Convalmore lades ner 1985. Då en av Dufftowns sju pannor. 1990 tog William Grant över lagerhusen men rörde inte innanmätet. Precis som med andra avlagda destillerier som Port Ellen och Rosebank ett misstag. Nyligen meddelades att just dessa fabriker ska återuppstå, så bottenlös är saknaden. Men för Convalmore finns ingen sådan framtid. Det stängdes i en tid då branschen knäade ekonomiskt och Distillers Company passade på att rensa i sitt brokiga och omoderna destillerikonglomerat. I stan hade Distillers Company ju redan Glendullan och Mortlach och senare fick man Dufftown på halsen så beslutet kändes nog bra då. Blender Keith Law är väldigt förtjust i det här destilleriet och jag förstår honom. 2013 års 36-åring stack ut. När jag stötte på Whisky Exchanges Sukhinder Singh vid lanseringen i London var det just Dufftown-malten som gjort störst intryck, för sin häpnadsväckande fruktighet, svårbeskriven. Det Sukhinder famlade efter var sega råttor. Efter 36 år snackar vi godis-rally! Grönt äppelskal friskar i ovanpå gammalt läder, lätt kryddvarm exit där cigarrlåda vinner. Skitkul utgåva man minns. Några veckor senare ramlade jag på en kusin från samma år 1977 utgiven av Cadenhead. Precis lika frukteuforisk. Sötstinn käft, ändå luftig, plötsligt nektarin, skuggad av svartnande ek förvisso men fortfarande tillräckligt vital för att drickas.

Destilleriet är grundat 1894 med namn efter Conval Hills, sluttningen som överblickar staden. Lokaltidningen Elgin Courant skrev att ”läget nära järnvägsstationen och stadens centrum är praktiskt och kommer spara tid och pengar avseende transporter, samtidigt smälter byggnaderna in bra i naturmiljön.” Fjärde panna ut efter Mortlach, Glenfiddich och Balvenie. Grundaren Peter Dawson hade en framgångsrik blend kallad Dawson’s Perfection med blåklockan som emblem. Stilen var vaxig och rejält fruktig, bra kärnwhisky till en blend. Några år in på det nya seklet tog James Buchanan över och destilleriet fick en trygg hemvist i hans blend. 29 oktober 1909 började det brinna i bryggdelen och stället totalförstördes. Återuppbyggnaden introducerade en del nymodigheter. Mest anmärkningsvärd var kolonnpannan som kunde svälja 2200 liter wash i timmen. Men vad man skulle ha all sprit till visste ingen, destillatet mognade inte som det skulle så 1915 kastades utrustningen ut och pot stillen ställdes tillbaka. 1964 blev de två pannorna fyra, och en upparbetningsanläggning etablerades för att producera ’dark grains’ till boskap. Men 1985 var det slut. Och om inte Special Releases hade funnits hade ingen ens fått smaka på härligheten. Fyra gånger har Diageo återvänt hit. Den här gången får vi en 32-åring från 1984. En straightforward Convalmore, den smarriga fruktjosen känns igen, frejdigt äppeltema denna gång, avskalat och inbjudande, inte så extravagant sötlodande som tidigare. En obekväm bladig arom tyder på ”omogna jobbiga” refill-fat men aldehyderna ger vika för destillatets patenterade estrighet. Men någon komplexitet, eller överraskningar, bjuder inte malten på i år, Calvados-sjungande charmig istället. Fast den säregna eftersmaken fastnar i minnet. Jäst äppelmust med kvistig björksav som bäddas ner i 85%-ig choklad och gräddiga toner. Den där estrigheten är livskraftig och tar sig ut trots all ek som står i vägen. Convalmore är tillräckligt begåvad för att få återkomma fler gånger. Här finns material för en min-hausse på hysterin kring Port Ellen och Brora. Läget i utkanten av Dufftown är förtrollande så en återkomst vore väl kul! I dessa tider av osannolika comebacker måste man få drömma lite….

Convalmore 32 år 1984 48,2%

Review av Henrik Aflodal  Tyst gräsig bladig doft av kärnhus, geléfigurer bakom, överlag äppelskalig. Känns ekstörig. Vatten släpper ut kanderad frukt, allt blir sötare med äpple och fläderblom, centralt fortfarande gräs och blad.
Rik fruktsmak, äpple med ananasvibbar – gammelestrar överallt, massor av bladbeska faller in, en sorts grön ekighet. Säregen avslutning med jästig äppelmust och kvistig björksav slukas av 85%-ig choklad som är lite gräddig. Längre fruktfas vattnad. Börjar med torkad aprikos, därpå grönt äpple som blir Calvados och äppelskal mot slutet. Lång ren äppelskalig finish med en aning frisk björksav, chokladen vinner, ändar i Stimorol-känsla.

4th Special Release, refill American oak hogshead, 3972 flaskor. SB-nr 40081, 13 999 SEK.

91/100p 21 24 23 23

Vad tycker du?

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här