Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!

       


 
 
<-- Del I: Skottlands krona Orkney


 

   
Den moderna myten
HIGHLAND PARK

   
Highland Distillers har skapat myten om Highland Park. Olikt många andra firade maltwhiskies har Orkney-whiskyn ingen stolt tradition att visa upp, inte undra på med Skottlands mest krångliga läge, långt från storstäderna söderöver. Enklare för Islay, Arran, Campbeltown som ligger en kort seglats från Glasgow och det skotska låglandet. Berömmelsen är av senare snitt och bygger på gott fotarbete av marknadsfolket och sinne för detaljer i makandet av whiskyn.

HIGHLAND Distillers första klipp var köpet av Matthew Gloag och Famous Grouse, blenden som parkerat sig som skottarnas favoritwhisky nummer ett. Uppe på Orkney noterar Distillery Manager Pat Scott 1976: “Destilleriet buteljerar inte maltwhiskyn, men flera av våra kunder ger ut den som ’speciality’. Merparten av produktionen går till blended whisky.” 1979 släpper destilleriet sin första singelmalt när en 12-årig maltwhisky sätts i egen flaska. Succén låter inte vänta på sig och whiskyn positionerar sig i lyxsegmentet. Numera säljs 25 procent som singelmalt och resten används i blends.
Idag styr Edrington-gruppen med fokus på ett fåtal varumärken som Highland Park, The Macallan, Famous Grouse och Cutty Sark. 2003 såldes Bunnahabhain till Burn Stewart (som också har Deanston i Midlands och Ledaig på Isle of Mull), samt Glengoyne till Ian Macleod.

Eget mälteri står för röken
Highland Park är ett vackert destilleri med ett fascinerande inre. Därtill ett av Skottlands sista traditionella destillerier, avskurna från omvärlden skulle de klara sig själva. Här uppe går fortfarande de pagodaformade ugnarna varma, upptagna med att mälta korn. Förr odlades kornet lokalt på öarna, en särskild sort kallad ’bere’. Nu tas moderna och mer effektiva ’optic’ från fastlandet. Innan mältningen startar tillåts kornet vila i tre veckor för att hinna acklimatisera sig i den ”nya maritima miljön”, som HP-folket själva säger. Malten golvmältas vilket innebär att korn stöps i vatten under två dagar och därpå sprids ut över stora stengolv (totalt 1700 m2) där groningen startar då stärkelsen spjälkas till sockerarter. Inuti maltugnen, rök från brinnande torv trånger in i malten underifrån.Kornet vänds regelbundet med hjälp av en träspade eller särskilda plogar för god syretillförsel och jämn värmefördelning. Efter sju dagar flyttas den gröna malten till ugnen för att torkas över brinnande osande torvklumpar.
Highland Parks golvmältning genererar en kraftigt torvrökt malt med ett fenolinnehåll (rökpartiklar) på 40 ppm (parts per million), vilket tangerar Islay-rökarnas nivåer. Torven bryts på Hobbister Hill, en relativt ung mosse på andra sidan Scapa Flow med ett tunt ytligt torvlager vilket resulterar i ung torv med betydande inslag av ljung. Under torkningen av malten kastas även ljung in över den brinnande torven för att förstärka effekten av örtiga och ljunglika toner i malten. Ugnarna eldas i 37 timmar, halva tiden med torv, andra halvan med kol. Fukten i malten reduceras från 45% till 4,5%. Var femte näve malt görs på destilleriet, resten köps in från fastlandsmälteriet Simpsons Maltings. Fastlandsmalten är orökt vilket reducerar rökigheten i Highland Park till en viskning efter många år i ekfat.

Hårt vatten ger bra whisky?
Vattnet tas från Cattie Maggie-källan som mynnar i ett övergivet stenbrott beläget några kilometer nedåt sluttningen och måste pumpas upp. Marken på Orkney är kalkrik vilket gör vattnet hårt och mineralrikt, vilket försvårar stöpningen av malten. Bara fyra skotska maltwhiskydestillerier får hårt vatten (Scapa, Glenkinchie, Glenmorangie), resten nyttjar mjukt vatten från granitgrund vilket sägs vara optimalt och prestera bättre maltwhisky. Att såväl Glenmorangie som Highland Park levererar riktigt bra maltwhisky av jämn kvalitet slår hål på den myten. Hela Kentucky vilar på en kalstenssula och deras bourbon lider inte heller av mineralförgiftning!
Hela 35 ton mald malt körs genom tre bad under drygt sex timmar vilket ger 29200 liter vört. Tre olika jästtyper används och jäskaren är av trä. Whiskyn destilleras i fyra kopparpannor med breda runda magar, ’wash stills’ på 14 600 liter och ’spirit stills’ på 8500 liter. Det 8-procentiga ölet tas först till 26% och slutligen 70% alkohol. Årligen spottas 2,3 miljoner liter ut (85% av totalkapacitet). I sann skotsk anda nyttjas mest redan använda ekfat. Fatlagret uppgår till 45 000 fat samtidigt och består till 60 procent av hogheads, 40 procent sherryfat, samt enstaka nya bourbonfat. Destilleriet odlar egen ek i norra Spanien, låter en bodega i Jerez göra sherry under 18 månader varpå faten skeppas till Orkney för att möta whiskyn. Logiken säger att ju äldre whiskyn tillåts bli desto större är chansen att den kommer från ’first-fill sherry’. Efter första resan transformeras faten till hogshead och förlorar lite av sin kraft att snabbt förändra och utveckla whiskyn. Olikt många andra öwhiskydestillerier lagras den mesta whiskyn på Orkney, en liten del återfinns på fastlandet och används i blends. Havsnära utsatt klimat påverkar bevisligen lagringsprocessen så val av lagringsmiljö är betydelsefullt. Fastlands-Highland Park smakar förmodligen annorlunda.


 

Aflodals snabbguide till Highland Park

15-åringen är verkligen ett utropstecken. Visst blir det mycket sherry i munnen men det är sältan/röken man kommer ihåg, ändå överlag rund och stillsam smak. För det är i eftersmaken allt händer, oloroso-tung och otåligt expanderande, eken sväller och speglar sig i ljus frukt, häftigast är den medicinala rök som grundar.

18-åringen
är Highland Parks krona. En mustig mästare i en klass för sig. Hetlevrad och ivrig trots åldern, håller jämn kvalitet över tid.
EXC.BRA+ 88/100p

25-åringen som alltid skiljt ut sig från konkurrenterna med sin ’cask strength’-tappning har droppat till 48,1% men höjt sig kvalitetsmässigt. Intagande sherrymun kontrasteras mot rök och ek, vattendroppe adderar pepprig krusning, munnen är ett världsmästerskap bland sherrygommar till havs. EXC.BRA+ 90/100p

30-åringen är likaså fantastisk, även om den var mer komplex förr. Förföriskt fruktkalas i gommen, rök och ekbeska ansluter i refrängen. Känslig för vatten.
EXC.BRA+ 90/100 P

40-åringen är rena rama 'killing fields' med en droppe vatten. Munnen blir mörk och ondsint, förut gladlynt citrusfruktig. Nu fruktig mörk choklad varur stor citrus föds inklusive het chili. Vänder i eftersmaken, snäll sötma och smällfet kokos stannar i lätt kärv körsbärston. Skaffa om du har råd.
EXC.BRA+ 92/100 P

Hjärta
är ren 12-årig 'cask strength'-utgåva på 58,1% som anknyter till Orkneys vikinga-arv blandad på 20% ny sherry-ek och resten refill. Bortse från den pepparkaksbrötiga aromen, fokusera istället på munnen som är ett litet helvete, sherrysötman attackeras av syra och förlamande chili-hetta, röken smyger fram när värmen avtar. Obalanserat elddop för HP-fans.
EXC.BRA+ 87/100 P

För 12-åringen (samt grannen Scapas 16-åring), se artikeln om Orkney.

DUTY FREE exclusive
Highland Park har nyligen uppdaterat sin "travel retail" range, det nya årgångstänket slog igenom fullt ut på färjor och flygplatser nu i somras. Bakom årtalen döljer sig 12-, 16- och 20-åringar. Alla tre förbaskat bra produkter, skickligt ihopsatta av whisky maker Max McFarlane. Allting i HP-världen handlar om sherryfat men ekens ursprung (antingen europeisk eller amerikansk) påverkar whiskyn olika. Dessutom nyttjas omväxlande förstagångsfyllda sherryfat (1st fill) och återanvända (refill) vilket avsätter olika mycket sherryinfluenser.
Vintage 1998 är den coolaste HP på länge. 12-årig som originalet och lika glatt fruktsaftig men snärjs snart i torrare rök som lägger ut en ren luftig röksorti. Det vattnas i mun och man vill gå på den igen. Apart och annorlunda.
EXC.BRA+ 89/100p
Vintage 1994 är en sherry-boostad 16-åring som heter duga. Blyg nos? Lugn, tryck ner kranen i glaset och dra in: en ljuvlig doft av karamelliserat äpple, distinkt och klar! Den mäktiga sherrygommen har allt – fet sherryfrukt tar på syrliga äppeltoner, går ut över nötig sherry och rök. Den söta eftersmaken balanseras av storstilad ö-rök, whiskyn stannar i sötaktig lägereldsbeska.
EXC.BRA+ 91/100p
Vintage 1990 är kortast i rocken. En något överlagrad 20-åring, förföriskt sherrydoftande med hulkande estrar, sötgod kavalkad av estrar i munnen, vinglar till inför slutackordet som är lite väl ekbetryckt. Godispillrande dyring.
EXC.BRA 86/100p

INDEPENDENT Highland Park?
HP är ett tacksamt destillat att jobba med för oberoende buteljerare. Man går sällan på nitar, nivån är ofta hög vilket bekräftar att spriten har stor talang. Här tre mumsiga 17-åringar som levererar:
Signatorys sherry butt nr 15102 från 1991 (46%) är perfekt paketerad med stor simmig fruktsuryp, rökmoln och kryddforcering i munnen. Inga överraskningar, genom-kommersiell bjud-HP till vanligt folk.
BRA++ 85/100 P
Duncan Taylors refill sherry cask nr 8089 från 1991 (54,6%) bjuder på ett riktigt fruktkalas efter dubbel vattning. HP-estrar blandas med avdankad sherryfrukt, tutti frutti-smutt, väldans gott. EXC.BRA+ 88/100 P
Cadenheads Duthies är en 17-åring (46%) väl värd att söka upp. En glad/god HP långt från de sherry-orienterade hustappningarna. Komplex småcitrus-mun med marmeladig utgång, ljuvlig citrondoft a la YES.
  EXC.BRA+ 89/100 P


<-- Del I: Skottlands krona Orkney
 

Publicerad: 9/9/2010
Läs fler reportage
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com