Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!

 


 



 
 
LORD CALVERT utmanar JOHNNIE WALKER
Svensktoppen mot världens
mest sålda whisk(e)y

V
arför dricker svenskarna Lord Calvert, High Commissioner, Dundee istället
för Johnnie Walker, Jack Daniel’s, Ballantine’s? Är våra hemvävda lokala whiskymärken lika bra som superkändisarna? Henrik Aflodal har blindprovat topp-12 internationellt mot svensktoppen. Kvalitetsskillnaden är stor
och svensken drar kortaste strået.

VÄRLDENS populäraste whisky heter Johnnie Walker Red Label. Varje år köps 166 miljoner flaskor. Varför folk köper just den här flaskan är det väl ingen som egentligen vet. Kanske för att så många andra gör det. Smaken kan det i alla fall inte vara något fel på eftersom många gör om köpet. Som i en annons från 1950-talet där dandyn Johnnie ständigt på språng slår fast: ”There’s no better drink than the smooth round whisky in the square bottle.” John Walker själv hade inget med framgången att köra. Som grosshandlare i Kilmarnock (utanför Glasgow) ägnade han sig från 1820 och framåt åt charkuterier, te/kaffe och annan vardagslyx. På whiskyfronten började det hända saker först då sonen Alexander tog över 1856. En lagändring några år senare tillät blandning av malt- och grainwhisky så Alex blandade ihop sin första blend. En whiskydynasti föddes och 1889 axlade yngste sonen Alec manteln. Hans kollega James Stevenson myntade firmans slogan: ”Johnnie Walker, born 1820 – still going strong.” Paret köpte Cardow Distillery (idag Cardhu) på Speyside 1893 och tre år senare lågländaren Annandale (som ju återuppstod 2007 i modern regi). 1908 inregistrerades varumärket Johnnie Walker och firman saluförde tre varianter: Old High White Label, Special Red Label och Extra Special Black Label. De senare fick flygande start men den billiga White Label gick trögt och slopades. Tidens whiskybaroner var stolta oberoende herrar. Men när den alltid så viktiga amerikanska marknaden drabbades av alkoholförbud 1920 ändrades strategin hos de ledande whiskyhusen. De tre största – Walker, Buchanan och Dewar – gick 1925 ihop med Distillers Company, jätten som kontrollerade merparten av grainwhiskyfabrikerna. Av alla stjärnor i gruppen var det Red Label som lyckades bäst. 1997 fick man iväg 7,9 miljoner nioliterslådor, snart sprängs 14-miljonersvallen. Närmaste Scotch är egna 12-åriga Black Label med 5,9 miljoner lådor. Det är något magiskt med Johnnie som är svårt att förklara. Enda utmanaren till Red är Ballantine’s Finest som får iväg ”ynka” 5,6 miljoner lådor. Black Labels envig mot ärkefienden Chivas Regal verkar vara avgjord. 1997 låg Black 50 000 lådor efter med 3,5 miljoner. För fem år sedan var kampen fortfarande jämn men idag ligger Chivas miljonen (!) lådor efter. Och här vill jag gärna tro att smaken gör skillnad, få blends i världen kan matcha superwhiskyn Black Label när den är i sitt esse.
I Sverige dricker vi annorlunda. Bara två sorter överlappar topplistorna för svensken och den globale whiskydrickaren – våra favoritskottar Famous Grouse och Grant’s. När topp-3 internationellt är idel ”familjära” killar som Johnnie och jänkarna Jack och Jim får vi förutom Grousen skräck-kanadicken Lord Calvert med tunnisen Black Velvet i släptåg. Dessutom bälgar vi i oss skumma Scotch-märken som High Commissioner, Dundee, Talisman och Stewart’s. Plus nye populisten Latitude 55° på PET-flaska (!). Lite whiskykultur tillför i alla fall Tullamore och Jameson, irländskt har alltid gått hem i stugorna. Man kan verkligen undra hur medel-svensken kan se sig själv i spegeln efter en blöt kväll med det här underliga gänget? Vi i whiskysvängen känner inte igen oss. Men faktum är att vi ju bor i brännvinsbältet där fylla och lågt pris betyder mer än upplevelse och smak.

MÅLET MED TESTET var att jämföra kvaliteten på den whisky som dricks här hemma och ute i världen. Stämmer det att vi svenskar kolkar i oss skitwhisky medan världsbefolkningen får de bra grejorna? Tyvärr är det precis så det är. Vi får det vi vill ha och dricker det vi är värda. Svenskens förkärlek för Canadian whisky är skamlig. I alla fall när sorterna heter Lord Calvert och Black Velvet. Velvet är verkligen usel, spritig och brännvinsaktig. Calvan överraskade dock positivt, vi hade väntat oss värsta rävgiftet men fick istället söt och fyllig sprit som var riktigt anständig. Fast i jämförelse med internationella bästsäljaren i kategorin, Crown Royal, undrar man hur svensken tänker. Crown har karaktär och variation, en hel liten berättelse att njuta av. Den starka ställningen för billig Canadian förklaras av att whiskyn lånar drag av vårt traditionella brännvin. Men när dör det gamla gardet ut? 1998 sålde Lord Calvert 164 000 lådor, ifjol dryga hundratusen. På 15 år har märket backat 38% men på sistone har nedgången bromsat in. Tappet de senaste fem åren är bara 8%. Hygglig Canadian fyller visst sin funktion smakmässigt.
Men om nu transatlanterna gör så bra whisk(e)y varför dricker vi då inte mer bourbon? Förklaringen är den motsatta, amerikansk straight whiskey har för mycket smak! Varje gång jag kärleksfullt kramar ett JD-glas tänker jag med sorg på vad svenska folket går miste om. Jack överraskade panelen med mer modest attityd som passar vårt kynne bättre. Jim Beam å sin sida är lugnare till sin natur men kanske lite tunn. Hursomhelst verkar svensken ha bestämt sig för att tiga ihjäl jänkarna. Irländskt har vi istället ett gott öga till. Argumenten brukar vara att whiskeyn är rökfri och lättare i stilen än Scotch. Nu finns det ju gott om rökfria blends. Det handlar snarare om att Irish whiskey är sötare med mer estrar, lite godare helt enkelt. Fast varken Jameson eller Tullamore får till det i standardformat, de är tunna och bleka, skottarna är bättre överlag. Jag dricker gärna Irish men hellre äldre blends som kan vara helt fantastiska.
 
DEN SNÅLE SVENSKEN väljer förstås med plånboken framför whiskyhyllan? Nja, på topp-12 är bara fem whiskies lågprisade kring 206-211 kr. Grousen på andra plats kostar faktiskt 285 kr och Grant’s 259 kr. Och irländarna går loss på 295 kr styck. Tyvärr är kvaliteten inte den bästa. I vår blindprovning trillar merparten in mellan 70-80 poäng. Det här är whisky du knappast bjuder kosmopoliter på. Internationella topplistan rankar betydligt högre, med några få undantag ligger whiskyn kring 85 poäng och högre. Prisläget är också högre, från 260 till 390 kr. Att hålla igång volymer på miljontals lådor går inte om whiskysmaken haltar, merparten av köparna är ju trogna kunder som kräver kvalitet i glasen. Svenskens whiskysmak blir faktiskt bättre, sakta men säkert. För 10 år sedan fanns Vin&Sprits MacScot på topplistan men 27 000 lådor har krympt till dryga 5000. Och Lauder’s har precis ramlat ur topp-12 med en tillbakagång på 42% endast övertrumfad av Stewart’s 44%. Andra märken som befinner sig i fritt fall är stackars Bell’s, övergiven av både folket och ägaren Diageo. Eller blandmalten Black Ribbon som 2003 sålde hela 19 000 lådor vilket ska jämföras med fjolårets maltwhiskyetta Glen Grant som omsatte futtiga 8400 lådor. Ribbon lever alltjämt och kränger dryga 4000 lådor. Den enda whiskyn som håller
Världens mest populära whisky (nästan)
Den internationella topplistan stämmer inte riktigt. Världens största whisky heter egentligen McDowell’s No.1, inte Johnnie Walker Red Label. Den enorma indiska whiskyscenen ställer till det. Vi snackar ”whisky” gjord på melass som i västvärlden definitionsmässigt skulle kallas rom. Hursomhelst krängs över 19 miljoner lådor McDowell’s hemma i Indien och i 20-talet grannländer. Kostar motsvarande 30 SEK helpannan i Bangalores finaffärer, Red Label går lös på 200-lappen. Vad skulle du välja om du var indier? Tvåa är Officer’s Choice med 18,5 miljoner lådor som kallas ’OC’ av fansen och säljer på klasstillhörighet med sin slogan: ”Väck officeren inom dig.” Sedan följer Bagpiper (14 milj) vars affischnamn Ajay Devgen är en av Bollywoods megastjärnor.



Bagpiper var först med att hälla whisky på tetrapak – kanske nästa steg för Systembolaget? Royal Stag (13,7 milj) produceras av Pernod Ricard och innehåller finfin Scotch som blandas ut med annat ospecificerat, enligt uppgift inte alls så pjåkig smakmässigt. Här någonstans kvalar den ”officiella” världsettan Red Label in. Men mellan Jack Daniel och Jim Beam ska ytterligare sex indier in – Old Tavern, Original Choice, Imperial Blue, Jagatjit Aristocrat, Director’s Special, Hayward. Men allt detta underliga glömmer vi nu. Redaktionens val av whisky i testet var hälsosamt konservativt, bara internationellt spridda varumärken med 100% säd i receptet från världens ursprungliga whiskytraditioner.
 
ställningarna oberoende av vanor och konjunktur är Talisman med 23 000 lådor, fast då var man 2007 uppe i 34 000, så den backar egentligen också. Vår enda raket är Tullamore som för 10 år sedan låg 10 000 lådor bakom konkurrenten Jameson men idag nästan fördubblat volymen till 36 000.
Men den svenska topplistan är helt enkelt för sorglig. Den enda flaska jag kan tänka mig att köpa privat är 86-poängaren Bell’s, möjligen Grant’s (om formen vore bättre). Och då vet jag att sju pavor på internationella listan är lika bra eller bättre. Värst var dock att Johnnie Walker Black Label föll igenom totalt. En whisky som jag tidigare krönt med 94 poäng halkade ner till usla 84. Istället steg oväntat en gloriös Red Label till skyarna med 88 poäng. Två andra internationella bubblare var Dewar’s med 86 poäng och J & B Rare 85. Och att Ballantine’s får 87 är väl ett slag i ansiktet på alla förståsigpåare som anser att sådan ”gammelmansdricka” borde bannlysas. För att inte tala om gamle Chivas. Den (fortfarande) utskällda gubbwhiskyn har aldrig varit dålig men ofta alltför tandlös. Nu slår 12-åringen till med all-time-high, 91 poäng. Har aldrig sett klassikern (som min far alltid kom hem med från flygplatserna) i bättre form. Bunkra! Det är naturligtvis logiskt att de största och mest prioriterade varumärkena är bäst i test. Rimligen går de viktigaste faten i hela Skottlands fatreserv till just dessa drycker. Man undrar vilka fat som blir över till stackars High Commissioner? Svenskarna går i bräschen för maltwhiskyvågen. Tänk om denna fina whiskykultur kunde sippra ner i de arma befolkningslagren. Fast Johnnie lär vi inte få se röken av ändå. Snobben i den röda frackrocken har till och med lämnat Europa bakom sig. Förutom USA tjänar han sina pengar i Brasilien, Mexico, Thailand och Kina.
 
Försäljning whisky globalt
Miljoner 9-literslådor 2012
1. Johnnie Walker Red Label Scotch 40% 13,5
2. Jack Daniel’s Tennessee 40% 10,7
3. Jim Beam bourbon 40% 6,3
4. Johnnie Walker 12 år Black Label Scotch 40%
5. Ballantine’s Finest Scotch 40% 5,6
6. Crown Royal Canadian 40% 5,2
7. Chivas Regal 12 år Scotch 40% 4,8
8. J & B Rare Scotch 40% 4,6
9. Grant’s Scotch 40% 4,5
10. Jameson Irish 40% 4
11. The Famous Grouse Scotch 40% 3,2
12. Dewar’s Scotch 40% 3
 

13,5
10,7
6,3
5,9
5,6
5,2
4,8
4,6
4,5
4
3,2
3
Försäljning whisky Systembolaget
Tusentals 9-literslådor 2013
1. Lord Calvert Canadian 40% 101
2. The Famous Grouse Scotch 40% 79
3. Black Velvet Canadian 40% 43
4. Bell’s Scotch 40% 38
5. Tullamore Dew Irish 40% 36
6. High Commissioner Scotch 40% 33
7. Grant’s Family Reserve Scotch 40% 32
8. The Latitude 55° Scotch 40% 30
9. The Dundee Scotch 40% 29
10. The Talisman Scotch 40% 23
11. Stewart’s Scotch 40% 22
12. Jameson Irish 40% 22
 

101
79
43
38
36
33
32
30
29
23
22
22



Aflodal tycker till om whiskytoppen i Sverige och globalt!


 
Publicerad: 8/27/2014
Läs fler reportage
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com