Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!

 
 



 

 
Whiskyspot testar 17/18-årig premium-malt



Okända Craigellachie bäst – bryter ny smak-mark

Whiskyspot har gjort det största premium-testet någonsin: Trettiofem 17/18-åringar har blindtestats. Kategorin växer på bredden men upplagorna krymper och priserna galopperar – det skiljer 900 kr mellan billigaste och dyraste whisky! Bäst är rookien Craigellachie som charmar med okonventionell smak av 1800-tal. Ni läsare bjöds in för att utmana Henrik Aflodal men fajten uteblev, folket går i takt med experten.

PREMIUM
-KLASSAD whisky ska vara den godaste. Dyr men inte oåtkomligt dyr. Om standard i maltwhiskyvärlden är 10-12 år, är premium 17-18 år, därutöver benämns de luxe. Förutom priset som efter 21 år blir alltmer skräckinjagande är tillgängligheten särskiljande. Lyxpavorna är fåtaliga och ges ut i små upplagor, en 18-åring finns i hyfsat många exemplar med relativt stor geografisk spridning. Så här såg marknaden ut något decennium bort men nu börjar allt gå överstyr. Många av dagens 18-åringar är strikt limiterade och det går inflation i priserna. När Macallans sherry-legendariska 18-åring passerade 900 kr för några år sedan tänkte man att priset var oskäligt. Idag kostar mer än hälften av pavorna däröver. Illa eftersom kategorin alltmer börjar likna den exkluderande de luxe-klassen. Just Macallan är ett rån med en prislapp på nära 1500 riksdaler! Annars är ju detta den mest arketypiska av alla 18-åringar. Den gavs ut redan 1978 hemma på Speyside, den första officiella releasen följde 1984 (årgång 1966). 2002 var man tvungen att överge årgångstänket, på etiketten stod för första gången: ”Whiskies distilled in 1984 and in earlier years.”
Världen har aldrig skådat så många 18-åringar. Hur är det möjligt, whiskyförråden sinar ju? Världsbefolkningens vurm för att pimpla singelmalt har de senaste åren ökat kraftigt vilket gör att 10-12-årig standardwhisky fått leveransproblem. Man frågar sig hur det kan finnas äldre fat kvar. Inget sker av en slump i whiskysvängen. Sovjetiska flerårsplaner är vardag. I mitten av 1990-talet hade branschen återhämtat sig efter kräftgången på 80-talet, ny whisky lades upp i ladorna i accelererande takt. Och när singelmalten exploderade på 00-talet reserverades fat som skulle användas för framtida premium-tappningar. Just kring 2008-9 kunde de första tecknen på en bristsituation skönjas men planen var fastlagd (och faten säkrade). Det är nu när vi närmar oss mitten av 2010-talet denna whisky är klar att skördas. Och de senaste åren har en lavin av 18-åringar drabbat världen. Få pavor har varit med i ”alla tider” och det är naturligtvis de stora varumärkena som är premium-kategorins bastioner: Macallan, Glenfiddich, The Glenlivet, Glenmorangie samt mångåriga brands som Glenfarclas, Highland Park, Auchentoshan, Glendronach – och från Japan bjässen Suntorys Yamazaki och Hakushu. Öarna hakade på en bit in på 00-talet med Bunnahabhain 2005 och Jura och Bowmore 2007. Prestige-märket Dalmore kom ut ur garderoben 2009 ihop med högländaren Tomatin. Samma år hängde Islay-veteranen Laphroaig på, direkt utmanad av independent-utgåvan Smokehead. Men den stora floden är pågående, 2012-13 gick proppen ur premium-tunnan med Glengoyne, Balvenie, Benriach, Glen Scotia samt Loch Lomond. Det senaste halvåret sväller kategorin över alla breddar, ömalterna Arran och Ledaig samt Midlands-doldisen Deanston är plötsligt ute med finwhisky. Fast framtiden tillhör framförallt ett företag: Dewar sätter Craigellachie och Aberfeldy i spel och kommer med Deveron lagom till hösten. Tio klassiker fick alltså på 00-talet sällskap av ytterligare åtta men från 2012 till 2015 har tolv nya tillkommit!

Vilken whisky som är bäst beror på vad man vill åt. Jämför vi de ikoniska varumärkena vinner Macallan med sin Fine Oak över The Glenlivet, Glenmorangie och Glenfiddich. Och inkluderar vi sherry-dominanta tappningar toppar ånyo Macallan med sin klassiker före en gloriös Dalmore-pava. Men det de flesta tittar på är ju den absoluta toppen, vilka sorter får mest poäng? 93 poäng ger jag två sherry-dängare som är bättre än någonsin: Bunnahabhain och Glendronach. Gillar du sherry och vill ha två enastående pavor är köpen självklara. Lika underbar är Highland Park som väver in spännande gummi-rök i sherry-mixen. Eller rökwhiskyn Longrow (från Springbank) som vid 18 år är rökigare och brutalare än någonsin men samtidigt förstås oerhört sötgod. Kul också att den får spöa Islay-giganter som Laphroaig och Bowmore. Men absolut mest intressant är nysläppta Craigellachie, också 93 poäng (och den whisky som folket/läsarna rankar högst). Jag är helt ställd inför en whisky som verkar komma från ett annat sekel, underliga 1800-talsvibbar chockar – ingen whisky för okunniga människor. Att pavan inte finns i landet är ett övergående problem, den kommer förhoppningsvis hit senare i år. Dewar-regimen är fullt medvetna om att Sverige är en viktig marknad. Tills dess får vi den minst lika konstiga 13-åringen, självklart ett krav att ha i sitt whiskyskåp för den som vill utmana sig själv. På 92 poäng blir det godare och mer publikfriande. Här finns Macallans mäktiga tunga oloroso-pava. Och här håller japsarna till. De sötstinna asiaterna är charmanta, whisky som är överlägsen i attityd och gillas av whiskyfolk med öppet sinne som lärt sig vada stöveldjupt i estrar. Skotska Pulteney som sällan gör något väsen av sig klämmer i med en superversion av sin 17-åring, nästan lite aristokratisk i framtoningen. Och kultwhiskyn Mortlachs nya 18-åring draperad i sherry-rock känns gammal och läckert exklusiv. Ännu ”godare” är 91-poängaren Arran med sin toksöta supersmaskiga mun där lite vatten förlöser efterlängtat ek-motstånd.
Självklart måste vi väva in en rökkategori bland 17/18-åringarna. Trots att det går emot all logik. Rökwhisky är per definition hyfsat ung, optimalt just 10 år. Baksidan med lagring är ju att fenolerna sväljs och suddas ut med tiden. En 18-årig Islay-whisky smakar nästan ingen rök alls jämfört med den yngre förlagan. En viktig parameter när man bedömer rökmalt är alltså den storvulna (rika) floran av rök-aromer. Mycket riktigt gick Laphroaig i topp med 92 poäng tack vare att destillatet lyckades kriga ner eken och bevara mycket av sin energi och originalitet. Bowmore på 90 poäng väljer en annan strategi genom att involvera sherry-ek, där gömmer sig fenolerna men agerar fond för all god frukt. Smokehead förlorar på att den är karaktärsmässigt suddigare. Och utbölingarna Benriach och Ledaig våldtas hårdhänt av all ek, röken blir bara konstig och man undrar vad vitsen var, låt oss dricka skiten i rätt ålder!
Alla tester ska ha en bottendivision. Och att hamna här som premium-whisky är verkligen inte kul, man har ju missuppfattat hela grejen som är att prestera på en extremt hög nivå! Loch Lomond-familjen där Inchmurrin och Glen Scotia ingår har inget i kategorin att göra. De två förstnämnda är förstås bättre än någonsin. Loch Lomond smakar inte bara finkel och Inchmurrin går utöver höskullar. Begåvade Campbeltown-koket Glen Scotia går å sin sida bort sig i eken. Hos Jura som med åren brukar växa på bredden händer det alldeles för lite.
Alla tester har också ett mellanregister med god whisky som är tilltalande men inte säregen och storartat karaktärsfull. Dewars Aberfeldy och Deveron försvarar sin rätt att uppsöka en vanlig allmänhet som skulle bli fly förbannad om högljudd intensitet stod i vägen för ett uppsluppet samtal i goda vänners lag. Balvenie hamnar här av andra skäl, malten blir lätt trött av många år i ekfat, den tappar liksom gnistan och kommer mer till sin rätt i normal ålder. En smakmässig överraskning är doldisen Deanston med ringande mentol-ek som den
värsta 30-åring. Ett destilleri att hålla ögonen på, vanlige 12-åringen är också säregen, överbelamrad med gammelestrar som vore den plus-20. Många destillat håller sig här kring 90-strecket. Tomatin skulpterar vackert sherryn kring en ryggrad av ek. Glenfarclas är en sansad sherry-pava som kan så mycket mer än att bara rapa starkvinsreferenser. Här
Premium-malt Systembolaget (försäljning 2014)
De stora varumärkena är givetvis mest populära men visst har svenska folket god smak!
1. The Glenlivet 18 år 43%, 590 kr
2. Highland Park 18 år 43%, 799 kr
3. Laphroaig 18 år 48%, 759 kr
4. Macallan 18 år sherry 43%, 1495 kr
5. Glenfarclas 17 år 43%, 360 kr (35 cl)
6. Yamazaki 18 år 43%, 1299 kr
7. Glendronach 18 år Allardice 46%, 729 kr
8. Balvenie 17 år Doublewood 43%, 919 kr
9. Bowmore 18 år 43%, 799 kr
10. Glenmorangie 18 år Extr Rare 43%, 901 kr
11. Glenfiddich 18 år Ancient Reserve 40%, 809 kr
12. Bunnahabhain 18 år 46,3%, 999 kr
6864 ltr
5350 ltr
3960 ltr
397 ltr
355 ltr
314 ltr
146 ltr
132 ltr
85 ltr
68 ltr
62 ltr
61 ltr
90 poäng
93
92
92
90
92
93
84
90
89
89
93
finns också whisky som kanske inte sticker ut rent ”konstnärligt” men levererar multum. Det här är kanske själva hjärtat i kategorin, just det som definierar en premium-whisky – mångsidig och snyggt utlagd med lagom karaktär. Jag skulle när som helst till vem som helst kunna ställa fram en pava av mega-kändisarna Macallan Fine Oak, The Glenlivet, Dalmore, Glenmorangie eller Glenfiddich. För ärligt talat, vem skulle kunna bli besviken? Det här är whisky som kanske inte förändrar dig i grunden men jag garanterar att du blir lyckligare, i alla fall för stunden.



I vin- och spritmedia är det i regel bara experter som får komma till tals. Viket kanske inte är så konstigt. De bästa provarna med de mest erfarna näsorna har den kompetens och rutin som krävs för att värdera olika whiskies. Det är oerhört svårt att hålla nära 30 singelmalter i luften under en blindprovning. En alltför krävande uppgift för lekmän. Å andra sidan vore det häftigt att tappa in på den oerhörda kraft som vanligt whiskyfolks tyckande utgör? Att låta läsarna blindtesta whisky och ge poäng men framförallt vädra sina åsikter om de olika sorterna. Förväntansfulla läsare samlades på Bishops Arms på St Eriksgatan 115 i Stockholm. Bishops ägs av hotell-kedjan Elite som undan för undan uppgraderat ställena till gourmet-pubar med god mat och ett rikt utbud av öl och whisky. Tanken är att kunna erbjuda sina hotellgäster en trivsam middagsmiljö med hög kvalitet. Samtidigt attraherar den attraktiva pubmiljön förbipasserande. Bishops-folket på Elite Palace nära Norrtull i huvudstaden välkomnade vårt läsargäng med öppen famn. Allmänheten skulle testa 24 sorter men vi delade gruppen så varje halva fick blindprova dussinet malter. Av samtalet som bubblade fram och tillbaka under kvällen var församlingen nöjda med både whisky och upplägg. Även om uppgiften var nog så tuff, påpekade Lars-Erik Andersson: ”Det är otroligt svårt att hålla skärpan uppe med så många sorter. Jag kommer att träna upp mig för att klara av den här sortens provning. Det är väldigt spännande att blinda på det här sättet.” Och visst spretade poängsättningen både inom gruppen på varje sort och för varje person mellan de olika sorterna. Men alla hittade självklart sina favoriter. Ivan Domeij tyckte Glenfarclas var kvällens häftigaste upplevelse: ”Egensinnig personlighet med lockande doft och läcker smak av fruktcocktail, något att filosofera över.” Ann-Kristin Svensson fascinerades av Bunnahabhains varierade eftersmak: ”Underbart lång, dröjer sig kvar länge, kryddig och god!” Men framförallt gick många igång på Tomatin. Lars-Erik tyckte doften innehöll allt, Curt Högbom imponerades av smaken och Lars Adolfsson menade att eftersmaken stannade kvar länge. För Björn Albino är Tomatin en whisky för evigheten: ”Lite rök blandas med honung, kryddig ingefära och sherryfat i perfekt mix.” Sedigh Sorush å sin sida gillade Glendronach skarpt, en whisky han kan tänka sig att köpa. Och för Peder Andersson var Macallans sherry-utgåva kvällens vackraste whisky: ”En explosion av dofter och smaker, drar åt många olika håll men eftersmaken håller ihop och skapar en skön helhet. Ett perfekt sällskap på fällen framför brasan.” Poesin flödade minsann. Mattias Lindberg drömde sig ut till skärgården dit han ville ta The Glenlivets 18-åring: ”Helt rätt whisky att ha framför sig vid lägerelden i solnedgången.” Viss kritik framkom också. Den kanske mest kontroversiella whiskyn var Benriachs rökare som drog på sig både ilska och lovord. Nisse Sundberg och Thomas Herkevall ville slippa se whiskyn för all framtid men Rolf Rådén tyckte den var mest spännande av alla: ”Röksmaken är fascinerande, jag associerar till oljig Volvo Amazon. Den här vill jag ha i whiskyskåpet för att visa hur rök som inte är från Islay kan smaka.” Kvällens tyngsta whisky var förstås en rökare, i alla fall för Johan Udin: ”Laphroaig har en komplex balanserad rökighet men också en riktigt fet smak. Man blir sugen på en cigarr!” För Johan Pettersson heter tungviktaren istället Smokehead: ”Här är man liten kille igen och står bredvid farfar när han tjärar in ekan.” Kvällens mest eleganta sort var Bowmore menade Peder Weitoft: ”Den har en maskulin rök med sherryfat från den fina världen.” Men för både Kaj Lindqvist och Per Ljungberg hette kvällens elegant Aberfeldy, Per konstaterade: ”Väl avvägd ek ger whiskyn en torr sötma som tilltalar mig.” Men hur ser en tänkbar topptrio ut? Peter Samuelssons prispall lyder: ”Guld till Craigellachie för sina rökpuffar och den peppriga eftersmaken, silver till fruktiga Arran och brons till rökkaramellen Benriach med sin lakrits-finish.” Preben Falkenlöve är inne på samma spår och vill ta med sig Arran, Craigellachie och Laphroaig hem. Patric Johansson listar Laphroaig, Smokehead och Craigellachie i topp men tycker egentligen att det är svårt att gradera upplevelser: ”För mig är helheten mest minnesvärd, att vandra mellan vitt skilda aromer och smaker. Det är resan mellan olika sorter som är grejen.”

Med ett prisspann på 590 till 1501 kr är frågan om prisvärdhet betydelsefull för många. Dalmores 18-åring är över 900 kr (!) dyrare än The Glenlivets. Det är ett prispåslag på 254%. Man undrar ju hur dyrbar tiden är i Northern Highlands? Dalmore är förstås 2 poäng bättre. Nu är stilarna väldigt olika men är det verkligen värt pengarna? Priset styr förstås efterfrågan. Glenlivet sålde förra året 6864 liter på Systembolaget medan Dalmore gjorde av med en enda låda! I rökhörnan smäller Smokehead på med 1202 kr och Ledaig snittar på 1100 kr, Laphroaig kostar bara 759 kr. Här får du betala 440 kr mer för en icke namngiven Islay-whisky och tappar samtidigt 4 poäng i kvalitet.
Testets vinnare på poäng/pris är utan tvekan Glendronach, femte billigast med 93 poäng. Att dricka riktigt gott är faktiskt skonsammare för plånboken än att sippa lagom gott. 93-poängarna kostar knappt 900 kr pavan i snitt – under 800 pix för Glendronach och Highland Park med superduon Craigellachie och Bunnahabhain för tusingen. Mellanregistret kring 90-92 snittar på 1050 kr per pava. 92:orna är svindyra Hakushu, Yamazaki och Macallan. Tur då att vi får Laphroaig för strax över 700 kr. På 90 poäng finns klippet Tomatin för bara 643 kr. Under 90 är medelpriset 800 kr, bara hundringen billigare än stjärnwhiskyn i topp. Om jag var du skulle jag fylla kassen med 93-gänget i första hand. Å andra sidan är kanske varken pris eller prestanda viktigast, karaktär och stil är ju maltwhiskykulturens kärna.

 
Världens största test av 17/18-åringar
Vi har lyckats få fram över trettio 17/18-åringar till det mest kompletta premium-testet någonsin. Whiskyexpert Henrik Aflodal har noggrant blindtestat alla sorter. 100-poängskalan har använts och snittpoängen hamnade på höga 89, med 93 som högsta och 80 som lägsta. Rekordhög poäng men så handlar det också om högpresterande premium-whisky. De allra bästa malterna får rubriken ’Favoriterna’. Övriga +90-pavor ryms inom ’Den goda medelklassen’ och den whisky som faller därunder benämns ’Vardagligt till småtråkigt’. Kategorin rymmer självfallet inga riktiga stolpskott, utan allt är drickbart men de lägst rankade är inte värt besväret att släpa hem från affären.
24 av sorterna lät vi sedan läsekretsen prova på Bishops Arms i Stockholm. Gruppen delades i två halvor som blindtestade vardera 12 sorter. Poänggivningen spretade rejält, många höga poäng varvades med (alltför) låga. Det är svårt att hantera poängskalan på rätt sätt när man inte jobbar professionellt med att testa drycker. Den genomsnittliga läsarpoängen ligger några pinnhål lägre än expert Aflodals enskilda bedömning.
Utbudet har som sagt aldrig varit större. Men tyvärr fattas några viktiga 18-åringar. Mest saknad är kanske klassikern Aberlour som gjorde singelmalt-karriär redan på 1980-talet och då fokuserade på den amerikanska marknaden. I modern tid fanns deras 18-åring fram till 2008 endast i Frankrike men tog sedan steget ut i världen, tyvärr inte till Sverige. Av större magnitud är att storbolaget Diageos premium-katalog saknas. Vi hade korn på Caol Ila och Talisker i Danmark men tyvärr hann buteljerna försvinna innan vi kom till skott. Icke-Norden-profilerade destillerier som Cardhu, Knockando och Dufftown kunde vi inte heller få fram.


FAVORITERNA (93 poäng)

Craigellachie 17 år 46%
SB-nr 85803, 749 kr

Aflodal 93 <> Folket 91

Tungvrickande Craigellachie (kreGELL-eckii) var larger-than-life-typen Peter Mackies (från Lagavulin) skapelse. Vid tillblivelsen på 1890-talet omtalades den som ’gammaldags’ i stilen. Det har ägaren Dewars försökt återskapa när de modulerat sin singelmalt. En mix av refill hogsheads, bourbon barrels och sherry butts. För att ge whiskyn lite mer klös har man sedan lagt tillbaka maltwhiskyn i fräscha fat för att giftas samman och få en extra ek-kick. Totalt 500 lådor buteljerade i maj 2014 som lanserades på senhösten i UK och globalt. Kommer sannolikt till Sverige i höst.

Vilken enfant terrible. En hårdför karaktär som svarar upp till Peter Mackie-myten. Egensinnig terpentin-anstruken nos, lakrits/rök-skadad sorti. Munnen är i sammanhanget mest tillgänglig. Starten i söt vanilj och Champis följs av exotisk frukt med god syra, halvvägs motspänstig choklad-ek och sotiga fenoler. Lång aromatiskt läskande efterklang. Lakrits vältrar sig i syrlig frukt och söt mentol som efterhand blir sulfur. Backdrop av muffins/lagård tar på torrare sotig rökkänsla. Trivs bäst ovattnad, vatten lättar och renar, det blir liksom mildare vaniljmossigt. Definitivt en otidsenlig whisky som kliver utanför boxen och kommer att dela publiken. Därför den mest intressanta 17/18-åringen därute just nu. Premium-utgåvor dräps ju oftast av den lyxiga sherry-bilan. Men den här pavan har en alldeles egen berättelse som kommer att älskas/dyrkas av framtida hardcore Craigellachie-fans.
Bunnahabhain 18 år 46,3%
SB-nr 85503 / 999 kr

Aflodal 93 <> Folket 90

Ett av Islays mer anonyma destillerier eftersom den inte är rökig. Har levererat toppwhisky konstant de senaste åren (när rökarna på sydön svajat). Verkar ha svårt att vinna folks förtroende eftersom kvaliteten bibehålls (lagren uttöms ej). 18-åringen tas från 1st fill oloroso sherry butts. Ägaren Burn Stewart kompletterade standard-12an 2005 med nya 18- och 25-åringar. Första batchen var på 1500 flaskor med styrkan 43%. 2010 ändrade man till dagens 46,3%.

Djupt imponerande. Bunnas gamling ställer gärna ut eken utan att för den skull glömma bort all god frukt. Det är skönt med åldrad whisky som vågar smaka gammalt. Vid 46,3 ökar ekmotståndet i eftersmaken, destillatet bekänner sin ålder och blir distingerat god. Annars komplex sherry-mun med massor av exotiska frukter, tar strax in torkad frukt och praliner. Vattnad saftar frukten på och gömmer eken, whiskyn blir så där larvigt god så man blir gråtmild. Bunnahabhain framstår alltmer som Islays gigant om man nu kan undvara öns rökrapande image.
Longrow 18 år 46%
finns utomlands / ca 1000 kr

Aflodal 93

Longrow är den dubbeldestillerade rökversionen gjord av Springbank Distillery i Campbeltown. Malten håller 57-8 ppm så råvaran är verkligen rökig. Men i faten försvinner fenolerna tyvärr. Men inte i denna rekord-gamla Longrow!

Briljant fruktrök. Vanligen instängda Longrow behöver alltså tid för att komma i mål – vilket avslöjande! Plötsligt finns här rik frukt, egenartad äppelton från destillatet badas i rikare sherry-frukt. Plötsligt bolmar Campbeltown-veteranen dessutom av rök! Fenolerna är inte längre instängt betryckta, därtill variationrik rök från fastlandsdiesel till Islay-jod med torvrök däremellan. Vid 46% stegas smaken upp portionsvis och välartikulerad, vattnad vävs allt samman.
Highland Park 18 år 43%
SB-nr 437 / 799 kr

Aflodal 93 <> Folket 90

Orkneys mest namnkunniga destilleri. Något mindre än hälften är sherryfat, resten refill butts. 30-talet noggrant utvalda fat ingår i en batch.

HPs 18-åring har alltid varit en fantastisk whisky med stort register (som sig bör efter 18 år på ek). Årets version slår alla rekord. Stor rik sherry-nos med inslag av gammelestrar och mörk chokladkaka. Överallt gummi-referenser (det är röken som spökar), på djupet förändras odören till sötaktig blåmögelost. En lättsam men samtidigt fyllig whiskynäsa. Vatten rensar upp. Fruktigheten berikas visserligen – äppellemonad, druvor och engelsk fruktkaka plus florsocker. Men samtidigt försvinner gummitonen som var aromens unika twist. Munnen är bred och komplex, tung/fyllig sherry-frukt tar på pigg exotisk frukt, sent eterisk ekskjuts samt bbq-rök. Lång intrigerande finish med härligt rökgung, eterisk ek lever om, mäktig sherry böljar i botten. Långt in retar chili upp sig, värme kittlar aggressivt. Whiskyn stannar slutligen i en äppligt rökig ton. Smaken är godast ovattnad.
Glendronach 18 år Allardice 46%
SB-nr 86997 / 729 kr

Aflodal 93 <> Folket 89

Glendronach tycker nog själva att de är Skottlands mesta sherry-malt (Macallan har ju delvis övergivit sin sherry-dogm). Premium-whiskyn är tillägnad grundaren James Allardice. Uteslutande lagrad på 1st fill oloroso sherry butts.

Glendronach är Aflodals favorit i sherry-svängen. Nuvarande Allardice är fenomenalt bra. Den är, som skottarna skulle säga, ’moreish’ – man vill bara ha mer och mer och mer. Saftigt sherry-juckande pralinig smak, alldeles inpå starten ett uns provocerande vindsloft (som bara är häftigt), halvvägs pirrande krydda. Doften går åt motsatt håll, oförskämt kola-aktig som den värsta ungwhiskyn. Det bästa är att smaken utvecklas och skapar nya världar vattnad. Gommens tyngdpunkt sjunker när eken graviterar lågt. En sötsmarrig sherry-matta rullas ut, korinter spjärnar emot samtidigt som komplex ek bygger, saltkorn knastrar på lakritsbotten. På efterklangens sherry-vågor surfar mandelbiskvier, på botten saltskvalp och hovsamma ekbryt. Du behöver egentligen bara en sherryvirre och det är Allardice.

Den GODA MEDELKLASSEN (90+ poäng)
 
Laphroaig 18 år 48%
SB-nr 473 / 759 kr

Aflodal 92 <> Folket 90

Islay-legenden sålde länge bara två åldrar, 10 och 15 år. Storsäljande 10-åringen från refill-fat var en tjär-bomb som hellre dräpte än smekte. Den äldre utgåvan ikläddes flick-kropp, 50% mer ektid hade raderat ut röken och skapat en spenslig avancerad varelse som bara kännarna förstod att uppskatta. 2009 drogs 15-åringen in och vi fick en 18-årig premium-utgåva som tas från uteslutande 1st fill bourbon barrels. Fast i år när Laphroaig firar 200-årsjubileum kommer 15-åringen tillfälligt tillbaka i samma nedtonade stil, 72 000 flaskor ges ut.

Kraftpaketet LP åldras väl. Doften tappar förstås sin virilitet. Mild sötma av fruktsoda med dovare chokladkaka som fond. Röken manifesteras i en rund smörig touch av tandkräm därunder. Beskedlig attraktiv gammal Islay-rök liksom. Smaken är något helt annat. Ombytlig maltsötma som brister ut i rik fruktkaka, samtidigt fet smörig, sent skitig fenolkänsla. Lång mastig rökbeska i eftersmaken, chokladkaka med kaffestänk och i botten sött skvalpande cocktail-frukt, alltsammans stannar i medicinal jod. Utsökt balans, det är slutet som gör whiskyn. Vatten ger ännu rikare frukt-smaker. Sprudlande fruktsoda och småcitrus-7up, efterhand kryddhopar och jodlik rök. Efterklangen är väldig med medicinal jod som blir kreosotlik, tack och lov mildras fallet av honung, osynlig fruktsyra bär, kliande värme retar. Alldeles lysande gammelrök från Islay.
Hakushū 18 år 43%
SB-nr 86435 / 1501 kr

Aflodal 92 <> Folket 90

Japanska Suntorys andradestilleri. Mix av orökt och hårt torvrökt malt. Till stor del lagrad på sherryfat, litet inslag av japansk ek, resten vanlig ek. Är egentligen 43,5% men på etiketten står det 43 eftersom japanska myndigheter inte accepterar decimaler.

Den ärrade japanofilen Aflodal minns ”gamla” Hakushū 18 år som harvade omkring runt 76 poäng. I slutet av 00-talet vände kvaliteten och idag är whiskyn glimrande i sitt utförande. Utgåvan är dessutom bättre balanserad och mer normal i stilen än brodermalten Yamazaki vars konvulsiva estrighet retar upp konservativa skottofiler. Stor rik estrig arom med rom-feeling. Smekande tutti frutti-estrar i samlag med ananas, persikonektar, druvor. Vibrerande exstramande bakgrund, till och med fenoler. Rikt frejdig fruktkompott i munnen, citrus och ananas samsas med sockerdricka, strax adderas torkad frukt/russin samtidigt som kryddan höjer temperaturen ett snäpp. Vaniljsåsig exit i bladig/gräsig stil. Lång frukthulkande sorti, god äppelfrukt får sällskap av växande ek, blir torrare och vuxnare med en släng fenoler.
Yamazaki 18 år 43%
SB-nr 86837 / 1299 kr

Aflodal 92 <> Folket 90

Yamazaki är Japans första destilleri igångsatt 1924. Beläget mellan Kyoto och Osaka i ett varmt klimat. Avdunstningen är upp till 3,5% årligen och destilleriet föredrar stora butts på 400-500 liter för att inte whiskyn ska få för mycket ekkaraktär alltför fort. 18-åringen koncentrerar destillatets estrar och är verkligen en upplevelse att få smaka.

Yamazaki är den japanska traditionen in absurdum – en överlastad orgie i estrar. För söt för många. Krävs förstås att man är mångårigt insnöad på den über-estriga japanska stilen, många skott-konservativa sparkar bakut med skällsord som ’likör-aktig’. Aflodal gillar det här, ordentligt mycket. Och vem kan motstå en fontän av estrig apelsin/tangerine/hallonsylt hård snörd i läderremmar. I käften dras nektar och exotisk frukt framåt av sävliga estrar, smörig ek/paranöt äter sig långsamt in och lägger ut en lång fet eftersmak där lim-estrar smyger bland praliner och skavad ek. En 18-åring med esprit och finkänslighet mitt i detta orgiastiska hav av söta estrar. Halleluja, praise the land of the sun!
The Macallan 18 år 1993 Sherry Oak 43%
SB-nr 468 / 1495 kr

Aflodal 92 <> Folket 90

Urtypen för den lyxiga premium-kategorin. Macallans sherrydraperade 18-åring har alltid funnits där. Överlägsen, arrogant, ypperlig. Här i Sverige saluförs 2011 års utgåva, hämtad från år 1993 och tidigare. Lagrad uteslutande på 1st fill oloroso sherry butts.

Macallans 18-åring är en av whiskyvärldens mest långlivade serier. De första batcherna baserades på tidig 1960-talswhisky. Här i Sverige har turen kommit till 1993 års kok. Det är rasande bra. Typisk sherry-snok med koncentrerad ekig sherry med gammelestrigt djup – svartvinbär och körsbär. Sherry bygger långsamt i munnen, färsk tropisk frukt blandas med persikojos, gammelestrar fördjupar ihop med dammig ek mot slutet. Lång jämngod eftersmak, halvsöt och rikt estrig. Röd frukt plockar på alltmer oloroso-toner, syran kittlar hela vägen. En mäktig ek-tung oloroso-pava som känns äldre och lyxigare än sina 18 år.
Pulteney 17 år 46%
SB-nr 86999 / 849 kr

Aflodal 92

Nordligast belägna fastlandsdestilleriet ligger i hamnstaden Wick. Pulteney är flaggskeppsmalt för Inver House men har väl inte gjort så mycket väsen av sig. Balblair kommer oftare ut med mer intressanta tappningar och Knockdhu har verkligen gjort karriär i kvalitet med sin anCnoc. Nuvarande 17-åring gör ett jätteryck och därmed ett hett köptips.

Balanserad refill-ek där spirituell Pulteney tar ton mot den fylligare fetare sherry-eken som släpps ut i full frihet vattnad – då whiskyn möjligen blir godare, men den är intressantare vid 46. Doften överraskar med sin friskhet, bourbonfaten talar: Fräsch stor eterisk tuggummi-arom med kanderade nötter och mint-drops. Smaken är kongenial, ekdriven och destillatsprudlande. Vibrerande honungs- och maltsötma med blommig touch, strax torkad frukt och bitigare röd frukt, exit över kittlande ekspån och mandelmassa. Eftersmaken är lång och ekaromatiskt kliande, fritänkade spirituell med saliverande maltsötma. Suveränt lyft för Pulteneys premium-produkt.
Mortlach 18 år 43,4%
finns utomlands / ca 1800 kr

Aflodal 91

Mortlach är den kanske högst rankade malten inom Diageo. En nyckelspelare i Johnnie Walkers finare blends. Att destilleriet skulle komma ut som singelmalt förra året var därför en överraskning. Förvisso kostar varje pava skjortan och man får bara en halvliter med sig hem. Blender Matthew Crow har sidsteppat sherry-temat i tidigare Flora & fauna-utgåvan och breddat paletten sett till hela ’rangen’ med Rare Old och 25-åringen. Men just 18-åringen går delvis i forna 16-åringens fotspår med mest 1st fill oloroso i mixen kompletterat av refill-ek.

Komplex och tung som man föreställt sig att Mortlach skulle kunna vara, inte så expressiv och svängig som forna 16-åringen. Nosen andas ek-overload och käften är rätt krävande, intas i solitud med koncentration. Mättad ekig sherry-odör med sting av korinter. Inslag av terpentin med potatisskal/jordkällare i botten. Smaken är lite skarp, en droppe vatten lyfter anrättningen. Komplex mun med blommor-honung-exotisk frukt. Strax ekaromatisk cigarrlåda som rullar över i stimorol-exit. Lång eftersmak med aromatiskt pirr, liksom torr med en släng eucalyptus-ek som masseras av svängig halvtorr oloroso-sherry och levande exotisk frukt med bitande syra. Som du läser innehåller denna 18-åring massor av ek. Whiskyn rör sig som en åldring fast virilt och bestämt.
Arran 18 år 46%
SB-nr 85562 / 849 kr

Aflodal 91 <> Folket 86

Buteljerad i februari 2015. Tagen ur oloroso sherry butts. Lanserad i Arrans webbshop 16 mars för £73. Limited edition på totalt 9000 flaskor.

Tänk vad tiden går fort, plötsligt är ”ny-whiskyn” Arran 18 år! 10-åringen kom 2006, 14-åringen 2010. Arran som alltid föredragit bourbon-fat tar det säkra före det osäkra och drar sin gamling ur oloroso sherry butts. Sherryfaten gör whiskyn sötare än någonsin, rätt banal vaniljnos med sherrydraperad torkad frukt där lite päronpastill charmar, men på tok för söt. Tur då att vi får en sötbelamrad godistung käft med härligt ekpådrag. Rik och lång fruktserenad med päronpastill i förstone, strax krämig sherry följt av rejäl kryddpush. Lång och rätt ekstram avslutning, mjuk sherry vinner, värmande och efterhand alltmer eterisk, småfenoler busvisslar längst bort. Häftigt nog friläggs mer ek med lite vatten i glaset. Smaken intensifierar sin sötma, honung tar på godis och fruktbombar päron och nektar. Halvvägs hovrande choklad-ek/konfekt och sent sälta. Lång frukttokig refräng, äpplig med päronsoda och sherry i form av fruktkola. Rejäl ekskjuts, pirrande värmande, i basen lakrits. Du som missat att Arran är en av de stora skottarna numera förstår att barskåpet måste fyllas av alla åldrar.
Tomatin 18 år 46%
SB-nr 86048, 643 kr

Aflodal 90 <> Folket 90

Höglandsdestilleriet Tomatin har alltid varit underskattat. Men när man 2009 plötsligt började satsa på singelmalt kom kraften och kvaliteten i destillatet fram. Numera en aktad singelmaltmakare. Whisky från refillfat flyttas efter dryga 16 år till 1st fill oloroso sherry butts för en slutputs på 2½ år.

Underbart skulpterad 18-åring med ordentlig ekdimension och egenartad sherry-frukt. Skojfrisk doft av ljus frukt och söt fudge med kaffe/farin i basen, ovan oloroso-stråk. Sötsmarrig smak av färsk frukt åt tangerine-hållet, strax salladsblad med apelsinstick, sent oboy/kakao. Lång fudgelik knäckig sorti med rökspår, vinnande mentol-ek och lagom värme. Vatten ökar bara ekeffekten som kör över fruktbredden, å andra sidan balanseras den yvigt sköna eftersmaken. Det här är bra, skaffa en pava.
Bowmore 18 år 43%
SB-nr 80026 / 799 kr

Aflodal 90 <> Folket 90

Känd som Islays medelrökare. 18-åringen kom i januari 2007 som ersättare för forne 17-åringen. Precis som 15-åriga Darkest involveras sherryfat för att runda av whiskyn. Lagrad på mix av barrels och refillfat samt 1st fill sherry.

Lagom gammal Bowmore är oftast en härlig upplevelse. Så ock nu men doften har fått sig en törn energimässigt. Karamellig sockerlagsenkel med lite citrusinfluenser, röken bidrar på avstånd med bbq och tallris. Men smaken är det drag i, sherry-eken plockar förstås bort de uppenbara röktonerna, precis som med 15-åriga Darkest, men de finns där latent som fond åt all härlig frukt. Whiskyn får en neutral läderartad start i munnen, snart breder maffig grunge-frukt ut sig, hallonsylt och plommonsaft växer till sig, en släng rök tränger igenom mot slutet. Eftersmaken är lång och är lagom röksprängd. Sherryn bidrar med hallon-läsk, eken spottar fram söta TULO-tabletter, efterhand ljusare med mjölkchoklad-konfekt. Med vatten doftar det karamellig tobakrök, geléhallon anas. Smaken förändras inte mycket men mot slutet kopplar whiskyn in eken på allvar, stor ek-konfekt-finish och ett vertabelt rökembargo med torvrök insnärjd i cigarrök. En formbidabel Islay-gamling som inte behöver framhäva sitt ursprung, den vårdar sin goda frukt och bjussar på både rök och ek i lagom doser.
Glenfarclas 17 år 43%
SB-nr 497 / 360 kr (35 cl)

Aflodal 90 <> Folket 87

Blandas schablonmässigt på två delar refillfat och en tredjedel sherryfat. Receptet justeras utifrån smak. Från början tänkt för duty free enbart, numera tillgänglig i vanlig handel.

17-åringen är en opålitlig sälle. Way back 2004 snittade den på 91 poäng men ifjol var den nere och vände på halvklena 79. Den halvflaska man kränger på SB just nu är en cracker på 90 poäng! Stor arom av punschpralin/arrak, syrén-air emellanåt och ibland enekvistar. Understundom även gummislang (verkar innehålla äldre whisky än 17 år). Det är hursomhelst bedårande ekivokt. Smaken är fyllig och sötsvullen. Först rompraliner, sedan faller blommor/syrén in, därpå torkad frukt. Andra halvan är krämig och marmeladig med kumquats, tilltagande oljig. Eftersmaken är lång, krämig exotisk frukt lever ut, värmande ekkrydda förlänger och halvtorra fenoler adderar ett oväntat skikt – häftigt!
The Macallan 18 år Fine Oak 43%
SB-nr 70548 / 1495 kr

Aflodal 90 <> Folket 87

Fine Oak är en mix av tre sorters ek. Vanliga bourbonfat möter sherryfat av spansk respektive amerikansk ek. I labbet börjar man med lika delar och viktar sedan proportionerna för att hitta husstilen.

Prestige-destillatet Macallan infriar förväntningarna, det är ren lyx, och inte så sherry-indränkt heller. Medelstor ren arom av gräs och polerad ek med lite Tulo tablettask. På djupet märks sherry/knäck-dimensionen. Lång och rikt sherry-vaggande smak, som balanseras av eken och får en liten ek-kick mot slutet. Fet krämig lång eftersmak, mustig sherry och mastig eterisk ek. Stannar i munkänsla av oloroso och läskeblask.
The Glenlivet 18 år 43%
SB-nr 543 / 590 kr

Aflodal 90 <> Folket 89

Bästsäljande premium-malt på Systembolaget, mest prisvärd i utbudet. Mix av sherry- och bourbon-fat.

Klassiska 18-åringen är formstark nu: Häromåret var den eksänkt, frukten bortdribblad. Nu är allt på plats. Sherrynosen är rik och stor. Smakrik sherry-matta vecklar ut sig i munnen, sent oljig ek. Lång avslutning, livlig sherry med bra syra, bitig ek river skönt, allt stannar i sötlakrits. Aromen ljusnar med lite vatten, nektar och ananas uppenbaras. Munnen fetnar, rik sherry som förut men mot slutet briserar krydda ihop med ljusare tropisk frukt. Lång röksprängd/ekpirrig avtoning, sherryprunkande förstås, torkar upp allteftersom. Eftersmaken plockar på sig en extra poäng vattnad när eken väcks. Jobba intelligent med vattning (trots låga 43%) så intensifieras upplevelsen. En avancerad 18-åring som sätter ribban för premium-kategorin.
Dalmore 18 år 43%
SB-nr 85157 / 1501 kr

Aflodal 90 <> Folket 85

Northern Highlands-ikonens 18-åring har legat 14 år på bourbonfat, därefter 4 år på 30-åriga Matusalem oloroso sherry butts. Lanserad 2009.

Dalmore har rykte om sig att vara sherrykungen framför andra. Ändå är det just de första 14 bourbonfatåren som bygger in djup och komplexitet i deras 18-åring. Doften är förvisso onödigt sherry-dominant. Dämpat medelstor röd frukt med lagom syra men centralt en obekväm odör av potatiskällare samt i kanten terpentin/gran. Det är smaken som talar i den här whiskyn. Komplex fruktighet som växer storartat och breddas, från syltad röd frukt till torkad och så förstås tårdrypande sherryslingor. Den vanliga eken tillför en spännande furu-aromatisk ton. Eftersmaken är lång och lagom fyllig, bourboneken balanserar den rika sherryfrukten snyggt och bygger in en pirrande värme plus lite ljus lychee-frukt. Som sagt: glöm doften, gå all-in på smaken, bättre sherry-dram får man leta efter.
Glenmorangie 18 år Extremely Rare 43%
SB-nr 40401 / 901 kr

Aflodal 89 <> Folket 88

Efter 15 års lagring på 1st fill bourbon barrels flyttas 30% över till nya sherry butts. Efter ytterligare 3 år blandas versionerna samman. Ungefär en tredjedel av whiskyn har alltså slutlagrats på sherryfat.

Högländernas ekvilibrist är i sitt esse som 10-åring. För att inte den äldre utgåvan ska begravas i ek lyfts en del av whiskyn ut och mjukas upp i sherryfat. En klassisk och stabil whisky med storsäljarkvaliteter. Fint balanserad nos med sherry och frukt. Munnen blir däremot lite för fet, frukten stretar emot men dukar under för sherry-tjocka. Efterklangen är mer avancerad, blir fylligare och sötare igen med rökbestänkt ryggrad. Man undrar ju hur whiskyn skulle bli utan sherrypåhänget? Aflodal spekulerar i att mixa 1st fill bourbon med en betydande del refill-fat.
Deanston 18 år 46,3%
SB-nr 85868 / 1029 kr

Aflodal 89

Anonymt Midlands-destilleri ägt av Burn Stewart (som ju har mer namnkunniga Bunnahabhain). Whiskyn består av refill-ek som överlevt sedan slutet av 1990-talet, antagligen destinerad till blends från början. För att släta över mentoltonen och ge whiskyn lite liv har allt lagts över i 1st fill bourbon barrels mot slutet av lagringstiden.

Deanston är underskattad. Tappningen känns smakmässigt gammal och imponerar. Eken breddar och fyller ut utan att tynga ner och beskbrottas, istället friskar den på i en mentol-stil som brukar uppstå närmare de 30. Doften å sin sida tillhör en 10-åring, tack för den häftiga smaken. Deanston tycks ära gammalmodig ekbejakande whisky. En trend som förhoppningsvis växer sig starkare i branschen i stort som motvikt till mer lättköpta sherryfatsegrar.
Glenfiddich 18 år Small Batch Res. 40%
SB-nr 83569 / 809 kr

Aflodal 89 <> Folket 85

För några år sedan bytte Glenfiddich namn på sin Ancient Reserve till Small Batch Reserve och drog ner på volymerna. 18-årig whisky från totalt 150 bourbon- och sherry oloroso-fat blandas. Whiskyn gifts samman i 3 månader innan buteljering. Vi testade batch no 8540.

Gammal Glenfiddich är alltid spännande, det blir inte bara sherry utan en massa annat intressant också. Här finns pigg ljus doft av tablettask (fruktgelé-figurer). Maltmunnen brister ut i fruktsallad, komplex ek lättar strax upp. Eftersmaken är ett veritabelt fruktkalas med mild choklad-ek och blommiga referenser. Levererar kvalitet. En typisk premium-utgåva som får agera måttstock i den lyxiga 18-årsklassen.

VARDAGLIGT GOTT till SMÅTRÅKIGT (upp till 88 poäng)
 
Aberfeldy 18 år 40%
duty free / ca 1000 kr

Aflodal 88 <> Folket 89

Dewars homeplace. Lanserad hösten 2014. 2000 nioliterslådor producerades. Mix av refill hogsheads, bourbon barrels och sherry butts.

Belevad världswhisky som globetrottern Tommy Dewar skulle varit stolt över, flygplatsexklusiv i sin framtoning. Tillbakadragen rund nos, glad och enkel. Just därför överraskar smaken. Börjar stillsamt sötmaltig men kommer strax igång, tuggummiläskande äpplig, smygande värme alstras halvvägs och briserar i eftersmaken, man blir uppriktigt förvånad, var kom kryddan ifrån! En god och lagom lågmäld whisky, ett sällskapsdjur at ta fram när man får fint besök.
Smokehead 18 år 46%
SB-nr 86980 / 1202 kr

Aflodal 88 <> Folket 89

Ian Macleod är whiskymäklaren som blev ’independent bottler’ och slutligen destillatör när Glengoyne förvärvades av Highland Distillers. Solida filling-kontrakt med Islay-fabriker gör att man orkar hålla igång en singelmalt-utgivning under namnet Smokehead. Ursprungligen framtagen 2006 med den svenska publiken i fokus. Deras 18-åring kom lagom till jul 2009 och tas ur refill-ek från icke namngivet Islay-destilleri.

Singelrökare som växer på en, fast det tar tid att upptäcka Islay. Doften är inget märkvärdigt, dämpad sockrig och diffust bbq-rökig. Jämn smak, sött godisaktig utan egentliga konturer. Krypande citronkaramell försöker göra något utan att lyckas. Är på väg att ge upp då en frisk eucaplyptuston dyker upp, eken vaknar! Eftersmaken är lång och lugnt torvrökig, härlig Islay-feeling. Whiskyn är förvånansvärt rökig för sin ålder. Känns dock inte riktigt premium. Något för hardcore Smokehead-fans.
Glengoyne 18 år 43%
SB-nr 85324 / 949 kr

Aflodal 88

Kom i slutet av 2012 som ersättare för indragna 17-åringen. Hälften 1st fill oloroso sherry och refill-fat.

Glengoyne ska bjuda på fruktkalas. Forna 17-åringen hade väldans god smak men lite instängd doft. Det har man rättat till nu. Sherry-fyllig arom med exotisk frukt, air av kanelbulle. Smaken är rund och flödar av sherry-frukt, livlig och god.
Benriach 17 år 46% “Septendecim”
SB-nr 85367 / 799 kr

Aflodal 86 <> Folket 88

Benriach är ett gammalt Chivas-destilleri på Speyside med egen golvmältning som (i hemlighet) kokade rökwhisky för att använda i blends. När stället 2004 knoppades av till blender Billy Walker med sydafrikanskt kapital i ryggen upptäckte man guldgruvan av rökwhisky. Whiskyn ges kryptiska latinska namn, ’septendecim’ betyder 17. Lagrad i ex-bourbon barrels. 17-åringen fick premiär i januari 2012.

Knäpp rökwhisky på alla sätt. Stor livlig doft av enerök. Smaken är långsam med obestämbar sötma, liksom smörig sötkolafruktig, halvvägs bladig rökbeska som är rätt jobbig. Enkel efterklang av sötaktigt verkstadsgolv. Att Benriach har sin alldeles egen version av rök vet vi men med åldern blir röken liksom kvalmigt instängd.
anCnoc 18 år 46%
SB-nr 40459 / 799 kr

Aflodal 86

Knockdhu heter destilleriet egentligen. En Speyside-fabrik som ligger i byn Knock. 1993 bytte Inver House namn på whiskyn till an Cnoc efter påtryckningar från förre ägaren Diageo som marknadsförde malten Knockando. Gäliska Cnoc-an-Dhu betyder ’den svarta kullen’ (an är bestämd artikel), an-Cnoc blir därmed ’kullen’. Cnoc-Dubh utläses ’svart kulle’. Bra att veta, eller hur? 18-åringen lanserades i UK 5 nov 2014 och kom till Sverige i juni 2015. Whisky från 1st/2nd fill barrels slutlagras på 1st fill sherry, totalt 6000 flaskor.

Hetlevrad mot strömmen 18-åring. Man har försökt runda av med sherry-ek men inte lyckats helt. Kort efter starten pang på-frukt, citrus stiger brant och värme river. Långt efterspel, bitande citrus likt askorbinsyra, värme underbygger. Snacka om allvarlig syrasårande attack som vässas i eftersmaken av heta kryddor och får munhålan att värka en evighet. Vatten normaliserar något, men käften är fortfarande skarpladdad. Som helhet för het och vass i smaken. 16-åringen är ju också kaxig men där får eken kontroll på frukttiraderna som bär med sig betydligt mer sötma. Frågan är om sherry-finishen ökat på syran istället för att mildra den?
Deveron 18 år 40%
lanseras globalt hösten 2015

Aflodal 85 <> Folket 85

Macduff har sålt sin maltwhisky under namnet Glen Deveron. Nu förbereds en relansering där ”glen” droppas. Vi är först i världen att exklusivt få testa nya 18-åringen.

Macduff inte gjort någon större karriär som singelmalt. Fabriken vid Nordjökusten är till för jätteblenden William Lawson, kioskvältare i Frankrike. Det är dit Deveron ska gå, till hyfsat alldagliga sammanhang. Det gäller alltså att inte sticka ut för mycket, inte smälla på med stor karaktär. Doften är också smekande mild liksom första halvan av munnen, sedan brakar plötsligt en ek-jätte in över gomseglet! Oväntat dramatisk Deveron, denna snälla malt tar sig nästan vatten över huvud när eken brassar på med allt den har. Med tanke på destilleriets bleka ’track record’ är det förstås lite spännande.
Balvenie 17 år Doublewood 43%
SB-nr 85165 / 919 kr

Aflodal 84 <> Folket 85

Världsettan Glenfiddichs systerdestilleri. 17-åringen kom 2012. Lagrad på vanliga ekfat men har fått en slutputs på hela 5 år 1st fill oloroso sherry butts.

Balvenie trivs bäst med lagom mycket ek. Destillatet har ju en del muskler som kommer fram efter 10 år men verkar brytas ner fortare än andra destillat. 17-åringen är trögstartad och trögflörtad. Äppelsaftig mun som direkt drabbas av fet ek och mynnar i stockad fruktexit. Lite vatten drar bort den feta ekfilten och släpper ut frukten: Mild tutti frutti-smak med nektar och konfekt, kliande ek stagar, spridda fenoler i svansen.
Ledaig 18 år 46,3%
SB-nr 85848 / 1229 kr

Aflodal 84

Isle of Mulls destilleri heter faktiskt Ledaig. Det orökta huvudnumret säljs dock under ortsnamnet Tobermory. Rökvarianterna kallas rätt och slätt Ledaig. 18-åringen är helt ny på marknaden och släpptes 17 mars 2015. Lagrad på refill-ek, har slutlagrats några månader på oloroso sherry butts. Under 1000 lådor per batch.

En motsträvig rökare som undviker de fina salongerna, hellre burdus och sjaskig i sin framtoning. Stinker gummislang uppblandat med bilskinnklädsel och kaffesump/mjuk chokladkaka – äckligt gott! Smakar som en hel fruktkorg med blomkålsrök som sötnar efterhand samt en underlig ostkantsfinish åt dieseloljehållet. Lite vatten normaliserar och lyfter smaken ett snäpp. Mer komplex med fruktvirvlar och slingrande sötrök, landar i tung diesel, ren och enkel efterklang. Detta måste vara den elakaste 18-åringen därute, inräknat Laphroaig. Men den här är fulare än vad Islay mäktar med.
Glen Scotia 18 år 46%
finns utomlands / ca 775 kr

Aflodal 84

Anonymt Campbeltown-destilleri som fick förnyat förtroende för några år sedan. Snäppet rökigare än kollegan Springbank. 18-åringen tas ur bourbon barrels. Lanserad 2013.

Lurig premium-satsning från begåvade medelrökaren i Campbeltown. Luktar nämligen lite finklig, annars cocktailfrukt a la gröna druvor som alltså varvas med vindsloft och till och med ostkant på djupet. En svårjobbad whisky. I munnen längtar man till en hel hop estrar. Istället smekande vitt sötvin och druvig kartig frukt, mot slutet skitar fenoler ner en smula. Old-school på ett obekvämt sätt.
Auchentoshan 18 år 43%
SB-nr 86193 / 799 kr

Aflodal 83 <> Folket 83

Auchentoshan la 2008 om sitt singelmaltprogram med nya stålgrå tuber och kallhamrade silver-etiketter. Utgåvorna blev också smakmässigt mer stringenta och strama. Mix av 1st fill bourbon och refill-ek.

Lågländaren borde egentligen få medalj för att man vågar gå gammalt utan sherryfat i mixen. Men nog skulle lite starkvinsek göra gott? Auchentochans 18-åring är alltför asketisk och krävande. Det börjar lovande i gommen med sötad citrus och maltsuryp som tar på lite blandsaft innan stram bladbeska och ört-te får en att undra vad som hände?
Springbank 18 år 46%
finns utomlands / ca 900 kr

Aflodal 82

Springbank har haltande utgivning eftersom fatförråden är knappa. 18-åringen har kommit och försvunnit i omgångar. Senast det begav sig 2009 var den rent fantastisk, nu är det vingligare igen. Mix av åtta delar sherry-ek och två delar bourbon barrels.

Osäker version av 18-åringen. Brottas med slabbig sherry-ek. Sötbelamrad nos där sherryn stänger in mer än släpper loss destillatet. Jag hävdar med en dåres envishet att SPR inte trivs i sherry-tunnor. Doften av gräddkola och äppelskal störs av gummiliknande rök. Mocca/kaffe-smaken ur startblocken är inte kul, tack och lov glider vi snart över i fruktsuryp. Den jod-tunga sötrökiga eftersmaken är välbehövlig, om än förvånande, vem hade trott att rökdestillatet skulle ha sådan kraft efter nära två decennier. Men det söta behärskar scenen hela vägen, tyvärr.
Loch Lomond 18 år 43%
finns utomlands / ca 775 kr

Aflodal 81

Loch Lomond har inte direkt rosat marknaden med kvalitetswhisky. Standardversionen beskylls snarare för att vara finklig. Den här 18-åringen tas från refill-ek.

Blek 18-åring, lite beige och lagom motvals. Eken lyckas hyfsa till de värsta avarterna. Whiskyn har en mild grape-beska i munnen som fångas upp av sötare honung som i sin tur föder lite gladare äppelskal. Denna återhållsamma beska gör whiskyn trevlig och rätt så god. Aflodal är hyfsat nöjd men det finns mycket annat som är mycket bättre.
Jura 18 år 40%
SB-nr 87334 / 701 kr

Aflodal 80 <> Folket 80

Presenterades 2007 som ersättare för 21-åringen som då tog slut. Blandning av oloroso sherry butts och bourbon barrels.

Jura brukar sträcka på sig och fördjupas med åren. Det här är en vinglig 18-åring. Fadd odör av malkulor, tunt höig med lite tablettask – tveksam lukt i premium-sammanhang. Diffust hö-anslag i munnen. Händer inte mycket men plötsligt dimper tomat ner, spännande! Slutklämmen går också hem med en liten rökskyla som livar upp.
Inchmurrin 18 år 46%
finns utomlands / ca 750 kr

Aflodal 80

Loch Lomond kallar sin ”finare” singelmalt för Inchmurrin. Man använder en ställbar kolonnbaserad pot still där tyngden i destillatet varieras, faktiskt kokas hela åtta olika maltwhiskyvarianter i fabriken. 18-åringen lanserades 2013. Lagrad på 1st fill bourbon barrels och refill-fat.

Frågan är om man ska göra en 18-årig whisky bara för att man kan? Aflodal skruvar på sig. Loch Lomonds lättrökta destillat Inchmurrin är über-boring som 12-åring, hötristess in finito. Whiskyn hittar åtminstone fram till frukten efter ytterligare 6 år i fat. Äppeldricka-god mun, förvisso endimensionell, snart skalbesk. Hyfsat glad pava som inte är så värst ’premium’ av sig.
 
Alla recensioner finns på www.aflodal.com

 
Publicerad: 9/11/2016
Läs fler reportage
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com