Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!

 
 


 

Kameleonten som alltid lyckas
 

Manskapet på Linkwood 1959. Ett glatt gäng under ledning av barske Roderick Mackenzie.

Tunnisen Linkwood hålls högt bland blenders i Skottland. De gillar whiskyns schizofrena drag, skir blommig gräs-snok men utmanande komplex kullerbyttemun, en kameleont man aldrig vet var man har. Dessvärre lär du knappast få smaka den, blott en rännil buteljeras av destilleriet själv. Lättare att få tag på via oberoende buteljerare.

Linkwood är ett mästerligt destilleri, en av de riktigt stora Speyside-malterna. En lågmäld whisky, gör inget väsen av sig. Doftar gräsigt blomigt med lätt syltig touch. Delikat frukt- och maltkrumbuktande mun, lugnare mer defensiv finish. Lätt att missa för den stressade whiskydrickaren. Ge whiskyn tid och du får tusenfalt igen!
Linkwood restes utanför Elgin 1821 av Peter Brown, den lokale lairden Seafields faktor. Döpt efter familjen Browns residens Linkwood House. 1842 tog James Walker över själva driften i samverkan med bröderna John och Robert. Walkers kom närmast från Aberlour där de gjort whisky sedan 1832 i partnerskap med bröderna Grant som 1840 startade egna Glen Grant i Rothes. James son William ärver 1868 och river fyra år senare originalbyggnaderna för att sätta in större pannor, förstapannan rymmer 7500 liter och spritpannan 7000 liter.
1898 bildas aktiebolaget Linkwood-Glenlivet, efter kapitaltillskottet fördubblas kapaciteten samtidigt som destilleriet ansluts till järnvägen. Från 1902 ansvarar Teaninichs ägare Robert Innes Cameron för produktionen. 1933 förvärvas destilleriet av Scottish Malt Distillers, maltdestillerigrenen av stora DCL (dagens Diageo).
Gälisktalande Roderick Mackenzie som var chef mellan 1945 och 1962 ansåg att allt bidrog till whiskyn, inget fick ändras eller ens röras, inte ens spindelväven i hörnen. Det är när han går som stället byggs om, för första gången sedan 1870 (efter närapå hundra år). 1971 smälls dessutom ett skuggdestilleri med fyra pannor upp intill. Nya Linkwood B producerar en närapå identisk sprit jämfört med originalet Linkwood A, möjligen snäppet tyngre i stilen. 1985 läggs gamlingen i malpåse men sedan 1990 väcks A-delen till liv understundom några månader per år. Destillaten blandas innan tappning på fat.
Kristallklart vatten tas från underjordiska källor vid Millbuies Loch, kylvattnet till pannorna dras från förbipasserande Foss Burn.Douglas Murray, Process Technology Manager, Diageo
– Linkwood är en fragil whisky, svår att skapa då mer dominanta aromer måste undvikas eller dämpas under makandet, säger Douglas Murray, ansvarig för Diageos maltdestillerier. Helt orökt malt används, vörten silas omsorgsfullt eftersom rester av säd tillför en mastig maltighet.
– Vörtens lägre densitet påverkar aromurvalet vid alkoholproduktionen, jäsningen är långsam vilket motverkar alstring av estrar, fortsätter Murray.
Pannorna är nyckeln till destillatet. Spritpannan är större och avkräver wash-pannan två körningar för sin laddning. Destilleringen är försiktig och uppmuntrar reflux, alltså omkokning och upplättning av spriten. Man väntar längre än normalt innan spriten börjar samlas upp i andra körningen, de fragranta aromerna dyker upp sent. Kondensorer inomhus tillåts gå varma, långsam sublimering ökar kopparkonversationen, tyngre föreningar absorberas.
– Linkwood behöver långvarig kopparexponering för att hitta hem, konstaterar Murray.
Linkwood tål heller inte mycket ek, det mesta skördas ungt, malten spelar gärna förstafiol i blends. Bland kunderna finns White Horse, Bell’s och Haigs Dimple. En malt gömd för omvärlden av Diageos blenders, för viktig för att ”slösas” bort som singelmalt! Förutom 12-åriga Flora & Fauna-utgåvan då, vars etikett pryds av ett svanpar. En vacker whisky helt enkelt.

 
Aflodal om Linkwood
Linkwood 12 år 43% (Diageo Flora & Fauna)
EXC.BRA 88p  Destilleriets egen utgåva är ren whisky-poesi. Lättrörliga aromer i nosen, somrigt blommig, samtidigt aromatiskt örtig, därunder Ballerina och hallonsylt. Elegant, sober, balanserad, sammanvävd. Tyngre mer distinkt mun, långsamt sofistikerad. Lätt anslag i starten, dansande maltighet, strax blommig rosenton och pirrande aromatisk ek, under sötaktig persikoarom. Halvvägs sjok av ekkrydda, allteftersom varmare. Eftersmaken är lång, lätt värmande. Samtidigt krämigt fet, nästan oljig mot en fond av sötaktig torkad frukt. Eken lägger verkligen manken till, Linkwood är tyngre än förr, helt klart bättre.

Linkwood 15 år 43% (Gordon & MacPhail)
BRA++ 82p  Inbjudande och elegant, som alltid från Linkwood. Leker med tropisk frukt, drar åt det söta Trocadero-hållet, i munnen cocktailfrukt. Eken lugnar och dämpar, inte komplex eller utmanande. Run-of-the-mill för G&M:s gubbiga fans runt om i världen, den krävande svenska publiken vill ha större djup.

Linkwood 34 år 1972-2006 1st fill sherry 43% (Gordon & MacPhail)
EXC.BRA+ 92p  Attraktiv mäktig oloroso-nos, träffar mitt i prick. Sherry-freaks går i spinn, jag lovar! Snoken svävar fram i russin-dadlar-oloroso, kardemumma-kanel retar, på avstånd skimrande fenoler. Klockren sherrymacka i munnen, tung smarrig oloroso-frukt i alla riktningar innan vuxen ek stramar till och torkar upp. Chokladig romrussin-exit landar i ren oloroso, rökekon busar. Ojoj, ett måste för den som diggar klassisk sherrydramatik.

Linkwood 39 år 1969-2008 1st/refill sherry 43% (Gordon & MacPhail)
BRA++ 85p  Återigen urtjusig mun, en sherryfest omöjlig att motstå, vinet regerar, Linkwood backar upp utan att synas. Eftersmaken är uppriktigt oloroso-smaskig. Tyvärr sänks betyget av oren näsa med gummiinslag. En ynnest att ha den hemma om man kan leva med nosen.

Linkwood 49 år 1959-2009 sherry butt nr 1178 45% (Gordon & MacPhail)
EXC.BRA++ 93p  Förtätad oloroso-intensiv bouquet. Öppnar sig med lite vatten som drar fram konfekt och torkad frukt med tung körsbärsmarmelad i centrum. Ändå är det munnen vi är här för. Hallon-suryp tar på fikon och småkakor, halvvägs monumental oloroso, mot slutet ek-choklad. Vatten accentuerar eken vilket smaken vinner på, oljigare tyngre ekbeska avslöjar åldern, tydligare mer ärligt tilltal. Underbar sötstinn sherrypralin, men kameleontiska Linkwood misslyckas ju aldrig, resultatet blir en synnerligen god efterrättsdram för de få utvalda!

Aflodals 100-poängskala. Max 25 poäng vardera för arom, smak, eftersmak samt helhet/komposition. Under 65 är dålig felproducerad whisky. Upp till ca 85 poäng är bra godkänd whisky. Från 86 till över 90 poäng är riktigt avancerad exceptionellt bra whisky. Över 93-4 poäng dyker SOLITÄRER upp, bland det bästa Aflodal smakat.


 

Publicerad: 3/9/2011
Läs fler reportage
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com