Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!

       


 
 


      
Stajlad kult-whisky som märks
 
Succén Maker’s Mark bara fortsätter. En karaktäristisk märkes-bourbon doppad i rött vax ”återuppväckt” av Bill Samuels 1953. Bra gjort av Kentuckys minsta destilleri med en mager produktion på bara 38 fat om dagen. Whiskymakaren står invid en ilande bäck i Happy Hollow några kilometer bortom Loretto, ett jordbruksdistrikt söder om Bardstown.


Maker’s Mark Distillery drivs av familjen Samuels, av skotsk-irländsk börd. Släkten har på ett remarkabelt vis figurerat i amerikansk historias mittfåra. En av ättlingarna på mödernet var Daniel Boone, nybyggaren som bröt ny mark och grundade en av Kentuckys äldsta bosättningar. På familjen Boones destilleri skötte Thomas Lincoln pannorna, vars son Abraham skulle bli Amerikas president. Abraham arbetade själv ett tag i whiskeyfabriken innan familjen flyttade till Indiana. Destillerichefen Wattie Boone sa att unge Abe skulle bli något stort oavsett karriärval: ”Om han ger sig in i whiskeybranschen blir han den bästa destillatören i landet.” Fadern å andra sidan var mer känd för att slösa bort lönen på nöjen.
Ytterligare en märkvärdig historisk koppling kan spåras till inbördeskriget. En familjemedlem blev via omgifte styvfar till bröderna Jesse och Frank James, två laglösa som skapade kaos i krigets efterdyningar. Alldeles nära Bardstown fångades bröder med hejdukar in, Samuels-familjen belönade sheriffen för hans rådighet. Fortfarande hänger en av skurkarnas pistoler som trofé i Maker’s Marks styrelserum.

Familjens whiskeykarriär startade våren 1780 då Robert Samuels, ung officer i Pennsylvania-milisen, flyttade till Kentucky för att bli farmare. Redan registrerad som destillatör tog han med sig pannorna västerut. Vid sidan av farmandet makade han och sonen William whiskey. Nästa generation Taylor Williams Samuels tog steget fullt ut 1844 och satte upp ett kommersiellt destilleri i Deatsville. Whiskeyn gjorde honom rik och berömd. TW blev Nelson Countys största landägare och valdes fyra gånger till High Sheriff. 1866 utsågs sonen William Isaac till chef för destilleriet. Likt fadern var William Isaac en betydelsefull och mäktig man i trakten, ordförande både i Nelson County Agriculture & Fair Organization samt Kentucky Swine Breeders Association.
Whiskeymakandet var storskaligt och framgångsrikt. När sonen Leslie Samuels tog över 1898 såldes whiskeyn över hela USA och firmans lagerhus hyste 14 000 fat. Med alkoholförbudet 1920 tog det stopp, inte förrän förbudet hävdes kunde firman rekonstrueras. Sonen T William, kallad Bill, startade ett nytt T.W. Samuels Distillery i Deatsville med hjälp av fadern. Projektet övergavs dock 1943. Men att vända ryggen till sex generationers whiskeymakande gick inte. Tio år senare återvände Bill till branschen och köpte lilla Happy Hollow Distillery i Loretto. Ursprungligen byggt av Charles Burks 1805 men stillastående sedan 1937. När Samuels flyttade in var byggnaderna fallfärdiga. Omsorgsfull restaurering återställde destilleriet i originalskick. Idag är husen K-märkta, klassade som National Historic Landmark. Bill Samuels Sr döpte sin juvel till Star Hill Distillery efter familjens farm.

Maker’s Marks unikum ligger i småskaligheten. Whiskyn görs i små ’batcher’ om 19 fat, dubbla körningar hinns med varje dag. En lilleputt jämfört med konkurrenter som kan tappa upp 1300 fat på en dag. Vattnet rinner till från en kallkälla i närheten och behöver inte drygas ut med kommunalvatten, vilket de större fabrikerna gör. Den milda karaktären beror på att vete istället för råg ingår i receptet. Whiskyn görs på 60% majs, 14% vete samt 16% malt. Vetet växer i närheten.

Nästa generations Rob Samuels invid jäskaret.
Istället för att krossas i en hammarkvarn, mals säden skonsamt mellan valsar. De olika grödorna kokas i olika temperaturer i en tryckkokare under 3 timmar. Så mycket som en tredjedel av mäsken består av surt spill (sour mash) från en tidigare destillering, det är betydligt mer än de 25 procent som lagen stipulerar. Från sitt tidigare destilleri räddade Bill Samuels Sr en jästkultur från tiden
före förbudet, faktiskt branschens äldsta jäststam. Destillering sker försiktigt vid låga alkoholnivåer för att ge utrymme för mer komplex kemi. ’Low wines’ går av beer-pannan vid 60 procent, sprithalten höjs i en koppar-doubler till 65 procents ’high wines’. Styrkan sänks med vatten till 55 procent och filtreras genom träkol innan tappning på nya fat med tredje gradens rostning. Träet till tunnorna lufttorkas naturligt under ett år innan stavarna binds samman, en kostsam tradition Maker’s Mark är ensamma om i hela Kentucky.
– De astringenta tanninerna i träet reduceras, noterar whiskymakare Dave Pickerell.
Faten flyttas runt inuti ouppvärmda lagerhus för att åstadkomma en jämn kvalitet. Nyspriten startar resan högst upp vid taknocken. Efter två års interaktion med träet plockas whiskyn ner en eller två våningar för att lugna ner mognadsprocessen. Vid två års ålder är färgen lika djup som hos den färdiga produkten. Whiskyn sitter komfortabelt i munnen trots den späda åldern, ovanligt mjuk och följsam. När destillatet tillbringat full tid i faten utvecklas större djup vilket adderar fler skikt till paletten. Totalt vilar 120 000 fat ut i lagerhusen, årligen väljs 20 000 ut och säljs.
All whisky lagras i minst fem år, förr tillbringade en liten fraktion upp till nio år i trä och förpackades i en flaska med svart etikett doppad i svart vax. Black Seal med 7-8-årig whisky gick uteslutande till den japanska marknaden men försvann år 2002 då alla resurser sattes in bakom huvudprodukten Red Seal. Åttaårig Wild Turkey hämtar upp till 75 procent av sin smak från träet, Maker’s Mark är mer försiktig med eken:

Barrels uppe vid taknocken.
– Vår whisky är avsiktligt designad för en balans på 50/50 mellan ek och destillat, menar Dave. För mycket ek gör att eftersmaken invaderar smaken. Innan det händer lyfter vi ut tunnorna från lagerhusen. Så har det varit sedan starten, formeln sattes ihop av Bill Samuels Sr.
En provpanel på sex kvinnor och fyra män avgör när whiskyn skall tas. Den är mogen tidigast efter 5 år och 9 månader, vissa batcher tar längre tid på sig, upp till 12 månader extra. Panelen kontrollerar all nysprit och avgör när whiskyn ska skifta våning i lagerhuset, prover tas från ett fat ur varje batch. Whiskyn kylfiltreras inte före buteljering, försiktig filtrering sker i rumstemperatur vilket skonar det mer finstilta aromspektrat.

Med sitt utmanande namn och sin aptitliga förpackning har Maker’s Mark blivit en kult-whisky. Bill Samuels älskade sin bourbon men var emot marknadsföring, han gillade inte säljandet och ansåg att reklam var smått förnedrande. Den första lådan Maker’s Mark levererades 1958 till Keenland hästkapplöpingsbana. Märket växte sakta ryktesvägen, whiskyn var i många år Kentucky-bornas favorit-bourbon, rätt och slätt kallad ”Makers”. Men ekonomin haltade, 1966 såldes 10 000 lådor per år samtidigt som företaget hade skulder på 2 miljoner dollar. Affärerna tillfrisknade när sonen Bill Jr involverades, från 1975 VD. Samtidigt flyttade kontoret från Bardstown till Louisville. 1986 förändrades allt, bokstavligt talat över en natt. Destilleriet hamnade på Wall Street Journals framsida 1 augusti. ”Den handgjorda whiskyn som går emot alla trender”, skrev tidningen. Gensvaret blev enormt, säckvis med brev från storstäderna rasade in. Bill bemödade sig att besvara alla brev kvällstid i flera år framåt.
Året därpå köptes destilleriet av Hiram Walker & Sons, sedermera Allied Domecq. Bill var gammal, hade sin farm och ville trygga whiskyns framtid, i kontraktet skrevs in att sonen Bill Jr skulle garanteras arbete i fem år – han har stannat i över 20 år! Sedan dess har försäljningskurvorna stadigt pekat uppåt med en ökning på 12 procent årligen. 700 000 nioliterslådor lämnar Loretto varje år, 95 procent dricks upp hemma i USA, resten går på export till främst Japan och UK. Bristen på whisky gör att flaskorna i regel hamnar i utvalda barer och inte på butikshyllorna, förutom i staterna där tillochmed de stora varuhuskedjorna för produkten. När Allied köptes av franska Pernod Ricard sommaren 2005 slank lilla Maker’s Mark iväg till marknadsledande bourbon-makaren Jim Beam. JB säljer på volym, MM på exklusivitet och kvalitet. För trots de storslagna sammanhangen värnas småskaligheten på alla fronter, grundarna försvarar destilleriets särart litenheten. Bill Samuels Jr bossar fortfarande:
– Vi tror att Jim Beam uppskattar Maker’s Marks magi.
 
Marknadsföringen är lika kärleksfull som makningen. Det fyndiga namnet kläcktes av Bill seniors fru Margie. Som samlare av tennföremål noterade fru Samuels att varje föremål bar formgivarens signatur, ’makarens märke’. Slopandet av ’e’ i whisky var en passning till familjens skotska härkomst. Den breda flaskan med lång hals påminner om en likörflaska. Bill hittade prototypen på Oscar
Far och son på 1980-talet. En ung Bill Jr tar ett glas med Bill Sr.
Getz Museum of Whiskey History i Bardstown. Flaskan förseglas genom att doppas i rött plastvax precis som gamla konjaksflaskor, ytterligare en av Margies idéer. Etiketterna trycks för hand i en gammal tryckpress i destilleriet. S:et i familjelogon uttyds naturligtvis Samuels, stjärnan står för Star Hill Farm, destilleriets hem. Numret IV signalerar att familjen varit involverad i whiskeybranschen i fyra generationer. Innevarande generation, 32-årige Rob Samuels, är den sjätte (eller åttonde om man räknar de två gårdsdestillerierna dessförinnan). Rob är International Brand Manager, möjligen påläggskalv för att ta över efter fadern. Kanske fyller 2-årige sonen Boone på när han blir vuxen, namnet kopplar tillbaka till släktingen Daniel Boone, pappas namn Robert bars av första generationens nybyggare. Släkten komma, släkten gå, whiskeyn bestå. Att Maker’s Marks framtid hänger på grundarfamiljen tillbakavisar nämligen Rob:
– Det är whiskyn som räknas, Maker’s Mark är huvudsaken, familjens traditioner är inte fokus. Bäste mannen ska ha jobbet.
Bourbon är inte vad det var för 20 år sedan, marknaden ser annorlunda ut nu, konstaterar Rob:
– De nya konsumenterna är unga människor i karriären, för Maker’s Marks del tillochmed framgångsrika unga kvinnor. Produkten är densamma men marknadsföringen förnyas. Scotch brottas med att föryngra sin publik, vi är redan på god väg.
Det handlar om att snabbt reagera på signaler från marknaden, sedan förbudstidens dagar har bourbon-makarna kämpat hårt, ständig beredskap för förändringar är en del av deras vardag.
– Första gången jag var i UK 1991 jobbade jag på en pub i Hampstead befolkad av stamkunder som drack lager, ale och vin. När jag återvände förra året var fasaden sig lik, inuti hade puben förvandlas till en bar-lounge, publiken var runt 30 år och drack cocktails och sprit. Konsumenten är kräsen och väljer sin dryck självständigt. I Köpenhamn observerade jag en man som alternerade mellan Champagne, öl, rom och cocktail. Framtiden handlar om varumärken, inte hela kategorier. Folk frågar inte bara efter en whiskey eller bourbon eller Scotch, de vet vad de vill ha.

Kulten kring Maker’s lever, tillgängligheten underblåser myten. President Bill Clinton är ett av fansen, introducerad av sin kampanjmakare som kommer från Kentucky, under Clintons presidentskap levererades stadigt lådor till Vita Huset. Ett annat fan är Hollywood-stjärnan George Clooney. Faktiskt har whiskyn själv haft en huvudroll på vita duken, i den första Spiderman-filmen zoomades flaskan in, naturligtvis var det skurken som drack bourbon.
– Vi har ett försprång varumärkesmässigt, de andra har sålt på volym i alla år. Först 1986 kom Ancient Age Distillery med Blanton’s single barrel, 1989 kom Jim Beam med Booker’s small-batch. Herregud, vi har ju sålt våran small-batch bourbon sedan 1958, ler Rob och spiller upp ett glas Red Seal till mig. En försiktig lätt bourbon-arom, honung och fruktkaka, på djupet aromatisk likt en klöveräng, perifert vanilj och karamell. Mer komplex än jag minns den. Munnen är biffigare än förr. En lätt honungsgom breddas av toffee, halvvägs trycker kryddor och annalkande lakrits på offensivt. En lång vaniljig eftersmak lättar på trycket. Maker’s Mark må vara en bourbon till sin natur men med en Canadians lätthet och elegans.
Med sig har Rob också ett nioårigt ’sample’, avsikten är att skrämmas, att visa på faran med för mycket ek. Olyckligtvis biter inte uppvisningen på en ek-veteran som Aflodal, en gammal europé van vid oceaner av ek i maltwhisky. Det här fatet kunde ha ingått i Black Seal. En mild lågmäld nos, tillbakadragen rosenoljedoft varvas med pear drops, en långsamt introvert estrighet orsakad av eken. Munnen startar i pärongodis och våt socka, följs av exotisk röd frukt innan oljig ek och vanilj lugnar
ner, kvar blir en fadd ton av hallonkaramell. Måtte ha legat länge vid taknocken. Visst håller Maker’s för mer ek, Europa är värt en side-show av avancerad Samuels-whisky!
Senare på kvällen kommer vi till Grodan, trendigt vattenhål på Stureplan i Stockholm. Bartender Mathin Lundgren radar upp förföriska bourbon-drinkar. Jag fastnar för en
Maker’s Punch
Kreerad av Mathin Lundgren, Grodan

3 cl Maker’s Mark
2 cl Crème de Cassis
2 cl citronjos
1,5 cl sockerlag
fem myntablad
4 cl tranbärsjos
stänk äggvita

Moddla citronjos, sockerlag och mynta (mosa bladen med trämortel). Skaka blandningen över is med bourbon och cassis-likör. Häll i martini-glas. Skaka tranbärsjosen och äggviteskvätten separat och toppa upp drinken.
rödsprängd solnedgång som i hastigheten döps till Maker’s Punch. Intensiv svartvinbärssmak på distinkt bourbonbas, bra balans mellan syra och sötma, går upp i mynta i eftersmaken, synnerligen raffinerat. Måste bara provas. Fast helst tar jag min Makers ’neat’ utan vare sig vatten eller is. En kontemplativ bourbon för alla årstider i livet.
 
Publicerad: 6/28/2007
Läs fler reportage
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com