få har något att anföra emot Highland Park. Det är en skimrande malt i världsklass, mjukt saftig smak med pirrande rök och sävlig ek i refrängen. Omtyckt och prisad av såväl experter som konsumenter.
Betydligt knackigare går det för Scapa. I många år gömd och glömd av ägaren Allied Domecq. Tafatt marknadsförd som 12-åring i skuggan av mytiske Laphroaig, en rökig sälle som sätter ribban högt för Scapa som ju är helt rökfri (ovanligt för en öwhisky). När receptet skrevs om 1959 hade man nämligen blenders i åtanke. Modulerad utan rök är Scapa en alldeles förträfflig ’dram’, lätt i tonen, sofistikerad och nyanserad. Sedan 1994 har destilleriet hankat sig fram, understundom stegade Highland Park-teamet över för att maka lite whisky på uppdrag av Allied, mest för att mota spindlar och rost. Höststormen 2003 slog ut elsystemet vilket föranledde en 2-miljonersrenovering året därpå och i november var fabriken igång igen. År 2005 slukade franska Pernod Ricard Allied och verksamheten gick återigen i stå. Speyside-baserade dotterbolaget Chivas Bros har ju alltid hållit sig borta från öarna, öfabriker är närapå dubbelt så dyra att driva. Nu puttrar ändå destilleriet på lågfart, från måndag till onsdag, tre karlar gör 201 000 liter årligen. Tänk så olika livsöden.

Låt oss borra i dagens utgåvor. Den som tror att klassiker är statiska tror fel. En maltwhisky som Highland Parks 12-åring förändras över tiden, blandningen är inte konstant. På fem år har whiskyn tappat några punkter. Nosen är ovanligt stingslig, en bångstyrig örtighet svärtar fin citrus, rökdimensionen från förr är bortdribblad. Munnen är godare nu vilket tyder på att man lastat på mer sherry. Som alltid saftig entré, frukten knuffar undan förväntad krydda och lakritssälta, whiskyn går ut på ekbeska istället för rök. Positivt är att frukten nu orkar hålla uppe trycket i finishen, rök och ek i botten, sötsyrlig kamp därovan. Större kontraster förr, nu mer kommersiellt tillrättalagd. Tappar en pinne till 87 av 100 poäng, får betyget  Exceptionellt Bra utan +-tecken.
Scapa då? Ja, den officiella buteljeringen uppgraderas ständigt. 14-åringen som kom i augusti 2004 var rejält upprensad, 12-åringen från förr var mer komplex och händelserik. Här regerar gräs- och höarom uppmuntrad av fruktigt äpple. Gommen viker dock ner sig i sälta innan eftersmaken tar fart. En rakt på-malt, god i alla lägen, de extra åren i ek har skalat av lager istället för att addera.
Åldersbytet gjordes för att hålla ut volymmässigt några år till, efter 1994 tunnas lagret ut och år 2009 blev i sanning Scapa en raritetsmalt. Därför kom ytterligare en uppgradering i december 2008 då malten fyllde 16 år! Flaskan är högre och mer karaffliknande, A:et i SCAPA böjer sig som ett segel. Scapa betyder båt på fornnordiska och en traditionell jolle (på skotska: yole) med fyllda segel har stampats in i glasmassan. Möt en charmig fruktnos med sting och stor karaktär. Kryddtät mun med bra steglängd innan eken fångar in och lägger ut en finish med saltstänk, lagom långsint. Föregångarens defektet har rättats till och whiskyn lyfter sig till en helt ny nivå vi inte skådat förr. 16-åringen vänder helt enkelt åldern till sin fördel och det märks att äldre whisky smugits ner i receptet. Får också 88 poäng och är Exceptionellt Bra+. Nu en kanonmalt att se upp för, Scapa utmanar grann-legenden HP på allvar.
 
Orkney har spelat en viktig roll i båda världskrigen. 1919 motades hela den besegrade tyska flottan in i Scapa Flow-bukten. Där feltolkade den tyske amiralen en order och sänkte alla sina 74 skepp, de flesta bärgades senare, men sju ligger kvar till gästande sportdykares stora lycka. Under andra världskriget stationerades 60 000 man på Orkney och Highland Park släcktes ner. Mäskkaren uppläts åt närbelägna trupper och användes som jättelika badkar. HMS Royal Oak sänktes av en tysk ubåt i Scapa Flow inte långt från Hobbister Hill, där destilleriet än idag hämtar sin torv.
 
 

Lönnbrännaren Magnus Jonsson
– präst och potentat


Orkney var på 1700-talet ett ökänt smugglarnäste. Stromness som slog igen 1928 minner om gamla tider. Destilleriet låg strax väster om Highland Park och spottade ut lika litet som dagens Edradour (Skottlands minsta destilleri). En av pannorna, en märkligt formad satt pjäs, var arvegods från en gammal lönnbrännare. Destilleriet bytte med tiden namn till Man of Hoy (Orkney-buteljering från independent bottler Blackadder).
Highland Park startade sin karriär som illegalt näste på 1790-talet. Grundare var prästen Magnus Eunson (Jonsson), aktiv lönnbrännare. Kyrkomannen brukade gömma whiskykaggar i sakristian för att undgå upptäckt av myndigheterna. Vid ett tillfälle, då ett uppbåd närmade sig kyrkan gömde Eunson med mannar whiskyn i en tom kista som sveptes i vit klädnad. När männen stormade in i kyrkan knäböjde församlingen bedjande runt kistan och mumlade ’smittkoppor, smittkoppor’. Besökarna slog till hastig reträtt!

Whiskynästet i High Park
Eunsons näste låg uppåt sluttningarna, ”on the High Park above Kirkwall”, destilleriet har alltså tagit områdets namn och har inget med en uråldrig nöjespark att göra! Eunson startade sitt lönnbränneri kring 1798, därav destilleriets födelseår. Att han i egenskap av präst och en av samhällets stöttepelare sysslade med olagligheter var inget konstigt. Orkneys maktägande klaner opererade vid den här tiden närmast som maffiafamiljer. De smugglade och handlade med whisky, te och tobak. Lagar och skattepålagor från fastlandet togs inte riktigt på allvar, öborna var vana att reda sig själva. På dagarna predikade pastor Eunson mot lönnbränneri och andra oegentligheter, nattetid smög han själv iväg upp mot kullarna, High Park, för att koka egen whisky! Till slut hann lagen upp kyrkmannen. 1813 stoppades hans ekipage i en kontroll, i kärran fanns fyra säckar oskattat salt och en kagge whisky. Eunson själv fick gå, åtalet mot honom lades ner. Och i april samma år köptes fastigheten High Park loss av ett syndikat under ledning av skattefogden John Robertson (samme man som arresterade Eunson).

Förfall och misslyckade affärer
High Park Distillery grundas formellt 1818 när licens tas ut av John Robertson och hans svärfar Robert Borwick. I mitten av 1820-talet köper Borwick ut Robertson som flyttar söderut och destilleriet döps om till Highland Park. Efter Borwicks död 1840 tar sonen George över och destilleriet förfaller sakta, efter tiotalet år värderas stället till 104 pund. När yngre brodern James 1869 ärver försöker han omedelbart sälja. Själv bosatt i Fife i lågländerna och präst till yrket kräver han att köparen omvandlar destilleriet till fattighus. Prislappen sätts till 450 pund, men ingen nappar.
1876 köps istället fastigheten av nybildade Stuart & Mackay som kvickt får igång affärerna. Whiskyn säljs till nya snabbt växande whiskyhus som Chivas Brothers, John Haig, George Ballantine, John Dewar. Maltwhiskyn exporteras till Norge och Indien. Företaget kämpar för sin överlevnad under förbudstiden i USA på 1920-talet och släpper en rad egna blends som Fortification och Smuggler’s Bothy. 1931 söker de sig (desperat?) österut till den finska marknaden med Highland Dawn, en blend på 70% Highland Park och 30% Cameron Bridge grainwhisky. Det börjar bra med en order på 500 lådor, men ebbar snart ut. 1937 ger man upp och säljer till Highland Distillers som vid den tiden äger Glenrothes, Tamdhu och Glenglassaugh på Speyside, samt Bunnahabhain på Islay.

Del II: Den moderna myten Highland Park -->
 

Publicerad: 8/30/2010
Läs fler reportage
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com