Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!

 
Fler artiklar om Springbank:
18/10 "En whiskymakts förfall"
17/11 "Longrow, Hazelburn, Glengyle"


 

Traditionalist vinflörtar
 
Springbank är Skottlands mest traditionella destilleri, helt självförsörjande. Whiskyn görs från ax till flaska på plats. I händelse av krig skulle man kunna fortsätta göra whisky. Kvaliteten på destillatet är också bra. Men destilleriet har en ambivalent inställning till vinfat. Hellagring är okej men kortvarig slutlagring skyr man. Problemet är att Springbank har svårt att hantera svulstiga vinfatstoner.

Whiskybossen i Campbeltown heter Frank McHardy. Det var Frank som med sorg i hjärtat stängde ner Springbank 1980 då pengarna tog slut. Han gjorde comeback i augusti 1996 och fann ett destilleri med krattad manege. Frank lärde sig hantverket på fastlandet, tog 1973 jobb på Islay och Bruichladdich som bryggare innan han fyra år senare hamnade på Springbank som David Roy Alans andreman för att ta över helt 1979. Efter de tysta åren på 1980-tal flydde han 1986 till Bushmills. Där lärde han sig hur viktigt ekmaterialet är:
– Springbank köpte ogärna nya fat förr, därför är eken trött, jag kastar de flesta fat vi tömmer.
Nu implementeras löpande en målmedveten och sträng fatregim med fräscht trä.
Springbank vårdar omsorgsfullt det förflutna. Allt görs som traditionen bjuder utan blinkningar åt tillfälliga modenycker. Springbank är Skottlands sista självförsörjande destilleri. Detta kräver 37 anställda, mångfalt fler än ett modernt destilleri behöver. Många dagsverken går åt till den tidsödande mältningsprocessen, över 200 ton förbrukas. Sedan följer destilleringssäsongen som varar i fyra månader. Buteljering sker året runt. Så visst har personalen att göra!

Lokalt odlat korn mältas på plats med torv från Tomintoul på Speyside (50 ton bränns varje år). Förr bröts torven lokalt från en mosse i närheten. Två män skickades ut i april för att skära ut och stapla torvkakor, de återvände i oktober lagom till destilleringssäsongen. 1992 återinfördes golv-mältning (under ledning av John McDougall med erfarenheter från både Balvenie och Lahproaig). 25 ton processas åt gången, korn blötläggs och sprids över ett stengolv för att gro. Groningsprocessen aktiverar ett enzym som kan spjälka stärkelse till sockerarter. Processen utvecklar värme och därför vänds kornet regelbundet av en gräsklipparliknande apparat som långsamt far fram över golvet. Skulle den strejka är det bara för karlarna att ta till skovlarna och kröka rygg som förr. Den gröna malten torkas i 24 timmar av varmluft följt av sex timmars torveldning, fenolvärdet hamnar på 10-15 ppm. Vattnet tas från Crosshill Loch någon kilometer bort. 10 timmars mäskning av 2,5 ton malt följs av 70 timmars jäsning i lärkträkar. Vörten håller låg densitet, under 1050. Jästen orkar inte producera så mycket alkohol men selekterar i gengäld estrar i högre grad vilket ger en sprit med större komplexitet i slutändan.
Trots de tre pannorna är Springbank inte trippeldestillerad, bara en del av spriten körs tre gånger. Den stora wash-pannan om 20 000 liter är nitad som förr. Den värms även med direktverkande eld (tidigare kol nu olja), vilket är mycket ovanligt, numera har de flesta övergått till induktionsvärme med het vattenånga som strömmar genom spiralformade kopparrör inuti pannan. Kedjor slamrar runt i botten så att den jästiga bottensatsen inte ska bränna vid. En liten klocka kopplad till vevpartiet pinglar närhelst pannan är igång, blir det tyst vet pannskötaren att något är galet.
– Just rostad jäst tillför en estrig dimension i whisky som saknas i moderna destillat, påpekar Frank.
Det mesta av körningen i första pannan pumpas vidare till en ång-uppvärmd low wines-panna på 12 274 liter, hela körningen härifrån (kallad feints) tas tillvara. Spritpannan á 12 274 liter laddas slutligen till 80 procent med feints från andradestilleringen, återstående 20 procent är low wines från förstadestilleringen. Ångorna kondenseras i en gammaldags ’worm tub’ som släpper igenom tyngre föreningar (de andra pannorna har moderna kondensorer). Mittenpartiet från tredje destilleringen plockas ut (ändarna körs i nästa omgång i low wines-pannan). Partiell trippeldestillering, slarvigt kallad 2,5 gångers destillering, begrips?

Whiskyn tappas på en mix av bourbon- och sherrytunnor. Vartannat fat är ny bourbonek, en tredjedel är sherryfat och resten återanvänd ek. I perferin experimenteras mycket med exotiskt trä som rom, port, madeira och andra vinfat. Springbank ogillar skarpt ’wood finish’-förfarandet som föraktfullt ses som ett sätt att dölja brister hos en whisky. Whiskyn buteljeras på plats, vilket man tillsammans med Glenfiddich och Bruichladdich är ensamma om i hela Skottland. Fördelen är att whiskyn vattnas ner till lägst 46% med originalvattnet. Men före vattning och buteljering filtreras spriten försiktigt i rumstemperatur, precis som förr i världen. Branschstandard numer är annars att kyla ner whisky ordentligt och använda en filtermaskin med flera hundra metallfilter. Allt för att ta bort proteiner som kan fällas ut och grumla whiskyn om konsumenter häller den över is. Kylfiltrering är ett förfarande som slog igenom efter kriget på inrådan av amerikanerna som gärna dricker sin Scotch ’on the rocks’. Givetvis försvinner en hel del smakpartiklar med filtreringen.
Att säga att Springbank är en fullständigt unik och heltraditionell skotsk maltwhisky är knappast något understatement. Deras omständliga egen-produktion gör att firman inte hinner med att göra så mycket whisky, maxkapaciteten ligger på 750 000, nyttjandegrad ligger på ungefär 25 procent. Buteljpriset blir följaktligen högt men smaken motsvarar för det mesta förväntningarna. Efterfrågan är också stor, fansen väjer inte för prislappen (i Japan till och med en av toppsäljarna förr). Whiskyn är därtill en sofistikerad kritiker-favorit.

Detta är andra episoden i artikelserien om Springbank, läs mer:
18/10 "En whiskymakts förfall" om Campbeltowns uppgång och fall

17/11 "Godingarna Longrow, Hazelburn & Glengyle"
 
Kom på Campbeltown-provning!
Visste du att Henrik Aflodal har en whiskyklubb med egen bar? Nästa barkväll i november är det Campbeltown-tema. Kvällens provning handlar om whiskystaden med fokus på Springbank. Huvudnummer är den fantastiska 18-åringen som ställs mot begåvande Longrow CV och dessutom Kilkerrans ungdestillat från nybyggda Glengyle, en ungtupp som inte uppför sig som den borde. I baren hittar du även Glen Scotia och Hazelburn samt äldre och lyxigare whisky från Longmorn, Macallan och Caol Ila. Och framförallt den mäktiga grainwhiskyn Carsebridge.

• 8 nov Stockholm: The Lobby, Rådmansgatan 46
• 10 nov Göteborg: The Lobby, Avenyn 21 (ingång cigarrbutiken)

Baren öppnar kl 17, provningen kommer igång efter kl 18. Biljett för medlemmar kostar 250 kr, icke-medlemmar betalar 295 kr.
Anmäl din ankomst på www.whiskyclub.ws

Aflodal om Springbank på vin- & romfat
Springbank är principiellt emot allt wood finish-bruk. Man menar att de som slänger över sin whisky i vinfat eller liknande vill dölja defekter hos destillatet, alltså inget för ett superkok som Springbank. Under senare år har man gödslat marknaden med hellagrade vinfatstappningar. Det blir aldrig helt lyckat, whiskyn orkar inte stå upp emot all sötma, bäst blir de traditionella utgåvorna där man mixar färdiglagrad whisky från bourbon- och sherryfat. Principiellt håller jag med om att korta finish-perioder mer döljer än förstärker smakerna. Men nog skulle resultatet på cask-sidan bli bättre med längre finish-perioder? Alltså 2-4 år vilket ger aromerna tid att harmonisera och hitta varandra. Bästa exemplet är Bowmore Darkest som tillbringat 3 av 15 år på ny sherryek. Nu stockar sig ofta aromen för de vinifierade Springbank-varianterna, munnen går på overdrive med röjig fruktsyra innan i bästa fall röken slipper ut i refrängen. Det är sällan så att den som skriker högst märks, bättre är att ha något att säga. Skruva till balanserna bättre som vi är vana vid, snälla?

Manzanilla sherry cask #261 1996-2009 13 år 55,8%
EXC.BRA+ 90p  Eländig snok, mocca-bråte, fy sjutton. Men vilken smak, världsklass. Dubbelvattnad sensibel och lång, rent otrolig: ljus och levande, vinöst vibrerande, fluktuerande sötma med syrligt bett, sagolikt med rökbrus i bakgrunden. Lång eterisk värmande finish, fruktigt pigg sherry med inslag av spearmint, i botten kaffe-ek. 24 poäng för både smak och eftersmak. Sedan länge slutsåld.

Cream sherry cask #272 1996-2009 13 år 55,2%
BRA++ 85p  Behaglig medgörlig brukswhisky. Ljus ren päroncognac-nos, bäst vid CS. Munnen behöver någon vattendroppe, smäktande sherry-gom, röktirader, strax fruktbeska likt mandarinlikör. Borta från hyllorna också.

Madeira Wood 1997-2009 11 år 55,1%
BRA++ 84p  Rejält fruktdrag vid CS, aprikoser i lag, småcitrus, äppelringar, mot slutet rök. Drick och var glad, arom och finish kämpar mot all sötma.

Claret Wood 1997-2010 12 år 54,4% (SB nr 86968 = 740 kr)
EXC.BRA 87p  Bordeaux-faten tillför syra men får inte till den pikanta fruktighet rödvin kan ge upphov till. Eken jobbar istället fram citruslikör i gommen och kaffe i refrängen med glimtar av rök då och då. Vattningsvillig, går aldrig bort sig. Häftigast gom vid CS, långsam och tungt fruktig, med vatten attackerande syrlig.

Madeira cask #178 1997-2010 13 år 57,4% (SB ordinarie nr 10526 = 765 kr)
EXC.BRA 85p  Energisk mun, Madeirafat skapar av någon anledning rejäl krydda, här tillförs också fruktsyra i mängd. Häftig dubbelvattnad, en rätt jämntjock whisky får dynamik, hastig resning motar sötdrivor. Munnen är behållningen, eftersmaken lever på hettan, annars billigt karamellig. Överlag för mycket vinfat, whiskyn känns bortkommen, en blandning med vanlig ek skulle ha uträttat stordåd.

Rum cask #371 1998-2010 11 år 55,7% (SB nr 86429 = 799 kr)
EXC.BRA 88p  Knepig att få till, vattna kreativt och du skall belönas. Stirrig romkvaddad arom, räddas av röken, enkel sockersötrökig snok. Munnen imponerar, intensivt tätt fruktsurr vid CS och dubbelvattnad, bättre scenografi vid 48-50%, då virvlande småcitrus går loss först efter en stund för att bita och rycka i gommen, allteftersom förtätas gommen med torvrök och lägger ut en lagårdsrökig finish på honungsljum botten.

Port pipe #268 2000-2010 10 år 53,5% (kommande lansering)
BRA++ 84p  Färgen är roströd, ovanligt! Noll arom, vinet har dödat whisky, ojoj vad misslyckat. Tack och lov öser munnen på för fullt vid CS samt även dubbelvattnad då resningen av krydda och syra blir monumental, ändå ryms en rökklatsch däri. Härlig rökfärgad simmig godisfrukt-sorti, medicinalt lägereldsaktig.

Aflodals 100-poängskala. Max 25 poäng vardera för arom, smak, eftersmak samt helhet/komposition. Under 65 är dålig felproducerad whisky. Upp till ca 85 poäng är bra godkänd whisky. Från 86 till över 90 poäng är riktigt avancerad exceptionellt bra whisky. Över 93-4 poäng dyker SOLITÄRER upp, bland det bästa Aflodal smakat.
CS = cask strength

 

Publicerad: 11/4/2010
Läs fler reportage
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com