Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!

 


 



Tomatins underbara lyft
 

 
Tomatin var i många år förortswhiskyn ingen såg åt. Från en hangarliknande jättefabrik på dekis som ekade tom. Därinne tråcklades blends ihop för export till Japan. Nu är singelmalten i fokus. Whiskyn fräschas upp genom att nyek injiceras i ett trött fatbestånd. Förvandlingen är formidabel. Möt pånyttfödda Tomatin.


Tomatin är en höghöjdswhisky. Stället ligger 313 meter över havet, långt från civilisationen. Att komma hit är som att resa bakåt i tiden några decennier. Byn befolkas nämligen fortfarande av arbetarna. Tomatin är en av få maltmakare som fortfarande erbjuder sina anställda boende. Bilar och snabba vägar gör ju att folk hellre pendlar till jobbet, fast med Tomatins ensliga läge i bergen blir det bekvämare att bo här. 25 familjer ockuperar en halv kvadratkilometer. I vissa fall är samtliga familjemedlemmar involverade i whiskyproduktionen på något sätt. Destilleriet har ju 110 år på nacken och somliga familjer har varit här i fem generationer. Teamandan och familjekänslan är alltså stor inom företaget och på orten, det här är i sanning en bymalt. Även kvinnorna tar plats och gör karriär. 22-åriga Polly Macdonald fick 2005 jobbet som produktionschef, uppgiften är att säkerställa att de dryga 2 miljoner liter sprit som produceras varje år håller högsta klass. När hon dessutom våren 2006 utsågs till första kvinnliga representant i styrelsen för branschorganet Malt Distillers Association efter 132 år skapade det rubriker. Att Polly lider av en hälsosam aversion mot alkohol spetsar till det lite extra: ”Redan några få drams gör mig illamående.” Anställningen var delvis ett statement, nu är det kvinnornas tur, inte bara på fabriksgolvet utan också ute bland oss konsumenter. I en annons för Tomatins blend Antiquary konstaterar en bedagad kvinna framför ett glas whisky: ”Jorden är platt. Svart är vitt. Män har simultankapacitet. Och kvinnor dricker inte whisky. Eller?”



Tomatin (tåmm-ÄTTin) skrämmer, ett förvuxet monster i trädlös terräng på
’Tom-aitonn’ (gäliska för enbärskulle). Först tornar väldiga svarta lagerhus upp sig. Så dyker ett övergivet fabrikschabrak upp, den gamla upparbetningsanläggningen för maltslam och restod i pannorna. Destilleriet var en gång Skottlands största med en kapacitet på 11 miljoner liter årligen, vilket fortfarande märks. Helt annorlunda såg det ut 1897 då destilleriet inrymdes i den gamla gården Old Lairds House med anor från 1400-talet – rastplats för kofösare på väg söderut, och självklart försedd med illegal panna. Bakom satsningen stod ett konsortium av affärsmän från Inverness (Tomatin Spey District Distillery Co) ivriga att profitera på det exploderande whiskyintresset som gick i väggen med whiskykraschen mot slutet av seklet vilket i sin tur drog med sig företaget 1906.
Nystart 1909 med annan ägarkonstellation under namnet New Tomatin Distillery Co. Stillastående under världskrigen på grund av kornbrist. 1953 spelas en informationsfilm in, med den kände skådespelaren John Laurie som ciceron tas publiken på rundtur i ett litet pittoreskt destilleri, på den tiden eldade man med kol under pannorna. Tillväxten inleds några år senare – från två till fyra pannor 1956, till sex 1958, till tio 1961, ytterligare en 1964 och slutligen imponerande 23 pannor år 1974 (12 wash-pannor och 11 spritpannor). Spritflödena kontrollerades av sju spritskåp! Det nya destilleriet slukade kopiösa mängder korn, egen golvmältning var inte att tänka på, istället började malt köpas in från kommersiella mälterier. För att dra nytta av de 23 pannornas överskottsvärme installerades ål-bassänger á 100 000 pund uppvärmda av varmvatten från kondensorerna. Gynnsamma förhållanden gjorde att ålarna växte ut på åtta månader jämfört med två år i fritt tillstånd.
1980-talets whiskykris satte käppar i hjulen. 1984 skrotas åltankarna, i december samma år överges även destilleriet. Whiskyskutan sjunker med flaggan i topp, sista året produceras 9 miljoner liter! Tomatin tas över av japanska handelshusen Takara Shuzo samt Okura, stora köpare av maltwhisky till blends. Tomatin är det första skotska destilleri som övergår helt i japansk ägo. 1996 köper japanerna J&W Hardie av United Distillers och kommer över den 12-åriga premium-blenden The Antiquary (uppkallad efter en bok av Sir Walter Scott, en omskriven diligens ska ha passerat grundaren James Hardies hem). Sedan dess utgör Tomatin ryggraden i blenden.

Idag går destilleriet på halvfart, vid omstarten 1986 ställde man av den gamla pannbesättningen om elva pannor. Istället för att lappa pannorna när kopparen nöttes, gick man på de oanvända för att spara pengar. En bit in på 2000-talet revs halva besättningen ut, kvar idag är tolv pjäser som årligen levererar 2,5 miljoner liter (maxkapacitet är 5 miljoner). Om så skulle behövas kan en enda man sköta hela pann-katedralen. Hallen gapar ödsligt tom, besökare släpps in i den öde lokalen torftigt inredd med enstaka bilder på väggarna. Kvarvarande pannor tar drygt 16 000 liter, magen pöser ut under en smal getingmidja, halsen börjar med en reflux-boll och fortsätter smalt uppåt, lyne-armen är vinkelrät. Första destilleringen ger ett 25%-igt öl. I andra körningen sker klippen vid 75% och 60%, mellanpartiet håller 70-72% alkohol.

Whiskyn makas på torvigt vatten från Alt-na-frithe (den fria källan) som rinner utför Monadliath-bergen och slukas av River Findhorn. Malten kommer från Moray Firth Maltings i Inverness och är något torvrökt. Det ena av två jättelika mäsktunnor nyttjas. Jäsning sker i tolv rostfria jäskar om 41 000 liter, sex gamla gjutjärnsbyttor står och samlar rost. Whiskyn fylls på bourbon-fat och sherry-ek och läggs till vila i 16 lagerhus med plats för drygt 55 miljoner liter, däri finns dock bara 17 000 fat, det äldsta är från 1965. Satellitdestilleriet Tomatin har till och med egen blending-facilitet där Antiquary sätts samman plus 5-åriga japanska hit-whiskyn Big T (där T uttyds Tomatin) samt den skickliga 5-åriga budget-blenden The Talisman (storsäljare i Sverige). Fortfarande går nämligen merparten av all whisky till blends men viljan att bli en singelmalt är uttalad. Tomatin har de senaste åren byggt upp en stark maltportfölj med fyra whiskies i standardlinjen (12, 15, 18, 25 år) och ett urval singelfatårgångar (1970, 1976, 1980, 1990) samt 30- och 40-åringar som kom i oktober 2007. Ansiktet utåt är Master Distiller Douglas Campbell som varit här sedan 1961 och nu plockar ihop singelmalterna, det är hans signatur vi möter på de nya flasketiketterna omgjorda i februari 2010.
12-åringen är femte bästsäljande malt på sin andra hemmamarknad Japan. År 2000 uppgraderades nämligen den forna 10-åringen till 12 år. När jag provade den senast 2006 fann jag en oortodox maltwhisky, mer raffinerad än föregångaren, whiskyn har skruvats till genom att läggas på nya sherryfat det sista halvåret. Nu har whiskyn tappat terräng. En fordom frisk nos med bra höjd bjuder på ungkola och fudge omringad av kolasnören. Munnen vill lägga ut frukt men förmår inte, istället tar eken över, och lyckas tillochmed skapa fenoler i efterklangen. Överlag en fet smörig final, skulle antagligen vinna på ett mångårigt sherrybad.
Bättre att förbigå vinet och testa den begåvade 15-åringen hämtad ur återanvända bourbonfat, belönad med 85 av 100 poäng. Munnen serverar en underbar frukteufori vilket visar vilken härlig känsla destillatet besitter, glädjen förtas dock något när Tomatins sedvanliga ekmynta lägger in en del bitterhet, en mastig äppelskalbeska kämpar in i det sista. Ändock karaktärsfull sälle, Tomatin visar sitt nakna jag och det är rätt vackert.
Några snäpp till tar sig 46-procentiga 18-åringen som i likhet med 12-åringen fått en slutinjektion i oloroso-fat. Positiv glad ljus sherrysnok och en magnifik fruktfanfar i munnen, tar på fenoler som spelar bortom sherrynoterna i finishen. Helt klart bästa köp från Tomatin just nu. Utropstecken för lyxspelande 25-åringen som kunde ha varit ett ess, synd att whiskyn är kylfiltrerad, här finns många goda uppslag/idéer whiskyn inte förmår fullfölja vid 43%. Sammansatt inlevelserik mun där malthonung tar på körsbärsmarmelad med knäckebröd och läder mot slutet, skickligt obitter final åt körsbärslikörshållet. Tyvärr några nummer för liten. Ett måste för varje Tomatin-fan är
därför 30-åringen, en 92-poängare från 1976 omtappad mot slutet i dubbla oloroso-fat och satt i 1500 buteljer vid 49,3% utan kylfiltrering. Här finns alla detaljer bevarade. Vuxen balanserad sherrynos med konfident eknärvaro. Lyxig dyr gom, all-inclusive med sötsyrlig frukt, krydda och charmiga fenoler. Rättfram och god sorti som följer upp munnen. 40-åringen från 1971 är dyrare och föga överraskande kortare i rocken. En glimrande whisky men lugn och lågintensiv, kryddorna spolas undan av tropisk frukt.
Tomatin är på offensiven i singelmaltkriget. De återkommande sherrybaden är nödvändiga eftersom whiskylagret domineras av sliten ek, produktionen har ju i alla tider varit inriktad mot blends. Fatbeståndet befinner sig i omvandling, i takt med att singelmaltförsäljningen ökar förnyas fatmaterialet, whisky tappas om på fräschare ektunnor och kvaliteten höjs. Det här en malt att hålla ögonen på, Tomatin kämpar ursinnigt för en plats i nutiden.
 
 

Douglas Campbell
Publicerad: 3/30/2010
Läs fler reportage
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com