Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!

       

 


  MALTWHISKY-VM 2005:
Glenfarclas överlägsen, Glenburgie skrällde
 

 
Favoriten Glenfarclas höll för trycket och sopade banan med konkurrenterna i den första VM-deltävlingen i Nynäshamn. Den anda semifinal-platsen togs överraskande av okända Glenburgie. Kändisen Glen Moray blev sist. Whiskyexperten Henrik Aflodal lyckades pricka in resultatlistan i förväg.

Början på april. Första VM-deltävlingen i Nynäshamn. Oberoende självständiga singelmalten Glenfarclas utmanas av en räcka kustnära destillerier från nordvästra Speyside, samtliga med blending-profil. Ett sammanbitet laddat kollegium, somliga ärrade whiskyprovare, några noviser. Viss nervositet inför uppgiften märks. Att blindprova sex whiskies och avkrävas ett omdöme offentligt är mer än vad det vanliga whiskyprovandet går ut på. Större delen av publiken hade hört talas om Glenfarclas, en tredjedel hade provat den förut, och de tyckte bra eller till och med mycket bra om whiskyn. Alltså upp till bevis.

När jag drog fram min röstsedel och överräckte den till en av deltagarna före provningen, blev det märkvärdigt tyst i salen. Skulle jag hitta majoritetens smak eller inte? För mig kändes det enkelt, klasskillnaderna var stora i startfältet, fast en del personliga förväntningar kom på skam. Glenlossie borde ha varit bättre, den börjar bra men tappar bort sig mot slutet. Smaskig bred käft: malt-frukt-krydda. Stapplar tyvärr i mål i en kort ren eftersmak. Jäklans, där försvann en medaljkandidat. Blir fyra i min sammanräkning.
Än större besvikelse är Glen Moray, enda whiskyn med singelmalt-ambitioner bland utmanarna. Kollega till jättesäljaren Glenmorangie och superrökaren Ardbeg. Främst en blending-malt men alltmer betydelsefull på singelmalt-scenen. Gör bra ifrån sig normalt, en del spännande och riktigt bra ’cask finish’-versioner ploppar upp då och då. Nosen lockar och pockar med fin frukt, besk ek därbortom oroar. Trivsam maltsmak blir snart bladigt besk, eftersmaken torr och kort, stannar i gräs. Här råder måttlighetens diktatur, en dussinmalt vi kunnat vara utan. Sista plats.
Royal Brackla blir näst sist, återigen en missräkning. Egentligen en talangfull maltwhisky, här osäker och modstulen, lite deppig helt enkelt. Har helt klart goda idéer och bra fantasi, men energin att leva ut infallen saknas, whiskyn kommer av sig hela tiden.
Topptrion överraskar också. Linkwood var i försnacket guldkandidat, endast Glenfarclas 12-åring borde kunna matcha den topprankade blending-malten. Och Linkwood gör inget fel. En genomgående lågmäld whisky. Komplex utgående arom som växer med vädring. Perfekt balanserad delikat gom, ombytligt fruktig med små rörelser. Lång elegant eftersmak, mjuk frukt mörknar i lakritssötma, tonar bort i rökförnimmelse, landar i grönt äpple. Avslutningen är som ett evigt eko av smaken, en blek spegelbild av frukt-tiraderna i gommen. Men vad hjälper det mot otippade uppstickaren Glenburgie. Som många andra maltdestillerier i Allied-imperiet, anonym och grymt underutnyttjad. Här i en maxad 46-procentig ’limited release’, okänd för alla. Pigg klatschig näsa, suveränt balanserad citrusfrukt och kryddig ek. Trummar igång direkt i munnen med god syra, snart nötig sherryek, mot slutet äpple. Ruskigt imponerande gom, detaljrik och dynamisk, än bättre med en droppe vatten. Tyvärr ofullständig eftersmak, haltande efterklang, annars på väg mot 90-poängsgränsen.
Ohotad segrare är Glenfarclas, mest för att whiskyn skärper sig i eftersmaken. En totalt genomförd maltwhisky som kan räcka till en final. Häftigt självsäker. Grym godsägar-arrogant gom som respektlös stegar sig fram. Burlesk varmfodrad finish med stora skopor ek-krydda, malt och sherry. Sherryindränkt nos eggar. Bästa Glenfarclas därute just nu och tveklös etta i det här gänget.

Nynäshamnsjuryn listade Glenfarclas som överlägsen vinnare med Glenburgie som klar tvåa. Glenburgies 46 procent borgar för en intensivare mer komprimerad smak vilket alltid imponerar, i kombination med bra råmaterial blir naturligtvis resultatet explosivt och whiskyn framgångsrik. Om tredjeplatsen var det hård kamp. Efter Nynäshamnssittningen låg Royal Brackla strax före Linkwood, men när den extra Stockholmsprovningen genomförts gled Linkwood förbi med några poäng. Helt avhängda i ett tidigt skede blev Glenlossie och Glen Moray. Med andra ord ganska exakt som jag förutspått. Men jag sa ju att det skulle bli enkelt!

 

 
RESULTAT VM-PROVNING NYNÄSHAMN
1. Glenfarclas (till semifinal)
2. Glenburgie
(till semifinal)
--------------------------------
3. Linkwood
4. Royal Brackla
5. Glenlossie
6. Glen Moray
115 poäng
79
---------
29
25
13
12
 
POÄNGSYSTEM: Varje provningsdeltagare raknar sina tre favoriter – guldwhiskyn får 4 poäng, silver 2 poäng och brons 1 poäng.
Från varje deltävling går två whiskies vidare till semifinal, Nynäshamnsjuryn röstade fram Glenfarclas och Glenburgie.


AFLODALS RÖSTSEDEL
1. Glenfarclas
2. Glenburgie
3. Linkwood
4. Glenlossie
5. Royal Brackla
6. Glen Moray
Aflodal har i egenskap av expert dubbla röster.

VM-DELTÄVLING
VM-deltävlingen genomfördes i Nynäshamn 8 april. Whiskyn blindprovades av deltagarna. Kompletterande tävling i Stockholm 22 maj.
FAKTA: Maltwhisky-VM 2005
• 100 maltwhiskies möts i en World Cup. 18 deltävlingar genomförs på olika platser i Sverige. De två bästa i varje deltävling går vidare till fyra semifinaler i Stockholm, Härnösand, Malmö och Göteborg. Slutlig ’Grande Finale’ går av stapeln kring Lucia i Stockholm.
• Juryn består av ”vanliga” whiskykonsumenter som provar whiskyn halvblint, deltagarna vet alltså vad som väntar men inte i vilken ordning whiskyn kommer ut. Ordförande i varje ”jury-grupp” är Whiskyspots chefredaktör Henrik Aflodal vars resultatlista offentliggörs innan deltagarnas röster redovisas. En extra krydda för alla inblandade, har experten rätt eller inte?
• Tävlingsdeltagarna väljs ut av Whiskyspot. Det ska vara en normal whisky som är representativ för destilleriet. Kring 40-46 procent. Från 10 till 15 år. Helst bästsäljaren i
nternationellt eller i Sverige. Nästan alla destillerier i Skottland är representerade, några enstaka saknar officiella buteljeringar varför de utgår.
• Etablerade maltwhiskynationer som Skottland, Irland och Japan är med, övriga ”nya” världen exkluderas, de får växa på sig.

WHISKY

Startfältet ligger kring 10-12 år, undantaget är en ’limited release’ på 15 år.
• Glenfarclas 12 år, delvis sherryfatslagrad (40%)
• Glen Moray 12 år, delvis sherryfatslagrad (40%)
• Linkwood 12 år, buteljerad i Diageos Flora&Fauna-serie (40%)
• Glenlossie 10 år, buteljerad i Diageos Flora&Fauna-serie (43%)
• Glenburgie 15 år Limited Release, ej kyl-filtrerad (46%)
• Royal Brackla 10 år (40%)

 
STORY: Glenfarclas mot kustnära Speyside
George Grant, styrelseordförandeGlenfarclas har whiskyskottlands pampigaste entré. Destilleriet kryper ihop vid foten av berget Ben Rinnes, ett stycke bort myllrar skogspartiet Tomfarclas.
Uppstart redan 1836 som gårdsdestilleri med namnet Rechlerich Farm. Köptes 1865 av grannen, bonden John Grant. Whiskymakandet var mest en hobby fram till 1896 då sonen George totalrenoverade och byggde ut och inom tio år var succén ett faktum. George bjöds till och med in till Balmoral Castle för att jaga med kungen!
Familjen har aldrig släppt kontrollen, nu regerar femte generationen Grant, John L S med pappa George som styrelseordförande. Glenfarclas är det ena av två destillerier i Skottland med världsrenommé som ägs av grundarfamiljen (det andra är Springbank). George bor fortfarande i ett hus på själva destilleriet, sonen John är mer urban av sig och bor i Inverness. Först för några år sedan gav man upp boskapsskötseln, Glenfarclas födde upp Aberdeen Angus-kritter, nu räcker det med fårbaggar som betar av kullarna ovan destilleriet. När det gäller whiskyn försvarar männen sitt fadersarv med frenesi och fasthet, alla som buteljerar whiskyn som singelmalt i eget namn dras inför rätta. Det är ju från singelmalten familjen har sin utkomst, därför utgör Glenfaclas det eviga undantaget i en business som annars stavas BLENDED SCOTCH. Här finns inga stora John L S Grant, VDreklambudgetar, whiskyn säljer sig själv på egna meriter. Därför är den stark hemma i Skottland, men även ute i Europa och Nordamerika samt i Fjärran Östern. När det gäller Glenfarclas kan man säga att maltwhiskyn expanderar från källan. Tidigt förstod Grants att det personliga mötet med konsumenten är viktigt. Redan 1973 öppnade Glenfarclas sitt besökscentrum (ett av de första i Skottland, efter Glenfiddich). Maltmarknaden hemma i Sverige är för ung för att ha upptäckt whiskyn, men i takt med att kunskaps- och erfarenhetsmassan ökar ger nog svensken vika. Det går inte att blunda för något som är genuint bra.
Whiskyn makas på smältvatten som rinner ned för Ben Rinnes bergssidor, filtreras genom granit och ljungmossa som mjukar upp vattnet innan det når destilleriet. Glenfarclas använder Speysides största pannor vilket ger ett raffinerat attackerande destillat, kryddigt och stringent på samma gång. På traditionellt vis lagras whiskyn i första hand i sherryfat, en del förstagångs och resten återanvända, plus en liten del nya bourbonfat. Sherryn är därmed alltid närvarande i whiskyn.

Glenfarclas utmanare hämtas från Speysides huvudstad Elgin med omnejd, samtliga med kustnära läge, men glöm snacket om sälta det är bara romantiska floskler glada whiskyskribenter tar till närhelst havet är i sikte. Glen Moray ligger i utkanten av Elgin och startades 1897 i ett gammalt bryggeri. Huvudvägen västerut passerar intill och fram till 1680 låg här stadens galgbacke där kriminella hängdes. Utgrävningar 1962 av Gallowcrook Hill uppenbarade sju kranier, en med en muskötkula inbäddad i käkbenet.
Malten är annars mest känd för att vara kända Glenmorangies parhäst, fast egentligen är den en blending-malt, merparten av produktionen på 1,6 miljoner liter årligen går till blending. Släppt som singelmalt 1976 och av Glenfarclas utmanare den mesta ”singelmalten” med växande varumärke.

Pittoreska Glenburgie DistilleryGlenburgie ligger en bit västerut utanför orten Forres. Helt okänd för allmänheten, en riktig blendingmalt-doldis. Startat 1810 av William Paul under namnet Kilnflat, byggdes ut på 1870-talet och tog namnet Glenburgie. Drogs in i blended-whisky-karusellen, 1890 hade wash-pannan (den andra pannan) vuxit till 6800 liter från ursprungliga 400 liter. Köptes upp av kanadensiska Hiram Walker 1936 och jobbar idag för Ballantines. På väg in i Chivas-gruppen just nu när Allied styckas mellan franska Pernod Ricard och amerikanska Jim Beam.

Ännu längre västerut, närmare Inverness, startades 1812 Royal Brackla av Captain William Fraser inrymt i ett gammalt 1700-talsbryggeri. Karln hamnade snabbt i klammer med myndigheterna eftersom han var ovillig att betala skatt. ’His Majesty’s Customs & Excise’ bötfällde honom upprepade gånger. Vilket inte hindrade att Kung William IV 1835 utnämnde destilleriet till kunglig hovleverantör, kungen var så förtjust i whiskyn. Hans efterföljare Drottning Victoria förnyade förtroendet.
Senare i livet blending-malt. Från 1926 leverantör till Bisset’s Finest Old och Gold Label. 1943 gick ägaren John Bisset & Co upp i Distillers Company Limited (DCL, nuvarande Diageo). Renoverat 1965 och 1980 då kapaciteten fördubblades från två till fyra pannor. Sovande i sex år mellan 1985 till 1991. Slutligen sålt till Bacardi och Dewar’s 1998.

På andra sidan om Elgin står Linkwood, rest 1821 av Peter Brown, namnet togs från omgivande skogsparti. Originalbyggnaderna revs 1870 och större pannor sattes in, wash-pannan på 7500 liter och sprit-pannan på 7000 liter. Köptes 1936 av Scottish Malt Distillers (dagens Diageo). Moderniseringar följde först 1963 och 1973, då ett skuggdestilleri slogs upp intill. Nya Linkwood B producerar en närapå identisk sprit som originalet Linkwood A (gamlingen körs bara igång när det behövs). Roderick Mackenzie som var chef mellan 1945 och 1963 ansåg att allt bidrog till whiskyn, därför fick inget ändras eller ens röras, inte ens spindelväven i hörnen. Det var när han gick som stället byggdes om, för första gången sedan 1870 (närapå hundra år emellan). Idag omhuldad blending-malt inom Diageo.

Glenlossie
ligger på vägen mot Rothes och är en renodlad blending-malt, omtyckt av blenders. Byggdes 1876 av John Duff, tidigare manager på Glendronach. I drygt 20 år levererade man malt till blends men tvingades 1897 gå i likvidation. Nya bolaget Glenlossie-Glenlivet sögs upp i DCL 1930. Moderniserades på 1950- och 60-talen då också elektricitet installerades för första gången, samtidigt utökades antalet pannor från fyra till sex. Dessutom lades en ’purifier’ till efter andra pannan för att lätta upp destillatet något, Glenlossie är alltså destillerad 2,5 gånger. Delar tomt med Mannochmore som byggdes 1971.

Vill du delta i VM-provningarna?
Se www.aflodal.com för info & anmälan.
18 provningar våren och hösten 2005.

 

   
Publicerad: 6/22/2005
Läs fler reportage
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com