Utarmning eller renässans för irländsk whiskey?

0
15

BRITTER och FRANSMÄN regerar dryckesindustrin med de globala jättarna Diageo och Pernod Ricard. Annat var det förr. Kommer du ihåg kanadensiska Seagram? Eller dito Hiram Walker med sin Canadian Club. Efterkrigstiden tillhörde Canadian whisky och jänkarna styrde och ställde på den globala spritscenen. Arvtagaren till Seagram avvecklade dock dryckesdelen för att satsa på underhållning och lyckades kollra bort hela arvet. Idag är det två amerikanska bolag som gäller. Brown Forman med Jack Daniel’s i spetsen. Men framförallt Beam Inc med Jacks arvfiende Jim Beam i högsätet och Maker’s Mark bourbon som sidekick. Till skillnad från konkurrenten är Beam mer intresserad av omvärlden. I portföljen återfinns Teacher’s Scotch och Islay-singeln Lahproaig. Från grannlandet hämtar man ikonen Canadian Club. På ginsidan har man spanska jätten Larios och klassikern Gilbey’s. Och kanske mest spännande, Cooley Distillery. Den privatägda irländaren (startad 1987) förvärvades 16 december 2011 för $95 miljoner. Härifrån kommer märken som Kilbeggan, Tyrconnell, Connemara. Enligt grundaren John Teeling får nu Cooley helt andra möjligheter i kampen mot bjässen Irish Distillers med Jameson och Diageo med Bushmills:
– Vad Beam kan göra på 10 år skulle ta oss 30 år. Just nu pågår en renässans för irländsk whiskey och Beam är starka på våra nyckelmarknader.
Under 2010 växte kategorin för irländsk whiskey med 11,5% till 4,86 miljoner 9-literslådor. Irish whiskey säljer bäst i USA och hemma på Irland, följt av UK, Frankrike, Sydafrika och Tyskland. Cooley säljer för tillfället en kvarts miljon lådor så det finns en hel del jobb att göra för att närma sig giganten Jameson.

En sorglig konsekvens av ägarskiftet är att småmärken rensas ut. I våras avslutades kontraktet med Slane Castle som buteljerat Cooley-whiskey under egen etikett. Nya entreprenörer får nobben när de kontaktar Irlands tidigare ende ’independent’. Samtidigt som fler människor får chans att upptäcka en irländsk whiskeyvärld bortom Jameson utarmas mångfalden på whiskeyscenen som helt enkelt blir lite tråkigare och mer förutsägbar. Men visst behöver vi en motkraft till dominanta bourbon- och Scotch-märke.